Poddmanus

​[00:00:00]

Härligt med fredag och [00:01:00] fredagen innan halloween. Så att i veckan har jag och min son pyntat här i gårdshuset med pumpor och fladdermöss och liknande. Så att det har varit en bra vecka. Det är en bra fredag idag. Den kommer att bli ännu bättre här och nu. Nu ska jag få möjligheten att prata och diskutera mer om ett ämne som jag har funderat och troit mycket på de senaste åren.

Det är det här med relationer. Olika typer av relationer. Och relationer för mig som högkänslig. Jag har också glädjen att få diskutera med en av mina [00:02:00] fina högkänsliga vänner också som redan har varit med i denna podd tidigare. Välkommen tillbaka Mikael Sundqvist.

Tackar. Kul att få vara med en andra gång.

Fredag idag. Och vad innebär fredagar för dig?

Fredagar är nog min stora återhämtningsdag. Jag försöker jobba så lite som möjligt och göra ganska lite. Idag ska ut och skjutträna inför älgjakten och sen bara ha en lugn hemmakväll. Kanske bastu och titta på så mycket bättre.

Det låter helt underbart och jag är väl kanske en av de få norrländska män som inte jagar älg eller kör skoter eller mycket annat som norrländska [00:03:00] män enligt fördomarna ska göra. Men jag älskar ju älgkött så då kanske jag får beställa lite älgkött med dig om det går bra.

Vi får se hur det går i helgen men absolut

Kanon Men vi ska inte prata älgar eller fredag nu, utan vi ska prata något så mycket viktigare. Det här med relationer och olika typer av relationer. Och om jag frågar dig, om du tänker tillbaka på dina relationer under uppväxten. Hur skulle du lite kort beskriva du och relationer och dina relationer

Jag tror genomgående för min uppväxt och även i mitt vuxna liv så att jag aldrig haft någon behov av jättemånga relationer jättemånga vänner. Utan jag är hellre tids till mindre grupper, kanske mellan två och fyra stycken där alla får utrymme. Jag [00:04:00] märkte att i större grupper så… Bli oftast tillbaka dragen tyst.

Det kan också vara kul. Men det är naturligtvis bättre i mindre grupper. Och så har det nog varit i hela livet. Och då har ju de här mindre, eller de relationer jag väl har haft har blivit väldigt viktiga för mig. För det är ju superviktigt med bra relationer för ens välmående.

Jag håller med. Och om jag tittar tillbaka på mig och mina relationer. Jag som högtjänstlig grabb Jag hängde mycket med mig själv inledningsvis. Men ju äldre jag blev. Och den här känslan av att vara annorlunda och livrädd för att bli sedd som konstig. ju att jag försökte anpassa mig och bli som andra.

Och det gjorde ju att det här med relationer. Det blev mer fokus på kvantitet än kvalitet [00:05:00] för mig. att försöka bli någon som jag trodde att jag var eller ville vara. Men också för att någonstans försöka leva upp till. Till vad andra trodde om mig, som egentligen jag själv byggde upp inom mig. Det gjorde att jag försökte, ja men det var som att jag ville ha så mycket relationer som möjligt För att det blev som ett bevis på hur rinne och häftig och populär man var.

Är det här något du kan känna igen under din uppväxt?

Det är väl som en samhällsnorm att man ska ha många vänner Där man är lyckad och framgångsrik, man ska vara populär. Men jag har aldrig riktigt identifierat mig själv så. Men jag har haft en inre längtan att jag önskar att jag hade varit mer social eller utåtriktad. Och haft så här lite… Ja, det har jag också präglat på så [00:06:00] sätt.

Jag har tydligen känt att det inte är rätt för mig, jag önskar att vore så, men… Så har jag tänkt Så kanske jag inte tänker längre. så tänker jag inte längre. Utan försöker mig acceptera att jag är som jag är. Det är helt okej vara som jag är. Men jag känner igen det du beskriver. Väldigt

vanligt.

Det tror jag inte att vi högkänsliga är ensamma om Att det här att försöka anpassa sig till normen i samhället. Att ju mer man har ju. Ju bättre eller häftigare är man. Både prylar men kanske inte minst vänner och flickvänner och liknande Som vi ska prata lite mer om sen. Den typen av relationer.

Men det här med relationer det är ju ett jättespännande men också ett komplext område. Och som börjar forma [00:07:00] oss eller vår typ av relation och hur vi anknyter till andra. Det formas ju. Det börjar ju formas redan när vi föds och med uppväxt och inte minst våra föräldrar och deras uppfostran. Så att om du tittar tillbaka på din uppfostran och uppväxt och dina föräldrar, vad har du och vilka insikter har du fått till dig där?

