Poddmanus

​[00:00:00]

Härligt med fredag 11 oktober [00:01:00] idag när detta avsnitt spelas in. Och då firar jag inte bara min födelsedag idag utan jag firar också att jag får besök här i podden av en fin vän En fantastisk människa Och den bästa yogalärarinnan norr om Dalälven som man brukar säga. Så Sofia Larsson, varmt välkommen hit till Högtjänstligt.

Tack så mycket och grattis på födelsedagen!

Och som sagt du är ju en jättehällig människa och vi har ju pratat En del här på dina yogapass och luncher och andra tillställningar som jag träffas på. Och jag är ju jätteintresserad av att få veta lite mer om vem du är och vad som driver dig. Och vad du gör här på jorden håller jag på att säga. Så [00:02:00] berätta gärna lite mer om dig själv.

Ja, jag heter Sofia och jag brukar tänka och känna att jag är här för att lära mig älska och värdera mig själv och bidra till en hållbarare värld i fred glädje och kärlek. För det är de sakerna jag har fått till mig att jag är här för.

Fint att höra och jag vet ju att du har ju också haft en En stundtals utmanande men också utvecklande livsresa Jag ser ju livet som en resa. Så att om du vill berätta gärna mer om din resa och hur den har tagit dig där du sitter nu.

[00:03:00] Ja, verkligen Den har varit väldigt ljus och väldigt mörk Både och har den verkligen innehållit. Att jag sitter här nu handlar nog väldigt mycket om att jag dels alltid har varit intresserad av Hälsa och välmående och hjälpa andra människor jag masserade min familj och kompisar sen jag var liten och prövade healing på mamma när hon hade ont i något knä jag blev intresserad av yoga positioner innan jag ens visste att det var yoga positioner men sen så var det med yogan kom jag in på när jag flyttade till Säkerhetssäkerhetssäkerheten Umeå och då försökte jag träna som jag hade gjort innan jag hade spelat fotboll och basket och innebandy och fridrott och [00:04:00] snåbord och slalom och allt möjligt men ingenting funkade jag bara blev sjuk hela tiden fick hög feber och frossa och Jag somnade sittandes i klassrummet på de utbildningar jag gick.

Jag var jätteintresserad så jag bara somnade. Det var något som var fel i kroppen kände jag. Till slut fick vi veta att det var hjärnbrist som var väldigt hög. Då gick det där till sig. Men då hade min syster tipsat mig om att yoga kanske du kan göra. När jag nu inte kunde göra de andra sporterna som jag brukade kunna.

Så då provade jag det och jag kände att jag mådde ju väldigt bra av det. Och jag blev inte sjuk av att göra det. Jag fick inte feber eller frossa eller blev jättetrött. Utan jag blev lugnare och gladare och smidigare och starkare och piggare. Så jag fastnade väldigt [00:05:00] fort. Och sen också den andliga…

Delen i det som jag också var intresserad av hela livet utan att kanske ha haft ord för det. Men jag har alltid varit väldigt spirituell, känt mig som en del av allt. Ja, sådär. Det var så jag kom in på yogan från början. Och sen så kände jag snabbt att jag ville dela med mig av de verktygen. Så jag startade eget i Umeå och pluggade också massage och healing och hade de tre grejerna.

I mitt företag och sen så kände jag att jag skulle flytta tillbaka till Luleå och när jag kom hit så skedde en olycka som min lillebror omkom i fjällen i Abisko och det var verkligen det värsta som någonsin hade [00:06:00] hänt mig. kändes som att hjärtat verkligen brast. Så det var helt fruktansvärt verkligen.

Och jag kände då att jag inte orkade starta upp eget igen i Luleå, jag hade varit borta sju år härifrån och sånt. Utan jag ville mer jobba som anställd och sådär. Så jag… Jag började jobba åt Luleå kommun i ett projekt för att hjälpa ungdomar att våga starta eget och följa sina drömmar som heter Våga.

Det var jättekul och givande och sen började jag jobba på kulturförvaltningen med ungdomar efter det. Så att stötta dem att arrangera inom kultur och sånt För kultur är också ett stort intresse. Jag har arrangerat flera grejer själv också inom det. Men sen så blev min [00:07:00] mamma sjuk i Alzheimer medan jag jobbade där.

