Poddmanus

[00:00:00] du funderat på vilka rädslor du har som påverkar dig och ditt liv? Fear the Dark är ju en gammal favoritlåt med Iron Maiden som jag har Jag har lyssnat och fått uppleva massor av gånger, men det är väl inte rädsla för mörkret som jag tänker på direkt, även om rädsla för mörkret är något jag själv nog har kämpat med periodvis, speciellt Speciellt när jag som ung lyxlepojk kanske såg hajen eller Freddy Krueger och Terror Palm Street några år för tidigt. Så kämpar jag nog en del med rädsla för mörkret. Men jag tänker på andra, [00:01:00] större rädslor. Som du kanske inte tänker på, att de finns där och att de påverkar dig och ditt liv. Och de val och beslut och drömmar och drivkrafter du har.

Om man tittar tillbaka på mig och mitt liv så har jag insett att jag har haft många rädslor. Som har påverkat mitt liv i väldigt stor grad. Jag har ju tidigare berättat här i podden om att jag väldigt tidigt eller när jag var väldigt liten upplevde en känsla av att vara annorlunda, konstig, lite utanför Eller [00:02:00] det var den känsla jag hade om mig själv.

Och det skapade ju en rädsla att även andra skulle uppfatta mig som konstig och annorlunda.

Sen har vi också den här rädslan med att hela tiden prestera Jag var rädd att jag inte skulle kunna leva upp till både mina egna men även andras förväntningar på mig. Jag har ju insett dock att många av de här förväntningarna jag projicerade som jag trodde att andra runt omkring mig hade. Det var ju mer jag själv som…

Som tänkte upp att mina föräldrar, [00:03:00] min lärare och mina vänner har jättehöga förväntningar på mig. Och det skapade också en stark rädsla av att inte leva upp till de här skapade förväntningarna jag kände inom mig.

Sen också det här med känslor. Att prata känslor. Att visa känslor. Att känna känslor. Jag växte upp i en familj En härlig familj på många sätt och vis Jag hade en fin uppväxt. Men vi pratade inte speciellt mycket känslor

Varken mina föräldrar eller min bror men alla minst jag själv.

[00:04:00] För att när jag som liten började uppleva alla de här stimulerna och all stress som Jag reagerade så starkt mot. började jag bygga den här känslomässiga skölden eller skyddsmuren runt mig. Och det gjorde att jag både hade svårt att känna känslor. Men också att få ut och få uppleva känslor. Och då jag då också växte upp med andra människor runt omkring mig som inte pratade eller visade så mycket känslor.

Ja, men då skapar det också en rädsla av att det med känslor, det är något jag ska hålla mig borta från. Det är ju inte något som är positivt utan det ska jag [00:05:00] försöka glömma bort eller trycka ner eller gömma undan

Sen under livet så dök det upp olika typer av allergier och överkänsligheter och liknande. Mot pälsdjur mot kvalster, mot kyla, mot mögel, kemikalier och så vidare som påverkade mig starkt fysiskt Men det skapar ju också rädslor, speciellt här uppe av att jag en gång hade reagerat negativt fysiskt på något av det här.

Ja, men då skapade jag ju i tankarna en rädsla mot det här som gjorde att jag nästa gång reagerade ännu kraftfullare. För att det här med… [00:06:00] Men det mentala och det fysiska det hänger ju alltid ihop.

Det kan man inte separera på. För den ena påverkar den andra. Och vice versa. Men om vi ska försöka knyta ihop det här med rädslor.

Så är ju den stora rädslan. Jag har haft… Det är ju helt enkelt att jag var livrädd för att våga vara mig själv och

den jag är innerst inne.

 

Och vad har då allt det här lett till?

Jo, det har ju lett till en uppväxt och ett liv i kärlek Jag är anpassning. Jag har ju anpassat mig till livet, till andra människor, till nya miljöer [00:07:00] till situationer.

Och det har ju skapat en känsla av väldigt låg trygghet eller en känsla av otrygghet Det

har också gjort att min självbild inte har varit den bästa. Självbilden för mig är en kombination av självförtroende, självkänsla och inte minst självkärlek

Och den har ju inte alls funnits där tidigare.