Mm, jag har tittat jättemycket på mig själv och min insida och jag som är uppvuxen i lilla Piteå trygg uppväxt vi är vid en lekpark och en hockeyplan så är vi som där hela min uppväxt och det var ingen större bråk eller trauma eller så. så. allting var väldigt tryggt men för mig som högtjänstis hade jag sagt, när jag tittar tillbaka så hade det saknats Om man har ett högt känsligt barn, och på den tiden fanns inte konceptet högt känslighet. Men har man ett högt känsligt barn så kan ju det barn behöva mer att prata känslor på hjälp av [00:08:00] omgivningen sätta ord på känslor och bara kunna få vara högt känslig. Alltså känna mer och visa det också. Och inte kanske trycka undan det eller annorlunda eller fel om man känner mycket. Så det har präglat mitt liv och saker som man lyckligtvis kan reda ut i vuxen ålder. Men jag har kärleksfulla föräldrar. De visar det kanske inte via ord så mycket men på andra sätt. De finns där när det behövs. Och med bullar och så.

Bullar, föräldrar och bullar mammor och bullar, mormor och bullar. Din och min far är ju en liknande generation i alla fall. Jag hade också en väldigt omtänksam far på många sätt. Och han var omtänksam mot människor [00:09:00] överlag. Och har ju hjälpt otroligt mycket i sin roll som både lärare och fotbollstränare och människa.

Men den generationen baseras på min egen uppfattning och det jag har pratat med olika typer av vänner om. Där visas kanske inte kärlek genom kramar eller ord som att Vet du vad, Kristoffer, jag älskar dig. Jag tycker om dig så mycket. Du är så fantastisk Du är en härlig människa. Utan i alla fall i mitt fall var det mer det här att alltid ställa upp.

Och jag fick aldrig höra att nej nästan Att han körde lite höger och vänster och gjorde grejer och ingenting var omöjligt. Men jag har ju insett någonstans att där saknade jag lite grann. Både jag som människa men kanske speciellt jag som högkänslig individ. Det här [00:10:00] att ha en pappa i gestalt och en pappa som verkligen delar den typen av känslor med mig.

Att kramar och att berätta och prata och fråga om känslor och hur jag mår och sådär Är det något du känner igen?

Ja men till 100% när jag tittar tillbaka Men det är verkligen en generationsfråga. Alltså förr i tiden, man ställde upp för varandra. Och det var som bra så. Jag kan känna igen precis allt det du beskriver. Jag tänker att vi gör så gott vi kan, våra föräldrar gör så gott vi kan och deras föräldrar gjorde så gott de kunde. Men jag är glad idag att det finns en kategori som heter högtjänstlighet som man kan förhålla sig till. Både om man är det och om man är omgivningen. Det har inte varit någon självklarhet innan

Jag håller med och [00:11:00] det är ju så häftigt det här om man både hör och läser är man ofta så Och kompenserar man från det man saknade i sin uppväxt och i mitt fall från min pappa kanske. Och nu är jag ju själv pappa till min son. Och då tar jag som igen det där och verkar se till att, ja men, Leon ska du verkligen inte sakna Det här med kramar och att jag älskar honom och sånt där.

Så då blir det åt andra hållet nästan. Jag brukar ju säga att om du tycker att jag ger dig för mycket kramar och pratar om att jag älskar dig för mycket. Då får du väl säga till.

Man får alltså dubbeldos.

Han får en trippeldos till och med. Men sen har vi ju inte bara en pappa Du och jag utan vi har ju en mamma också. Om du tittar på den uppväxten, är det en relation du och [00:12:00] din mamma?

Mamma var alltid den sociala. Hon var fantastisk på när det var kalas och högtider. Och ställa i ordning och fixa och sådär, så hon har ju tagit ett sådant enormt socialt ansvar och hon tycker ju om det också, hon är ju duktig på det. Så det är som bara hela min uppbyggnad som lutar mig mot det. Det var mycket bullar och det är det fortfarande, mycket tårta och så och det är ganska vanligt att man kan visa sin kärlek den vägen. Att barnen ska vara mätta och glada. Det känner jag igen från min mormor också, det var alltid som tre rätter när man kom dit, man rullade hem i stort sett. till för mig. Hur är det för dig?

Ja men det är något jag har funderat också mycket på. Alltså både min far men också min mor som tyvärr inte finns med oss längre. Men hon var ju en människa som alltid tänkte på alla andra. [00:13:00] Hon hade en ganska liten krets med människor som hon… Som hon umgicks med och ville umgås med. Men då var det ju andra sidan att hon ställde ju alltid upp.

Och det var ju hennes fokus låg ju på dem. Och inte minst min bror och mig själv. Men det jag har insett är att hon glömde ju bort sig själv. Och hon frågade mycket om hur vi mådde och hur vi kände och tyckte. Men det var… Det var utmanande att få veta hur hon mådde, vad hon kände, vad hon tyckte. Och hon hade ju som en liten känslomässig…

Precis som jag byggde under min uppväxt den här känslomässiga skölden och höll allting inne. Det var ju en sätt att det… Det hade ju min mamma också. Man kom inte riktigt innanför den här skölden under uppväxten. Utan det var mer fokus på oss andra. Och det är ju [00:14:00] någonting som har påverkat mig. Givetvis. För att det var ju massor av anledning till att jag byggde den här skölden. Men det här att jag var så känslig mot alla typer av stimulans. Men också att växa upp med en förälder som hade en sån där känslomässig sköld.