Och jag försökte hjälpa henne att jobba samtidigt. Och jag jobbade heltid. Så… Det blev väldigt mycket och till slut så gick jag in i väggen och det var väl mycket att jag dels inte hade bearbetat min lillebrors död riktigt utan bara direkt började jobba i det här projektet och det var ju lite mer en heltid som vi jobbade i det, det var, ja.

Ganska högt tempo, det var kul men högt tempo och sen så var det mycket att jag gick ut och dansade festade på helgerna så det var som att jag inte riktigt bearbetade hans stöd för jag visste nog inte hur man skulle göra det jag hade inte verktyg till det så jag flydde nog bara nu när jag ser på det i backspegeln och sen då när mamma blev [00:08:00] sjuk då var det som en sak Till som lades på det där och jag var hennes enda barn här i Luleå, min stora syster bodde i Linköping och hon var inte tillsammans med någon då, inga andra släktingar här så det var ju som bara jag som fanns förutom några vänner till henne som hälsade på henne ibland och sådär men de var ju också pensionärer och sådär så ville inte kräva något mycket av dem.

Men… Ja, då gick jag in i väggen och var sjukskriven sängliggande, persiennen är dragna, hörselkåpor, förklarade inga ljud, orkade inte träffa någon från att ha varit supersocial och allt det. Umgåtts med människor, vilket jag verkligen gillar och hitta på saker och sådär. Så det blev väldigt stor skillnad på grund bara av att min hjärna inte orkade helt [00:09:00] enkelt.

Så då blev det att verkligen gå in något mycket i mig. Främst de första sex månaderna träffade jag knappt någon och bara var hemma och mest i sängen.

Och då blev det djupa meditationer för att verkligen hålla mig här och nu. Och inte oroa mig för framtiden Jag visste inte om jag skulle orka jobba igen någon gång. Jag visste inte hur det skulle bli med mamma och med någonting. Och allting var… väldigt osäkert. Så jag märkte snabbt att om jag går in i det då förlorar jag all kraft till att vara i framtiden och oroa mig.

Och om jag tänker på det som har varit så tar det också mycket kraft. Så jag [00:10:00] verkligen jobbade med att vara närvarande i nuet och ta ett steg taget. Och samtidigt så kom minnen upp från det som… Hade skett i hela mitt liv bakåt saker som jag inte hade bearbetat. Först det som hade varit närmast och sen saker som hade hänt ända ner till sex års ålder.

Så jag fick som chans att ta tag i och bearbeta det också. Inte älta det utan verkligen gråta ut det och förlåta mig själv och andra inom mig eller faktiskt att jag Hörde av mig till vissa och pratade med dem och sådär Saker som jag inte hade tänkt på på jättemånga år ploppade upp. Så det hade legat där bak i och tagit energi och varit obearbetat utan att jag ens var medveten om det eller visste om det.

Så det blev som en rening i många månaders tid. [00:11:00] Att släppa det gamla och sen börja… Och verkligen försöka hålla sig i nuet inte oroa sig för framtiden Men samtidigt börja fundera istället hur vill jag skapa min framtid istället för att oroa mig över den.

Och då började jag känna att det är… Eller jag fick en meditation.

i en meditation så fick jag till mig orden peace, love, joy. Och det var som en banderoll så här och att jag skulle leva mitt liv Bakom eller innanför den banderollen som om man går in på en festival och då det skulle som var ledorden för mitt liv så då Ja, det blev väldigt starkt här. Och okej det är det jag ska syssla med.

Peace love, joj, liksom. Och då började jag fundera på vilket sätt ska jag göra [00:12:00] det. Jag hade pluggat freds och konfliktsstudier innan

Så jag började fundera, ska jag bli någon slags fredsnäklare? Vad ska jag göra? då blev det väldigt tydligt när det hade gått typ ett år. Nej, men det är ju… Inre frid och inre glädje och inre kärlek som jag ska jobba med och dels då först hitta tillbaka till inom mig själv och sen kunna hjälpa andra så

 då började jag hitta tillbaka mer till min egna praktik med yogan och massage och healing till mig själv och att ge det till mig själv och Också att vara ute mer i naturen och sånt som jag hade valt bort lite grann under många år då det var mycket jobb åtta till sjutton och sen på helger vara uppe sent på kvällen och [00:13:00] sova på dagen när det var ljust och sol och sådär.