Men hur har då den här anpassningen och otryggheten och låga självbilden eller trasiga självbilden kanske jag ska kalla det, [00:08:00] påverkat mig och mitt liv? Och inte minst mina relationer.

Ja, men om vi börjar med föräldrar och familjerelationerna. Så som jag sa tidigare så… Vi pratade inte så mycket känslor och

vi visade inte så mycket känslor heller I alla fall jag och min mor, min kära bror visade kanske lite mer känslor och hade en del rebelliska perioder och Känsloutbrott och liknande. Och även min far visar lite mer känslor också. Men vi pratar inte så mycket om känslor. Och det har ju påverkat [00:09:00] mina familjerelationer under uppväxten.

Jag och min bror, vi var bästa vänner i… En minut eller två, sen

blev det alltid skrik och bråk och slagsmål och snöbollar och kuddar och skruvmejslar och pisker dukade upp ibland också. Sådana här gamla läderpiska. Typ Indiana Jones.

Och sen min far. Han var även min fotbollstränare. Och delade också mitt teknikintresse.

Så det var egentligen där vår relation befann [00:10:00] sig under många år. Att prata nya tekniska prylar och prata lite sport och fotboll inte minst. Och

sen har vi min kära mor som tyvärr inte finns med oss något mer. Här i alla fall. Jag är ju, jag personligen är helt övertygad om att hon är med ändå Men på ett lite annat sätt. Och det var bara någon dag sedan så var det fyra år sedan hon gick bort. Men hon var en fantastisk människa på många sätt och vis.

Och brydde sig så otroligt mycket om andra människor Och inte minst jag [00:11:00] och min bror. Och hon la ju jättemycket av sin tid och energi och tankar och fokus på oss.

Men hon glömde många gånger bort sig själv. Enligt mig i alla fall. Och så här då jag tittar tillbaka. Det var svårt att riktigt komma innanför skalet på henne. Hon hade också en sköld eller en skyddsmur men på ett annat sätt än vad jag hade.

Det var egentligen första åren då jag kraschade hem i pojkrummet igen- Hon hade fått mer eller mindre sin dödsdom, att hennes cancer skulle ta hennes liv till slut. Det var egentligen [00:12:00] då vi kunde börja öppna upp och prata känslor på riktigt. Det började ju med de här jobbiga känslorna, det här med döden.

Hon hade ju fått det här beskedet om sin sjukdom och jag hade ju svårt att hitta anledningar till att jag skulle fortsätta leva på dagarna. Men där någonstans så började vi båda öppna upp och prata först om de här jobbiga känslorna men sen kom ju… De här andra känslorna, även om livet.

 

Men de här rädslorna som sagt det påverkat andra typer av relationer hos mig också. Det har ju påverkat mina vänskapsrelationer. [00:13:00] Att jag har varit rädd att vara mig själv. Så att jag har försökt vara någon annan

Någon som jag trodde att mina vänner hoppades att jag skulle vara. Men också det här att försöka vara någon som jag skulle få andra typer av vänner som kanske var lite coolare än andra. Häftigare.

Sen det här med sociala relationer överlag hade jag väldigt mycket, även de här rädslorna påverkade dem också. Jag tyckte det var jobbigt att träffa nya människor. Jag var både med vänner till mina föräldrar då vi var ute och handlade och farsan kände ju alla att man skulle stanna och prata där. Men också sen när man blev äldre då man skulle träffa [00:14:00] nya människor.

Människor på affären, kassörskan och banktjänstemannen och sådär. För det var ju som alltid att jag vågade inte vara mig själv så att… Jag spelade i de här rollerna och försökte anpassa mig och passa in. Det tog ju massor av energi.

Och sen har vi kanske de typ av relationer som de här resorna har påverkat mest. Och det är ju mer kärleksrelationer. Intimare Relationer med mycket känslor.