Det gjorde ju absolut att jag… Jag påverkades och påverkade mig senare i livet och inte minst det här kopplat till relationer och sånt. Och det var lustigt, det var egentligen på slutet då jag kraschade hemma i pojkrummet och då hon med eller mindre fick dödsdomen. Att då vi båda var eller kände oss närmare döden än någonsin.

Det var egentligen då vi kunde öppna upp våra sköldar och prata känslor på riktigt inifrån. [00:15:00] Och det var ju som, jag hade ju känt min mamma hela livet en fantastisk människa precis som min far. Men det var som att nu fick jag lära känna min mamma på ett helt annat sätt. Och det startade ju jättemycket tankar Hos mig kring det här med relationer och hur min uppväxt har påverkat mig och hur mina relationer har sett ut och varför drivkraften till att jag har gått in i olika typer av relationer och sådär också så att uppväxten är ju en jätteviktig eller en jättestor del för mig men också då det här som jag pratade om det här med högkänslighet, det är ju Det två stora delar som egentligen har påverkat alla mina relationer under mitt liv.

Om vi tittar på dig och det här med att du är som högkänsla och behov av att prata känslor [00:16:00] och visa känslor. Du har varit inne lite kort på det men hur upplevde du det då du växte upp nu då du kan titta tillbaka på det med lite andra

Mm,

jag kommer dit. Jag måste bara först kommentera, det var fint att du och din mamma fick den där stunden i slutet i alla fall För jag tänker att hade det inte blivit så, då hade det blivit mycket att bearbeta. Och man måste tänka så, var kommer de ifrån när de växte upp? Alltså att prata om känslor och behov, det var nog inte så vanligt för dem att komma överlag.

Och din mamma kanske också hade ett jättestort behov av det. Kanske inte riktigt i stånd bara. Men det fint om ni verkligen fick ta igen det där och nu är hon i en annan dimension bara. Så hon kommer vara väldigt stolt över att du Du gör det här jobbet med den här podden och allt du gör också. Så kan du minna ut. Tillbaka till din fråga. Känslor och behov. Det var ingenting som jag pratade med mina föräldrar eller [00:17:00] kompisar överhuvudtaget när jag var liten. Så det fanns inte på min värld på något sätt.

 Vad jag inser nu i efterhand är att jag har haft ett jättestort behov av kunna ventilera ut saker och det har jag inte haft den förmågan fram tills jag var 40 plus. Vilket har gjort att har satt så mycket saker på insidan, många lager som fastnar där, så kallade man trapped emotions.

 sätt att ventilera har alltid varit skrivna ordet, att jag gillar att skriva och före det lite grann så dans också var mitt sätt att kunna ventilera och få ut saker eller att vara fysisk sporta och sådär. Men jag är liksom tacksam att det vi lever i idag, med allt det vi vet nu, så har jag fått gott Jag har passat på under pandemiåren att utbilda [00:18:00] mig i nonviolent communication. Det gått två år. Man har verkligen jobbat med att sätta ord på känslor och behov och kunna uttrycka sig. Det var som att det är en smått läsning av ett nytt språk.

Och efter det har det varit svårt att få tyst på mig nästan. Nu vill jag prata hur mycket som helst. Och det kommer upp många saker från mitt förflutna och sådär. Det kan man ta med sig om man är… Var och en sån här högkänsla är det inte, att det finns verktyg.

Man bara hittar och kan identifiera vad man behöver jobba på som finns i väg att framåt. Men under större del av mitt liv så har jag inte insett att det varit ett problem. Eller jag har kanske insett det men inte vet att man kan göra någonting åt det. Vilket har byggt upp någon slags lägre självkänsla när det gäller relationer på alla plan. Sorg, lite förtvivlad. Lite lost. Så, ja, nu går det åt rätt håll på det planen.

[00:19:00] Ja, och det här med att prata och visa och bearbeta, få ut känslor, det är ju en grym känsla.

Och där

är känslorna tillåtna. Jag har ju bott, eller varit i Sydamerika i flera ställen i mitt liv, bland annat bott ett år i Peru. Och där är känslorna på utsidan. Alltså det går fort och det ventileras och det skriks och det skrattas och det gråter som du vet. För mig var det jättebra träning att vara i starka känslor. För det är som motsatsen oftast mot norra Skandinavien Och jag upplever att människor där är mer i kontakt med sig själva mer levande. Så för mig var det, jag förstod det efterhand, att det var en stor dragningsskatt att jag trivde så bra där.