På sommaren var jag ute mycket. Men ja, det…

Det blev som tydligt att det var inifrån ut jag skulle hjälpa mig själv och andra och hitta vägar utifrån utmattningen och sorgen och sånt där. Och sen när jag hade återhämtat mig nog då startade jag upp företaget igen som jag hade haft i Umeå men jag bytte namn då till Peace Love Joy.

Och sen har jag haft det igång sedan dess. Men något år senare så dog mamma av alzheimer och min stora syster gick bort året efter det i en olycka Hon krockade med en [00:14:00] lastbil och det var mitt under corona åren. Så då jobbade jag lite grann med barn, hoppade in på en skola och jobbade där. För det var svårt med yogan och massagen och healingen.

Men… Nu är vi igenom de åren också och nu jobbar jag med massagen och yogan och healingen som min försörjning.

Wow,

Wow, vilken resa Sofia och jag blir så otroligt berörd av det du berättar av Många anledningar. Både för att jag själv känner igen en del av din historia. Det här att man inte har energi varken att ge till någon annan Men alla minns till sig själv. Man bara vill vara inne och ligga i [00:15:00] sängen och dra täcket över sig. Men också det här att även… Alla utmaningar som livet har gett dig, som du har gått igenom, så har du ändå alltid haft det här att ge så mycket till andra och tänka så mycket på andra. Och det här med omtänksamhet tycker jag är en helt fantastisk egenskap. ju egentligen det senaste året jag har… Har lärt känna dig, men det är ju alltid en sån som ger så mycket och sprider så mycket glädje. Och det spelar ingen roll hur skitig förmiddag jag har haft. Kommer jag på lunchyoga-passet på torsdag och träffar dig. Då jag går därifrån då är det som att jag är på en helt annan nivå. Så det är ju en fantastisk egenskap.

Men det jag undrar då du berättar att [00:16:00] då livet gav dig de här utmaningarna, vad var din drivkraft och vad var din vision att orka fortsätta, att orka ta det upp i sängen?

Vad kul att du känner så efter yogan. Det var kul att höra. Det som var min drivkraft var faktiskt för att sen kunna hjälpa andra. Det var en dag när jag låg i sängen Så var det som att, det var en väldigt andlig upplevelse. Det var som att hela rummet lystes upp och varenda cell i min kropp lystes upp.

Och jag hörde en röst som sa att du ska gå igenom det här för att sen kunna hjälpa andra. Och det där har bar ju mig mycket genom hela utmattningen. Och genom mammas död och min stora systers [00:17:00] död Ja, andra saker. Det har varit mycket död runt omkring många vänner som också antingen tagit livet av sig eller dött i cancer eller olika saker och andra släktingar och så.

Så de senaste tio åren har det varit, eller ja, tretton åren har det varit mycket död som jag har behövt ta Bearbeta och ta mig igenom men den där rösten att du ska gå igenom det här för att sen hjälpa andra och du ska göra det på ett naturligt sätt den har burit mig mycket

och den kan jag inte förklara vad det var eller hur det gick till det bara kom och när det har känts som mörkast har jag tänkt på det att det är liksom jag ska hitta sätt för att hjälpa mig själv och sen kunna Hjälpa andra kring stress och utmattning och sorg och

 

Du har ju ett Otroligt har ju ett [00:18:00] Otroligt viktigt viktig insats jag håller på att säga viktigt jobb men jag gillar inte riktigt det ordet jobb för hos mig så klingar det negativt tyvärr så att en viktig insats för att det är ju tyvärr många människor runt omkring oss som av olika anledningar behöver stöttning och behöver hjälp och mår kämpigt och Och kämpar otroligt mycket med stress. Och jag pratar ju själv både för mig själv men också i mitt företag Där jag hjälper andra. Det heter ju livstidsbalansering och just det här med balans. Det är så otroligt viktigt. Både för mig men också där jag hjälper andra. Och det mesta har jag insett i mitt liv handlar ju om att. Först hitta den här balansen och sen är [00:19:00] man balansen som jag mår bra av.