Och jag har inte haft så många längre känslomässiga relationer eller kärleksrelationer. [00:15:00] Det är egentligen bara en relation Längre som har varit längre än en kväll eller en helg.

Och det här har jag ju funderat en del på. Varför har det varit så? Och jag har ju kommit fram till att det är ju mycket de här

rädslorna. Och min anpassning som har påverkat det här.

Och att jag har valt att vara mycket med mig själv. Och varit rädd för att man kanske öppnar upp för en annan människa.

Men de här resorna har ju också då påverkat den absolut viktigaste relationen, den till mig själv, [00:16:00] till Kristoffer.

Och här har jag ju inte heller kunnat känna, vågat känna. Vågat visa kärlek till mig själv.

Titta lite mer på det här med kärleksrelationer. Det är något som jag på senare år har fascinerat mig litegrann och inte minst hos mig eller mitt eget liv. Varför jag har och varför jag agerar som jag gör då det kommer till kärleksrelationer med mer intimitet och mer känslor. Men alla typer av relationer, och kanske speciellt kärleksrelationer det handlar ju om [00:17:00] kompromisser.

Det handlar ju någonstans om att du behöver anpassa dig själv lite grann till en annan människa. Och du behöver kanske förändra en del saker i ditt liv så att ni kan mötas. Så att ni kan hitta varandra. Men samtidigt en fin kärleksrelation kan ju också ge en massa nya delar i livet. Så att även om du behöver kompromissa en del och förändra ditt liv.

Så kan det samtidigt innebära att livet blir bättre än vad det har varit innan. mig så, jag har ju levt ett liv, en stor del av livet, även då jag hade mitt längre förhållande. Så har jag behövt ha en ganska stor [00:18:00] dos av kontroll. Och det har jag ju insett att en stor anledning till det, det är ju det att jag har kämpat så mycket med Med stress sedan jag var liten.

Den här kontrollen har någonstans gjort att jag kunnat minska överraskningar eller stressiga situationer som uppkommer.

Så jag har behövt ha en stor doskontroll i mitt liv. Och det här är ju någonting som givetvis påverkar när man går in i kärleksrelationer också.

Sen har jag nog också mått bra av en stor del hos frihet. Att kunna göra det jag vill. Och det jag känner [00:19:00] för. Ja men det har pendlat ganska mycket. Från att ha mycket energi och en bättre dag till att inte orka någonting och ha en sämre dag.

Och då jag var gift eller var i min längre relation då hade jag ju tyvärr senare delen i alla fall, då var det ju mest sämre dagar.

Så det blev ju väldigt mycket på mina dagar Villkor.

Men jag har ju haft som jag har nämnt den här känslomässiga skölden under stor del av mitt liv. Under mitt förhållande och ända egentligen fram tills jag kraschade den här Skölden rasade. Men det har ju gjort att jag inte kunnat känna så mycket känslor. Så det här med kärleksrelationer det var ett stort fokus på den här fysiska upplevelsen.

Och den här kickkänslan man fick. Om jag tänker [00:20:00] tillbaka till att jag var single innan jag träffade den här tjejen som jag gick in i den här längre relationen med. Som också är… En mor till min son.

Så de känslor jag kände och kopplade samman till det här med kärleksrelationer Det var just den här fysiska känslan. Upphetsning. Och den här jakten. Och sen också känsla av framgång Om man hade varit ute på krogen och man hade lyckats. Skärma upp en tjej För det var ju egentligen de ena känslor då jag kunde uppleva kopplat till det här.

Men sen då jag träffade, och de här kända innebar ju också att jag hade en mental checklista kan man egentligen säga på det [00:21:00] Hur min tjej skulle se ut. För det var ju många som frågade. Ska du inte träffa någon tjej? Du har ju varit singel i 22-23 år. Men då hade jag ju den här mentala checklistan Hur min tjej skulle se ut.

Och skulle man se den nu då. Då skulle man lägga märket i att det var egentligen bara fysiska attribut. På den listan.