Mm. Och det här du säger, mer levande och mer öppna och mer varma, [00:20:00] det är ju inte bara klimatet som är kallare här uppe Vi människor här att vi är generellt skulle jag säga lite känslokalla. vi alla har ju någon typ av känslomässig distans speciellt till nya människor eller människor som man inte känner på riktigt.

För då blir det oftast här uppe i i alla fall Norrlandsvärlden, Sverige och generellt ska jag säga att då blir det oftast eller starkare relationer de har väl lärt känna varandra och man har vågat slappna av och sådär, men överlag så upplever jag oss ganska känslokalla här och det är, sen om det beror på klimatet eller mörkret eller vad det nu är, det är svårt att veta kulturellt och historiskt spelar ju absolut roll också.

alltså klimatet gör sig till. Jag tänker bara jämföra vinter mot sommar [00:21:00] Alltså hur människor är med varandra. Och så juli i Piteå, då står folk på gatan och det är fester överallt och man känner sig som välkommen. Och så i januari blir det liksom rakt och motsatt. Så man hälsar på grannarna när man ska ta snö ungefär. Så klimatet gör sitt till och sen tror jag säkert att det finns fler lager där också.

Jag håller med. Men sen har ju du och jag, vi pratar ju otroligt mycket, vi träffas ju med jämna mellanrum och då pratar vi om allt möjligt, livet och döden och allt däremellan och inte minst det här med känslor men också relationer har vi pratat väldigt mycket om på slutet här. Och både du och jag var ju med på ett webbinar här tidigare i veckan som Tittade mer på det här med anknytning och teorier kring anknytning som påverkar alla våra relationer.

Och jag tänkte att vi lite kort skulle bara prata kring det. [00:22:00] Vad var din känsla av det här webbinariet eller du tittar på det här webbinariet?

Det var idag ett webbinarium om anknytningsteori och nu är jag inte specialist på det här men har man aldrig varit i kontakt med det konceptet så handlar det om precis det du beskrev att det man är uppvuxen med det formar en insida ut och formar ens relationer Är man exempelvis uppvuxen i en miljö där det var mycket skrik och bråk ja men då blir det ju naturligt och normalt för en är man uppvuxen, som i mitt fall, där det är väldigt lugnt och tyst och har skitsmycket känslor ja men då är ju det min värld det är det man får med sig från unga år som skapar en förutsättning att knyta an till andra människor kort beskrivet och så finns det som olika teoretiska kategorier om jag förstår ju rätt så är det ungefär Hälften av befolkningen är trygga.

Alltså en trygg anknytningsteori. Alltså man har [00:23:00] lätt att förknyta sig andra, man litar på andra. Och det är det önskvärda läget att vara i helt enkelt. Men varken du eller jag tillhör den kategorin om vi har listat ut oss själva på rätt sätt. Så är man inte trygg, då är man någon kategori av otrygg. Och då finns det, som jag har tänkt innan att det fanns otrygg undvikande, vilket jag har identifierat mig med, och så finns det otrygg ambivalent. Och jag vet inte om vi ska gå in på teorin. Jag gissar att många som lyssnar och tittar här har nosat på det här ämnet. Men i mitt fall så har det varit otrygg undvikande. Alltså undvika starka känslor, undvika att hamna i situationer där det kan bli konflikt mycket flyktbeteende och så. Så det här vill vara det. Där har jag varit i minst 40 år av mitt liv. Och sen vid det här webbinariet så [00:24:00] framkom det att nu är det en teori under utveckling att det finns ytterligare en kategori, otrygg, desorganiserad De har inte kanske grippat sig in i någon av de tre andra och… Jag tror att både du och jag är eniga om att vi kanske båda känner oss ända det där vi är. Alltså det är så ganska att man har lite delar av alla. Jag kan ha delar av den trygga anknytningen, jag kan ha delar av den undvikande och även den ambivalenta. Så det blev lite mer att rena ut här. Det var min tanke efter det webbinariet.

Ja, jag sitter och skrattar lite Jag håller med. Och jag har ju identifierat mig med den här ambivalenta otrygga. Att den här att ja men… Haft kärleksfulla föräldrar men som i norr inte riktigt har själv kanske visat känslor och sånt där. Var det lite, inte känslokall men lite känslomässigt avstängd.

Och det har ju gjort att jag [00:25:00] ibland fått en sån känsla av att jag är övergiven och sånt där. För att jag klarar mycket själv och min bror var ute på lite mer upptåg och hyss och sånt där så att de la ju väldigt mycket Av sin tid och energi på honom för att de såg ja men jag klarade mig ju själv ändå, och då någonstans också, ja men kanske jag fick den här känslan lite grann av övergivenhet, har ju då påverkat mig, och därför så trodde jag att, ja men jag hamnade mer i den här ambivalenta, att livrädd för att bli övergiven, och jag ville varken känna närhet och trygghet och Och sådär hos andra.