För vi är ju alla olika. Men sen också att fortsätta leva så att den balansen bibehålls helt enkelt. Så vad är balans för dig?

Det är en bra fråga. Balans har verkligen varit något som jag har jobbat med sedan Sen jag flyttade hemifrån skulle jag säga. För min mamma var väldigt bra på att hålla mig i balans. Men sen när jag flyttade hemifrån så behövde jag ju klara det själv. Det gick väl sådär till en början. Men jag har fått pröva mig fram och hitta vad som funkar.

Och det kan ju vara saker som jag tyckte var väldigt tråkiga som faktiskt är de som funkar. Typ att lägga sig i en [00:20:00] bra tid och kliva upp i en bra tid och äta på regelbundna tider och träna regelbundet. Så det var liksom, ja, sova Äta träna i balans och när jag flyttade hemifrån då var det ju mer woohoo, festa uppe hela natten och göra vad jag vill och äta frukost när jag vill och vad jag vill ja, sådär så, men nu har jag hittat en mer balanserad

livsstil

Vad

härligt att

Vad härligt att höra Jag brukar

säga så här Den viktigaste balansen Som jag anser finns i livet. Det är den mellan stress och energi. till och med en fysisk våg Skål eller en [00:21:00] gammal analog våg med två vågskålar i plast som jag brukar använda då jag pratar om det här på mina webbinarier och masterklasser.

Så att den här balansen mellan stress och energi att stress i ena vågskålen och energi i andra vågskålen det är enligt mig den som avgör vilka förutsättningar man ger sig själv och sin kropp att fungera Som det är tänkt fungerar det optimalt. Men om vi tittar på dig och ditt liv, vilka är de stora stressfaktorer du har kämpat med?

Ja, det som kommer upp direkt är att ha verkligen fått jobba med att överkomma rädsla kring ekonomin. För när man ska vara egenföretagare så kan det ju komma rädslor kring det både från en själv och utifrån Från välmenande personer som blir rädda. Hur det ska gå och [00:22:00] sådär. Så där har det verkligen varit att jobba mycket med tillit Att släppa rädsla för att den blockerar ju bara min skapande kraft och min energi.

Så att ens kunna göra någonting. För om jag hamnar i stress och rädsla kring det så blir jag ju som lite paralyserad. Så att verkligen ha tillit kring att jag kommer få det jag behöver. Ekonomiskt så att jag klarar mig. Det kommer komma de… Kunder som ska komma utan att behöva oroa mig. Så där har jag behövt jobba med tillit.

Och den känner jag sitter väldigt bra. Det är som att jag kan skicka ut till universum att nu har jag tid att ta emot lite massagekunder. Och då är det några som ringer. Så det flödar på.

Så den har varit [00:23:00] utmanande

Jag måste bara komma

Jag måste bara komma med en kommentar kring det här med tillit, att det här med att oroa sig, jag kallar det domedagstankar och speciellt det här med ekonomi också, att det du berättar gamla Kristoffer i mitt tidigare liv, jag hade ju tyckt det där lät naivt att vadå att lita på något annat, att det ska lösa sig. Det är ju bara upp till mig själv. Det är jag som måste göra det här och leverera och sånt där. Men då jag också nådde den där känslan, då det var mycket osäkerhet runt omkring mig som egentligen borde ha stressat upp mig otroligt mycket. Då man landar i den där känslan av tillit till universum eller till livet eller kraften eller vad man nu vill kalla det vi har runt omkring oss och befinner oss i. Det är ju en fantastiskt härlig [00:24:00] känsla att de har någonstans att, ja jag skulle behöva höva in lite mer klienter och lite mer pengar för att kunna fortsätta leva det här livet som jag mår så bra av. Men jag känner ingen stress över det för att jag vet att det kommer att ordna upp sig. Den tilliten är ju en grym känsla

Ja jag vill bara tillägga att den där tilliten är verkligen en fantastisk känsla och jag håller med dig. Innan jag gick in i väggen så tyckte jag att folk som skulle ha sagt att de hade tillit och litade på Livet eller universum eller liksom sådär att det hade jag tyckt varit jättenaivt och att nej vadå, det hände ju bara om jag gjorde och det var ju också en av anledningarna att jag brände ut mig att jag [00:25:00] skulle liksom, ja men göra så mycket även för världen det kunde vara klimatet det kunde vara EU-migranter jag hade Fyra stycken sovande hos mig i min etta som jag bodde i då.