Men när jag väl träffade min

blivande fru min nuvarande ex-fru, så var det ändå någonting som kändes lite mer än vanligt Att kasta den här mentala checklistan

Men om jag tänker tillbaka till då vi började träffas så det var mycket rädslor då för mig. Att en [00:22:00] känsla som jag någonstans bara kände att det här är någon jag skulle vilja träffa fort mer. Men sen kom ju samtidigt de här andra rädslorna. Att oj vad händer nu med din kontroll i ditt liv? Vad händer nu med friheten i ditt liv?

Och måste kompromissa bort allting som du uppskattar.

En del av mig kände att det här är något som jag kommer att må bra av. Det här är något jag har saknat. Och bara ville hoppa in i det där. Men det var en annan del av mig som agerade helt tvärtom. Medlemmen fick panik och bara ville därifrån.

här fram och tillbaka känslan av att bara vilja hoppa in, varvat med den där känslan av panik och bara vilja [00:23:00] fly, ser tillbaka så. Så har just de kontrasterna dykt upp mycket då jag har träffat någon som jag ändå har känt någon typ av känsla med. Förutom enbart det här fysiska.

Och tittar man på det här med anknytningsteori. Det finns ju teorier kring allting men… Men just det här med relationer, då kan man titta på något som kallas anknytningsteori. Och då har man ju alltid att man har en trygg anknytning men där är det inte jag. Och då finns det olika typer av otrygga anknytningar.

Ambivalent är en, och den är just kopplad till att då vill man in mycket. Man vill bara vara [00:24:00] nära den här människan hela tiden. Men sin annan otrygga anknytning. Det är den undvikande. Och det är mer den här då. Flykten. Panikkänslan.

Och jag har ju upplevelser av båda de här. Och då finns det en tredje Otrygg anknytning också. Som kallas läns… Desorienterad,

så att jag har något annat i att det är nog mycket där jag hamnar. Jag känner igen mig väldigt mycket i den, de här kontrasterna, att bara vilja hoppa in och vara på och bara fundera varför har hon inte av sig, varför svarar hon inte, medan den andra delen som bara vill fly Och är livrädd att någon ska komma in och [00:25:00] förändra mitt liv.

Så att de här typen av känslor…

Både tidigare då jag inte kunde känna lika mycket känsla men jag kunde ändå känna om det var någonting som lockade lite mer om jag träffade någon.

Och då har det ju triggat överlevna strategier kallas det. Kallar jag det, kopplat till det här med anknytningsteorin. Det är baserat på uppväxt från föräldrar och vänner och skola och liknande. Så det har ju triggat egentligen. Det är ju överlevnadsstrategier som gör att man agerar så här.

Men det är någonting som nu på senare år… Det har påverkat mig ganska mycket negativt det har jag insett. [00:26:00] Nu då jag mår bra i mig själv. Jag vågar vara mig själv. Jag mår bra fysiskt psykiskt, känslomässigt, andligt. Jag trivs otroligt bra med mitt liv och vara med mig själv. Men jag känner ju samtidigt att…

Att jag skulle vilja träffa någon som jag kan klicka med på alla de här nivåerna. Inte bara fysiskt utan även psykiskt och känslomässigt och andligt också.

kraschen här då och skölden föll ner då känner jag ju mycket känslor.

Otroligt mycket mer känslor än tidigare och det gör ju att de här överlevna strategierna som jag haft i mitt liv triggas [00:27:00] ännu lättare.

Och det här har ju inte ställt till än det, men det är väl någonting som utmanar mig i livet just nu. Jag har jobbat mycket med de här rädslorna jag pratade om tidigare. Jag har inga problem. Jag vågar vara mig själv nu. Jag har inte den här överprestationen på samma sätt. Andras förväntningar och mina egna som jag måste leva upp till.

Jag är inte rädd för att vara annorlunda. Jag är unik. Klart är jag annorlunda mot andra. För det finns ju bara en av mig. Men just de här rädslorna kopplat till… Till det här med kärleksrelationer och intimare relationer. Det är en utmaning som [00:28:00] jag känner och vill utveckla och fokusera på lite extra just nu.