Och får det här jag kanske saknade lite grann. Eller känslan av det jag kände att jag saknade lite grann. Men då jag tittade på det här också så har jag ju insett att. Ja men jag är nog också det här desorganiserad. Att ibland kan jag känna mig trygg. Väldigt trygg. Speciellt kanske i relationen till mig själv och mina vänner.

Och även [00:26:00] min familj numera. Men sen. Då vi kommer in på det här med mig. Mer känslosamma intima kärleksrelationer som vi ska prata lite mer om alldeles strax. Då kommer ju en massa andra känslor upp. Det kommer den här mer otrygga ambivalenta. Jag är livrädd för att bli övergiven om det är någon jag har träffat som jag känner någonting för.

Då blir det nästan så att jag blir på. Oj, det här måste jag hålla mig nära. Jag ska inte bli själv igen. Men sen dyker det också upp den här andra känslan att jag får panik. Och jag vill bara fly erifrån. Och vad är det här? Mitt liv som jag har nu kommer ju att förstöras. Jag kommer inte kunna leva kvar så här om jag skulle gå in i den här relationen.

Och så får jag panik och vill bara dra dig ifrån. Så det här med [00:27:00] desorganiserad, det känner jag också att Det är nog det som resonerar mest med mig och hur jag känner kring och agerar i relationer just nu. Men jag tänkte det här med kärleksrelationer som det är ju ett område som du och jag också diskuterar egentligen var och varannan gång vi ses.

Och vi börjar i den händen att om man träffar någon ny, man går på dejt genom Tinder eller man stöter på någon i kopkön eller yogaklassen och sådär. Vad är det som attraherar egentligen? Har du funderat kring det? Vad är det du attraheras av? Vad är det som du gör att du känner att här är det någonting?

Ja, du kan få ett tuderat svar. Jag brukar tänka som gamla Micke före jag var 40 och innan jag kraschade och det var allt man lärde sig [00:28:00] kring det och det var pandemi i år och man har tid att läsa på och utbilda sig inom en massa ämnen Så tror jag mycket min attraktion, det var humor har varit väldigt starkt alltså om någon kommer på mig och skrattar så det är ett bra sätt att vinna över mig, fortfarande Nej men, är det här roligt?

Alltså livet ska ju vara kul, och delar man den insikten att det inte var för seriöst ja men då det drar sig till och sen har det nog dragits till kan man antingen vara en sån här person som har Kanske egenskaper som jag själv har saknat Alltså väldigt extroverta Utåtriktade sociala Gå på mycket events och sådär Bara kunna haka på det Det var ju skönt Någon som var lite självsäker på utsidan Så det har varit ett spår Men även ett annat spår har varit De som är lite mer tillbakadragna Sårbara, vissa känslor [00:29:00] De har också varit någonting som jag har saknat Och det fick jag med mig som någon slags roll att vara som det trygga ankaret och känna mig behövd och så. Så det är de här mönstren som jag har sett när jag tittar tillbaka på hur det har varit i alla fall. Hur har det varit för dig?

Ja, nu ska du få också ett lite tudelat svar. Jag skulle vilja säga att det finns ett innan och ett efter. Och det innan om vi tittar på en stor del av mitt liv. Om vi tittar då, kanske innan jag träffade min numera ex-fru. Jag levde singellivet under några år. Ja Då alltså jag hade ju den här känslomässiga nedstängningen, alltså den här skölden som gjorde att jag kunde inte känna speciellt mycket [00:30:00] känslor inifrån.

Så att det var egentligen bara fysisk attraktion som jag kunde uppleva. Så att det var ju fysisk attribut egentligen hela tiden som som attraherade mig. Och det gjorde ju att har egentligen bara haft en längre relation, men de kortare relationer jag hade innan dess, det var ju egentligen bara byggt på det här med det fysiska.

Alltså det var ju det enda jag kunde känna och uppleva och någonstans relatera till. Så det var ju väldigt ytliga kärleksrelationer om vi säger så. sen nu de här sista åren och efter kraschen och nu då jag vågade öppna upp och känna känslor. Och det ändrade ju här totalt. [00:31:00] jag fick ju sådana insikter att oj kan jag känna så här.

Och är det här kärlek? Alltså kärlek för mig tidigare i livet ja men det var ju lika med Kanske ge varandra en present eller en blomma. Men att ligga och ha sex. Det är visa man kärlek. Men numera då man träffar människor. Och det här med attraktion. Alltså jag känner ju att… Visst det fysiska är fortfarande en viktig del men absolut inte allt utan minst lika viktigt är den här psykiska eller mentala attraktionen men också den här känslomässiga attraktionen för att det här med känslor är en så viktig del för mig nu men sen har ju den här andliga spirituella delen som har tagit en [00:32:00] större och större del av mitt liv.