Jag skulle hjälpa mamma samtidigt och jobba.

Allting låg på mig och allting var upp till mig. Och sen så… I och med… Utmattningen och återhämtningsresan efter det så insåg jag att det var ett väldigt ohållbart sätt att leva på. Så det är verkligen, det har varit en resa att komma dit till den här tilliten. Men den är fantastisk att leva i och självklart kan den ju vackla ibland.

Och jag kan gå in i rädsla, speciellt om någon utifrån [00:26:00] börjar ifrågasätta och sådär. Men… Jag kommer snabbt tillbaka till den. Och ja, förutom ekonomin, vad kan det finnas med för stressgrejer?

Alltså det dyker inte upp någonting just nu. Det känns ju jätteskönt.

Men

Men om man tittar tidigare

i din resa då du kämpade med en stressobalans då den här vågskålen med stress väger över den med energi Vad var det som stressade då? Vilka faktorer var det som gav dig mest stress då

Det var klimatet och det var krig och det var personer i min familj eller närhet som behövde [00:27:00] hjälp och Så det var liksom alla saker runt om mig vilket gjorde att jag valde att inte se på nyheter till exempel för då blev jag väldigt stressad och ville hjälpa och fixa allt och hade inte förmågan att göra det så det blev liksom too much.

Så ja, jag ville liksom fixa allting och det blev stressande. Och nu känner jag att jag mer fokuserar inifrån ut. Att jobba med den här inre friden och inre glädjen och inre kärleken Och att hjälpa de som kommer till mig och jag känner mig nöjd med

det.

att försöka leva hållbart själv. Alltså… I tanke till naturen och sånt där och att själv [00:28:00] försöka tänka på hur jag använder jordens

Och

det är ju så tydligt att du har ändrat lite förhållningssätt genom att du börjar inifrån dig själv och fokuserar på dig själv först. Och sen kan du låta det sprida sig utåt. Men hur gjorde du för att ändra till det här? Du berättade att tittar vi runt omkring oss nu. Det är ju otroligt mycket galenskaper och tråkigheter som händer.

På alla möjliga nivåer och sätt och vis här i världen. Men hur lyckas du hålla ditt fokus inom dig? Först och främst för att jag har själv, speciellt för något år sedan, kämpat mycket med det här att man såg allt tråkigt som händer runt omkring oss. Jag blev ju jättestressad över det. Både det här att man ville hjälpa andra men inte minst att hur ska det gå?

Hur ska [00:29:00] det gå med mig och mina nära och kära? Hur lyckas du ändra ditt fokus och mer landa inom dig själv?

Det känns svårt att hitta… En grej som gjorde att jag lyckades ändra det, för det har varit en så lång resa under så många år, att byta det perspektivet. Det har nog varit mycket trial and error, att jag har försökt vara där ute och kämpa för att ändra andra perspektiv Demonstrera eller aktivist aktigt eller liksom försöka påverka någon annan att göra på ett annat sätt och jag märkte att min energi verkligen dränerades och så märkte jag men om jag istället [00:30:00] jobbar med att ta hand om mig själv så att jag verkligen kan stå i Min fulla kraft och mitt ljus.

Då kommer ju folk till mig och vill lära sig hur man gör det. Så då förändrar jag dem inifrån ut utan att behöva kämpa att försöka övertala dem. Utan de kommer till mig och vill lära sig. Så de som kommer var ju peppade och nyfikna och glada och tacksamma. Och det blir en helt annan energi att hjälpa de personerna än att försöka förändra några som inte vill.

Förändras och inte är där. Så det ger ju jättemycket energi att hjälpa människor som vill få hjälp att stressa ner eller vad det än kan vara. Så dels har det varit den grejen att jag liksom har varit i de två olika energierna av att [00:31:00] liksom Dräneras eller fyllas på och märkte att jag väljer att vara i den där jag hjälper de som är redo att vilja utvecklas istället för att försöka påverka de som inte vill.