Och man lär sig ju någonting av sig själv hela tiden. Då är man ute och träffar nya människor och är ute och dejtar och liknande. Och en viktig del jag har insett, både kopplat till det här med dejten men också i alla nya vänskapliga relationer. Man kan ju efteråt känna att här har jag kunnat vara mig själv.

Har inte de här fasaderna dykt upp utan jag har bara kunnat vara mig själv och känt mig trygg i det. Ja men då är det en människa som jag någonstans känner att ja men det här är någon jag mår bra av vill ha i mitt liv.[00:29:00]

Men om vi tittar på det här med kärleksrelationer så är det numera, ja men det är mycket… Känslor som dyker upp om jag känner att här är det någon som gör att det pinglar lite mer eller att jag känner någonstans att här finns det någon större typ av koppling eller attraktion eller något sånt här utöver enbart det fysiska

Men då dyker många gånger de här känslorna upp, de här gamla rädslorna, de här överlevnadsstrategierna. Ibland så vill jag bara gå all in. Jag vill vara nära den här människan hela tiden. Jag är livrädd för att bli övergiven.

Och det är många gånger om den här andra människan. Är lite mer [00:30:00] återhållsam själv och tar det lite lugnare. Men sen kan det också dyka upp den här panikkänslan. Att det bara vill fly.

Och den känslan eller rädslan dyker oftast upp om den andra är lite mer på.

Men ibland kan det pendla mellan de här, även fast den andra människan är densamma. Och det här är ju lite utmanande. Det tar ju en del energi, inte minst för den andra människan. Måste ju ibland fundera att den här Kristoffer, vem är han? Vad vill han egentligen? Vad tänker han? Varför gör han så här?

Men som sagt, jag ser ju [00:31:00] livet som en resa eller en skola.

Så jag försöker ju ta mig an de här utmaningarna. Då har man både funderat, vart kommer det här ifrån och varför agerar jag så här? Då är det saker som jag känner att det hindrar mig lite grann. Och så sen tänka, hur kan jag utveckla det här eller hela det eller läka det här?

Så jag ser det som något positivt då. De här rädslorna, känslorna, överlevnadsstrategierna dyker upp. För det här är ju någonting jag kan utveckla.

Och så kommer det att göra att framtida relationer eller även nuvarande, men också framtida, kommer att kunna vara ännu mer [00:32:00] givande.

Och något som jag också har kämpat en del med är det här att om jag träffar någon, både om jag känner att här vill jag vara in, det här känns jättebra, men också det här att om det är något som håller mig tillbaka, det här lite panikkänsla eller att det här känns inte rätt, att försöka fundera Är det mitt hjärta som berättar att det här är något som är bra för mig eller något som inte är bra för mig?

Alltså intuitionen. Eller är det bara min hjärna och mina tankar som skapar det här behovet att vara nära. Och det här är jättebra och försöker bygga upp anledningar till att det här är bra. Eller att hitta anledningar till att det här inte är bra för mig.

Så det är väl kanske det jag [00:33:00] fokuserar mest på nu. Då de här känslorna lyker uppåt. Kommer de från hjärtat eller kommer de från hjärnan och mina tankar?

Så om jag ska ge några tips till dig kring det här. För att det här med rädslor, det är någonting som vi alla har, mer eller mindre. Men ta dig lite tid och sätt dig ner och fundera på vad det är för typ av rädslor du har. Och då rädslor som påverkar dig och ditt liv negativt.

Och sen försök fundera lite grann kring de här rädslorna. Varför dyker de upp? När dyker de upp? [00:34:00] Och tänk tillbaka lite grann. Kan det vara någonting från tidigare i ditt liv som har gjort att de här har dykt upp? Från uppväxten och liknande. Och sen, inte minst det här att våga utmana de här rädslorna.

För det är först då man kan… Hela och läka då. Och utveckla dig själv.

Så. Och avslutningsvis,

 där jag har landat nu, det är att numera så är det inte mina rädslor som hindrar mig från det jag vill göra, utan nu är det min vision och min levnadsklädje som vägleder mig till det jag verkligen gör.

[00:35:00]