Det är också en del av den här attraktionen att hur man ser på det här med livet och universum och liknande. Så att attraktion för mig nu, det är egentligen en kombination av alla de här tre eller fyra delarna.

Och det ger ju en attraktion på ett helt annat sätt än vad jag upplevde då jag sprang omkring här i Luleå förra vändan och studerade och sprang på kåren och försökte jaga fysiska kickar, kortsiktiga kickar.

Så det leder mig in på nästa samtalsämne, det här med… Fysiska kickar jämfört med det här med långsiktig känsla av trygghet och det här. Nu då du går in i relationer eller [00:33:00] känner att det här är något jag vill utforska. Är det mer den här förälskelsekicken som man oftast får i början. Är det den du söker?

Eller känner du mer att det här känns lugnt och tryggt vara med den här människan? Det här är någon jag vill fortsätta träffa för jag känner mig avslappnad

Intressant frågeställning. Jag ska komma till något slags svar i slutet men jag tror man måste backbanda lite först. Jag nämnde att jag lutade mest mot den undervikande anknytningskategorin. har man oftast ett stort frihetsbehov och i min värld i min mentala innervärld så har det antingen varit i en relation eller att jag har varit fri De har som aldrig kunnat gå ihop Jag har ju varit en större del av mig mer än jag varit i relation och jag har [00:34:00] varit ganska bra av oftast.

Jag har kunnat resa mycket vilket älskar, utforska mycket, ha tid till mina intressen. Och någonstans har jag träffat någon jag är intresserad av och det är bara oj nu riskerar jag att tappa min frihet och så uppstår lite rädslor där och du vet… Gå in i en relation, kommer jag ha en möjlighet till återhämtning i egen tid eller kommer hon ha tolkat det som att inte blivit var med henne.

Alltså allt det där som brukar skölja över mig. Och sen min absolut, alltså min första som längre relation, då var jag lite sen på barnet kanske bara 21. Och var ihop med en jätterolig… Skärmig tjej från USA, som dessvärre inte var så jättebra för mig. Hon hade mycket med sig själv och hon skar sig själv och det var mycket tvångstankar och det var otrohet och jag hade som ingen riktigt bra första erfarenhet av en längre relation. Samtidigt som jag hade öppnat mitt hjärta och varit jättekär och bara ville vara med den här personen. Så [00:35:00] det för mig ganska mycket tror jag, att det var min referensram till relationer Så efter det blev jag helt klart mer försiktig och alltså hamnade mycket i huvudet att jag skulle tänka. Tänka mycket. Fram tills, om vi spelar fram bandet, det har hänt mycket längst vägen där. Men det har varit ett mönsterhamn med de här kanske destruktiva relationerna. Och jag har haft göra med narcissism. Vi kanske kan återkomma till det senare. Jag tror fler högkänsliga kan känna igen sig i det där att man hamnar tyvärr där.

Lite oftare om man är högkänslig. Men fram till idag när jag känner att jag är ett annat plan och tänker en långsiktig relation då tänker jag empati, kommunikation, kul bus, närhet, spiritualitet, alltså man är spirituellt öppen och man ska kunna prata om allting och dyfta sina tankar och teorier om sig själv och [00:36:00] om världen. Det har jag inte tänkt innan när jag tänker det Men det här är nästan måsten i min värld idag, annars blir det svårt tänker jag. Tillbaka till din fråga, kortsiktig kick mot långsiktig trygghet. Jag tror på insidan, jag har alltid längtat efter att träffa min livspartner. Men jag har inte haft koll på mig själv, så jag har inte riktigt kunnat definiera Skicka någon önskan uppåt mot universum vad är en lämplig livspartner till mig? Så jag fablade runt stora delen av mitt liv och hamnat i alltså i relationer som jag dragits in, inte alltid att jag tänkte att vi ska bli tillsammans det är bara att shit, hon är skitkul, hon vill jag hänga med och så dras man in i någonting och så blir det inte alltid så bra. Eller att jag träffar någon Och tidigare har jag träffat någon som jag har träffat också, någon som har varit lugna och trygga och det har känts bra att sova.

Men då har saknat den här passionen och kicken och [00:37:00] den här förälskelsekänslan som jag också har letat efter. Så att jag inte har fått ihop de här världarna som jag skulle ha önskat. Men idag så är det ingen större längt att säga kortsiktig kick. Det kan ju hända och det tackar man ju såklart. Alltså det är ju skönt trevligt, men nu längtar jag efter såhär långsiktig trygghet och någon att växa tillsammans med och skapa någonting, alltså bli ett riktigt såhär dreamteam. Så, ja. Och jag har aldrig varit den där som har ränt mycket på krog eller trivts i den miljön. Någon gång är det kul och så. Det har varit lite berg-och-dalvanligt på insidan, men jag känner nu att jag är på en bra plats och känner mig själv på ett helt annat sätt. Jag kanske kan adlera någon som är [00:38:00] på den våglängden. Det är det jag längtar efter nu.