Och sen har det handlat mycket om att ha dagliga Rutiner som verkligen stöttar mig och min hälsa och då är det ju liksom att jag jagar på morgonen och mediterar och kalldusch och nässköljning och tungskrapning och kroppsskrubb och komma i kontakt med kroppen och sådär och innan jag liksom tar mig ut i världen så att jag är påfylld själv och redo och Ja, att ge.

Så att jag har ju långa morgonrutiner och äter sedan [00:32:00] en bra frukost och bra lunch och bra middag. Ja, att hålla i yoga som jobb är ju också väldigt bra för då får jag ju den träningen även. Via jobbet. Även om det är en helt annan grej när jag gör min egna yoga. Då hinner jag ju gå mer inåt i mig själv.

När jag håller passen Det är ju superkul och jättegivande. Men det är ju ändå på ett annat sätt. Och jag håller space för alla som är där. Och kanaliserar det som ska komma ut. Men när jag gör min egna yoga. Då kan jag ju som mer bara fylla på min egna energi. Så. Det skulle jag säga är en annan del av det.

Dagliga rutiner som verkligen är som ett ankare. Oavsett vad som sker runt omkring så får det mig lugn. Så om jag hör att någon i min närhet blir sjuk eller någonting [00:33:00] annat jobbigt. Om jag skulle släppa de där rutinerna då skulle jag lätt kunna gå in i stress och sorg och rädsla och sånt. Och det kan jag ju gå in i en liten stund.

 Men… Sen kommer jag tillbaka till det här inre lugnet via praktiken och då kan jag också hjälpa på ett bättre sätt. För att jag inte bara sitter och gråter och är stressad eller vill gömma mig under täcket utan jag har faktiskt energi att hjälpa. Fylla på mig rutiner är också en viktig del som jag har.

Satt in i mitt liv dagligen.

Det är kallt. Dessa

Det är kallt. Dessa fina insikter du har fått under resans gång här och du har ju nu varit inne litegrann på det här med rutiner att de är viktiga för dig för att det fyller på din energi. Så att om vi tittar då på den här [00:34:00] vågskålen eller vågen med vågskålan med stress och energi, den med energi, vilka fler delar i ditt liv ger dig energi fyller på den vågskålen

Konst, musik dans, vara ute i naturen vara med vänner, familj, äta god mat. Massa sådana

Ja, och

och musik för mig det är ju hårdrock från 80-talet och jord och disk från 90-talet eller den bästa musiken enligt mig. Vilken musik lyssnar du på? Vilken musik ger dig? Energi.

Jag lyssnar mycket på två artister som jag fick se live på samma scen för några veckor sedan i Stockholm som heter Sam Garrett och Paul Isaac. Reggae-aktig [00:35:00] spirituell reggae skulle jag väl säga med väldigt djupa och fina budskap och ja de bara sprider mycket glädje och ljus och kärlek de lyssnar jag mycket på och mycket upplyftande musik skulle jag säga texterna är viktiga för mig att de Ja, liksom lyfter upp mig i

och just det här med texter, det

det här med texter, det är så intressant för mig för att under min livsresa och musikresa jag började ganska tidigt med hårdrock och sådär, så har det varit egentligen bara musiken Jag har lyssnat på. Det har varit Solarna och Riffen och sånt där. Men sista åren med allt som har hänt och mitt uppvaknande och mina ändrade [00:36:00] fokusområden och nya insikter.

Så har ju det här med texter fått en helt annan innebörd i en låt. Så att nu kan jag… Jag kan egentligen lyssna på en låt som jag musikaliskt inte riktigt gillar. Men texten berör mig. Och det fanns ju inte alls tidigare. Då textarna, det var ju bara, ja men så länge det lät häftigt och var med lite svärd riddare och drakar och sådär då var det bra.

Men nu då är ju texterna kan beröra mig väldigt mycket.

Verkligen det känner jag igen. Så otroligt

mycket.

Ja, och musik det ger så mycket. Musik, det kan man använda när man upplever lite tuffare känslor. Sorg och saknad och ilska och sådär. [00:37:00] Och kan få en att Att kunna bearbeta det på ett enklare sätt. Men inte minst det här att man vill höja energin. Både om man känner att man har låg energi och vill höja den litegrann.

Men också om man har hög energi och vill ta den ännu högre. Då är ju Eurodisco fantastiskt. Men då är musik ett jättebra sätt. För mig i alla fall. Så… Men jag tänkte att vi skulle gå vidare lite grann. Jag pratar mycket om det här med stressobalans Den här vågskålen med stress väger över. Den med stress dunkar i golvet. Då brukar jag säga att kroppen är så fantastisk att den skickar en massa olika typer av varningssignaler I form av olika problem och symptom och [00:38:00] sånt som min kropp började skicka åt mig redan då jag var barn.

Men jag valde bara att blunda. Blunda för de här varningssignalerna tills jag var nästan 40 och jag hade inget val längre. Har du sett att din kropp har försökt att prata med dig? Vet du vad Sofia, nu har du lite… Nu har du lite mycket stress i ditt liv. Här skickar jag lite signaler så att du förstår att det är läge att göra lite förändringar. Har du upplevt något sånt nu när du kan titta tillbaka

alltså innan jag gick in i väggen så… Var jag nog mest uppe i huvudet och hade väldigt stark vilja. Så jag bara körde på och tänkte att [00:39:00] jag var någon slags superwoman och jag behövde inte äta eller sova om det var något projekt jag skulle göra klart. Så visste jag bara att jag kan göra det hela natten och ändå orka upp sen och sådär För jag hade som…

Klarat det många gånger så jag visste att jag kunde pressa mig och liksom nå resultat och sådär. Så jag kände inte riktigt efter, jag bara körde på och sen blev jag ju tröttare och tröttare så att det kändes som Mount Everest att gå upp ur Sängen började det kännas som och jag vet att jag skulle gå upp för en trapp på jobbet och jag såhär höll i räcket och drog mig upp för trappen det var som att jag inte orkade gå upp för en trapp liksom jag var så otroligt trött i kroppen och så började jag gå upp massa i vikt [00:40:00] och ja det blev många olika Symptom. Men främst just som en förlamande trötthet som jag inte kunde sova bort. Det var som att det tog som stopp bara och då gick jag till slut in i väggen att jag inte… Jag tog mig knappt upp ur skängen. Det var liksom en kamp att gå och orka gå och kissa och laga mat och sånt där. Så fick jag tvinga mig upp att göra det.

Men Efter jag har återhämtat mig från den värsta tiden så märker jag av nu eftersom jag har de här dagliga rutinerna så märker jag ganska snabbt Jag hade inte de då, de positiva dagliga rutinerna med yogan och meditationen och sånt Då jag får en [00:41:00] stund att känna in och landa och verkligen känna hur jag mår.

Men nu när jag har dem så kan jag känna av ganska snabbt att oj nu har jag svårt att vara närvarande i min kropp Eller i nuet Tankarna far iväg till framtiden och jag oroar mig för någonting som ska ske. Eller för hur någon i familjen mår eller något sånt där. Att jag har svårt att landa då. Då gör jag ett längre yogapass istället för som jag hade gjort förut.

Att jag skulle ha stressat iväg och försökt göra mer, hinna mer och fixa mer och sådär. Så tar jag det istället lugnare. Kanske vilar mer den dagen. Gör ett yin-yogapass som lugnar verkligen nervsystemet. Man sitter eller ligger 35 minuter i varje position och andas. Och… Och återhämta mig och inte gå in i [00:42:00] att stressa på och försöka fixa.

Så då kommer jag ganska snabbt tillbaka till lugn och till tillit. Och till att göra en sak i taget. Jag hinner det jag hinner och orkar det jag orkar. Och försöker vara nöjd med det. Men självklart kan jag ju känna mig… Otillräcklig ibland, för då är jag inte helt återhämtad ännu efter utmattningen känner jag att jag gör saker lite Saktare än andra och Liksom inte Kanske Orkar lika mycket som andra jag har runt omkring mig och så Så att Ja det är en resa ännu Men

Men det känns som att de här stunden då jag hinner checka in med mig själv varje morgon den hjälper mig att hålla mig på banan och inte gå in i [00:43:00] stress så mycket igen.