Tack för att du delar med dig Det är så intressant att få höra hur andra ser på det här och tycker och tänker och om man tittar tillbaka på mig så har du som jag nämnde det var ju det fysiska och den här kick-känslan som var viktiga är egentligen det enda jag kunde känna i de här typen av relationer tidigare och det är väl fortfarande någonting jag hoppas och önskar uppleva när jag träffar en Någon ny och börja utforska med att känna den här initiala inte upphetsningen, men just det här att wow, här får jag de här fjärrorna i bröstet eller i magen.

Det är ju absolut någonting jag vill känna men inte [00:39:00] bara det givetvis. Man vill ju också känna det här att här är det någon jag kan känna mig trygg. Och att Då jag har börjat dejta, efter en dejt brukar jag tänka tillbaka att kunde jag vara mig själv när jag träffar den här människan? Eller började jag lägga på fasader eller masker eller försöka bli någon som jag inte är?

Vad har det då varit? Nej, men jag var Kristoffer med den här människan. då känner jag att då är det en människa jag gärna vill träffa mer med Och det här gäller ju både potentiella kärleksrelationer men också vänskapsrelationer och liknande. Men du var inne lite grann på det här med rädslor och tappa friheten och kontrollen och sånt där.

Har du några fler rädslor som dyker upp då det kommer till kärleksrelationer

Hur långt program har vi [00:40:00] Kristoffer? Jo men det har funnits Det finns rädslor Men just det här Frihetsaspekten Har varit så stor Alltså inte alltid med tal om bilden Att man kan vara i en relation med en person som faktiskt Tycker det är okej att man har egen tid Att jag åker och fiskar Eller jagar älg eller vad det nu kan vara Och någon som själv kanske har det behovet De som inte har varit Mina tidiga upplevelser Av förhållandet Så dels har det varit en sån rädsla och tidigare har det varit en sån rädsla att bli sedd i min inkompetens när det gäller kommunikation, känslor och behov. För jag har haft relationer som har gått bra fram tills jag uppslått någon konflikt och så har inte kunnat hantera det. Och så har det mer eller mindre varit det som var i början på slutet. Så det har varit en konflikträdsla som har verkligen ställt till det i mitt liv. Jag skulle säga ett kollektivt förlåt till Till mina ex som har fått uppleva det här.

Det kan inte ha varit superlätt att vara [00:41:00] med mig då. Så den resan har väl också funnits. Och det är de starkaste som jag har känt. Just när man blir sedd i min inkompetens när det gäller sådana här viktiga inslagen i en relation, alltså kommunikation. Utan kommunikation så blir det ju svårt. Så det har varit det absolut starkaste.

Eller att inte ska känna den här fysiska attraktionen. Det kan ju gå upp och ner lite grann. Jag vet inte hur för andra högtjänster, men det är upp och ner. Nu vill jag vara nära nu vill jag vara kramas och nu känns inte alls något sådant behov. Så det kan inte vara någon slags tydlighet i det heller. Sådant kan också väckas till liv. Nu bollar jag över frågan till dig.

Ja, jag förstod nästan det och rädslor [00:42:00] har man tidigare i mitt liv då jag var mer känslomässigt avstängd så visst fanns det rädslor då men det var kanske mer rädslor att vad ska andra tycka om jag blir tillsammans med den här tjejen? Vad ska andra tycka att hon är tillräckligt snygg och trevlig och sådär Jag kände ju inte så mycket själv, förutom de här fysiska kickarna och de känslorna.

Men det var faktiskt något som ändrades när jag träffade min nuvarande ex-fru. Jag hade mer eller mindre en mental checklista på vad en blivande flickvän skulle uppfylla. Och den mentala checklistan var ju fylld med fysiska attribut. Mer eller mindre enbart. Kanske det här med humor, det fanns nog också där.

Som du nämnde. Men det var så häftigt. Och träffade henne, då var det som att… Det var någon annan känsla [00:43:00] också som jag inte riktigt kunde tolka där. Jag glömde bara bort den här mentala checklistan. någonstans kände jag att det här är ju en människa som får mig att må bra. På ett annat sätt som jag inte riktigt har…

Och har känt tid där. det tog ju ändå ganska lång tid innan vi blev officiella. För att det var så mycket rädslor som kom upp då. Och det var ju mycket det här, som jag nämnde. Vad ska andra tycka? Men också det här att jag har ju levt hela mitt liv själv. På mina villkor. en relation handlar ju om kompromisser.

Och hur ska det här se ut då? Och jag var väl… Var väl under den tiden kanske inte mästare på att kompromissa direkt. Utan jag hade ju min struktur och min planering och min kontroll i mitt liv. För att det var en typ av överlevnadsmekanism. Så det fanns absolut rädslor redan då. [00:44:00] Men på ett annat sätt.