Livet är ju verkligen

Livet är ju verkligen en resa och våra kroppar är ju fantastiska De försöker ju hela tiden kommunicera med oss och någonstans hitta… Hjälpa till för oss att hitta den här balansen som är bra för både oss och våra kroppar men det är ju så lätt att man bara kör på att man, ja men du superwoman och jag har varit kanske stormannen eller batman man kör bara på och tror att man är odödlig och blundar för de här signalerna från kroppen tills det går för långt och Men och du nämner också det här att du känner så tydligt nu efter utmattningen, då du missar rutiner och sånt och [00:44:00] det brukar jag se som ett tecken att, ja manna, Man har blivit bättre på att lyssna på sin kropp.

För jag upplever ju detsamma. Att jag känner ju direkt om jag äter något sämre. Eller missar morgonpromenaden. Då känner jag nog att nu är det något som saknas. Och för mig. I början tog jag det negativt Jag är fortfarande svag och känslig. Men nu är det mer att. Vad bra att min kropp Är så grym att den kommunicerar.

Och att jag lyssnar på det den säger också. För att då jag och min kropp samarbetar. Det är då det händer roliga grejer. Det är då livet blir som bäst. Och det för mig in på en stor fråga här. Hur ser du på livet? Och vad är meningen med [00:45:00] ditt liv?

ser också att livet är lite grann som en skola som du också var inne på. Och att vi är här för att lära oss saker. Att det är resa Och ja, jag känner att meningen med mitt liv är att jag verkligen ska lära mig att älska och värdera mig själv och försöka leva i fred glädje och kärlek och hjälpa andra med det.

Det är utmaningen och jag känner att jag har fått exakt om. Utmaningar jag skulle få, även om man ibland kan önska att jobbiga saker inte skulle ha hänt. Så tror jag att det var meningen och att de leder mig ändå framåt att lära [00:46:00] mig det jag ska lära mig. Att vara i nuet och hur man hanterar sorg och hur man älskar att värdera sig själv och lever hållbart.

Härligt! Det är härligt att

höra

och det här som sagt är ju en jättestor fråga och det finns ju inget facit eller svar riktigt på det utan det ändras ju kanske ju längre fram man kommer i den här skolan eller den här resan. Men jag brukar säga så här eller känna så här att då jag följer mitt kall, det jag känner att det är det här jag ska göra eller det här jag… Mår bra av att göra, då upplever jag den här fantastiska känslan av levnadsglädje. Och det är den bästa känslan som finns enligt mig. Den här glädjen över att leva helt enkelt. Både under bra och mindre bra dagar. Så jag brukar bara [00:47:00] avsluta med att fråga, vad är levnadsglädje för dig?

Vilken fin fråga, jag älskar Lenas glädje om man kan säga så. Nej men, Lenas glädje för mig har jag märkt är när jag är närvarande i nuet. Då bubblar upp en inre glädje om jag står och borstar tänderna eller packar lök eller ser på en solnedgång eller städar eller vad jag än gör, så bara jag är liksom närvarande i Det jag gör så kommer det en slags inre glädje fram.

Det är som att vi har den alltid där inom oss. Vi måste bara ge den tillåtelse att bubbla fram genom att stilla oss. Stilla tankarna och vara närvarande i det vi gör. Då [00:48:00] känner jag den där livsglädjen av att bara få finnas här.

Närvaro skulle jag

det var ett

var ett vackert svar. Jag har verkligen fått känna på det här med levnadsglädje ännu mer. Både av att bli uppvaktad av min son på sängen i morse men också att få spela in det här samtalet med dig. Det har gett mig massor av levnadsglädje också så nu tänker jag fortsätta den här fredagen och min födelsedag att surfa på den här vågen av levnadsglädje. Så jag ville bara säga ett otroligt tack att du ville vara med och dela med dig av dig och dina insikter och din resa. Som sagt du är en jättefin och varm och inspirerande människa. Så stort tack, Sofia!

[00:49:00] Tack själv. Det var jättekul. Och grattis Hoppas du får en

Tack tack. Och vi

vi ses ju om någon dag igen på yogan.

Yes.

Hej då!

gör vi. Hej då.

​

​ [00:50:00]