Om man tittar mer nu. Då det finns mycket mer känslor i mitt liv på alla sätt och vis. Och Så är det väl en del andra typer av rädslor som kommer upp. Och det var ju lite grann det här jag nämnde. Kopplat kring det här med otrygg, desorganiserad. Både den här känslan av att, ja men vågar jag öppna upp och känna någonting för den här?

För att jag är ju livrädd att bli övergiven.

Men sen också en känsla att, ja men tänk om jag sårar den andra människan. Och då är ju min empatiska sida. Känns ju jättejobbigt. Att tänk om jag gör att någon annan människa mår sämre. Eller mår dåligt. Eller blir ledsen. sen har vi också den andra delen av den här. Den här andra delen av dess organisationen.

Då är [00:45:00] ju det här att. Jag kände lite grann tidigare i livet. Den här panikkänslan. Att jag trivs med mitt liv. Men ska jag nu hänga med den här? Vad händer med mitt liv då? Vad händer med min frihet?

Så att ja men det finns rädslor. En del som jag haft med mig i hela livet. Men en del nya typer av rädslor också. Och sen är det här också att man kopplar lite grann till självbild också. Även om jag har en mycket mer. Stabil självbild nu så finns ju det här ibland, eller dyker upp ibland speciellt under sämre dagar, att är jag tillräckligt bra, snäll rolig, stor, stark snygg och sådana känslor upp ibland också inte alls så ofta men de kommer [00:46:00] och något annat som jag har lagt märke till det här med min organisation, otrygga anknytning här, det är att beroende på hur den andra parten i den här potentiella relationen agerar så triggar det olika typer av, är man antingen mer det här ambivalenta otrygga eller det här undvikande otrygga, är det någon som man själv är lite mer på, då kommer mer det här undvikande känslan, den här paniken.

Åh! Och jag måste fly härifrån för att mitt liv som jag har nu kommer att förstöras. Men är det någonting som man ändå känner att här finns det någonting men den andra parten är lite mer avvaktande. Ja men då är det mer den här ambivalent att då blir jag nästan på. Att oj nu det här måste jag vara nära henne och jag ska verkligen se till att hålla fast vid henne så jag inte blir övergiven [00:47:00] Och allt det här är ju gamla överlevnadsstrategier som har lett till rädslor och så vidare.

Men sen har vi också den här stora delen med intimitet och sex som kommer kring kärleksrelationer. Jag tänkte att det här också en stor del som man skulle kunna ta ett helt eget avsnitt. Men om man tar lite mer generellt Hur har det förändrats för dig under livet?

Mm. Vi ska alltså prata sex i podden. Då gör vi det.

Ja, den heter ju högtjänstligt.

Det tar en röd tråd för mig när jag zoomar ut och tittar Som för många andra som har drag av undervikande anknytning Så det här med närhet, kramar allt det har nog varit minst lika viktigt som själva [00:48:00] akten Och jag har haft en längt kämpad djup koppling till personen jag är med För att det ska vara riktigt bra Och sen kan man ju, det händer ju inte jätteofta att man ändå hamnar i sängen med någon. Men det kan också smynda ut någon slags tomhetskänsla efteråt. Som jag har fått kämpa med lite grann. Och sen bara här i veckan så läste jag någonstans, och jag vet inte om det här är sant, men det kändes sant för mig. Att om man är intim med någon så tar man in all av den personens energi och all av den personens… Tröman också. Och det där fastnade jag till med. Och nu nu kanske jag bara ut med det till dig sådär Men vad händer i dig när jag säger så?

Ja, ska jag vara ärlig så har jag funderat Lite grann i liknande banor. Jag har väl känt någonstans [00:49:00] att nu när man känner mycket mer och öppnat upp att har sex med en människa, nu är det ju så mycket mer än bara det fysiska som jag upplevde tidigare. Nu är det ju mycket mer. Jag påverkas ju av den här människan på många andra sätt och vis.

Både det här som jag nämnde, både psykiskt och känslomässigt men också det här med andligt och spirituellt. Så det här är något som är jättespännande som man kan gräva djupare i. Hur påverkas man av andra människor då man har en intimare relation och Mina egna erfarenheter är ju absolut att då man är intim med någon.

Då blir relationen på något sätt starkare. Eller man känner mer och annat kring den här [00:50:00] människan. kan det vara att man känner mycket starkare och mycket mer positiva känslor mot en människa. Men ibland kan det vara tvärtom att det känns svårt Det känns inte alls så bra efteråt. Och sen vad är det beroende på om det är vad man inser att det här, vi klickar det ju inte riktigt här.

Eller om det är att man tar in massa kopplat till det här med energi och gamla blockeringar och trauman och andras rädslor. Ja, det är ett spännande område.

är ett spännande område och nu kommer vi in på rädslor igen men det har varit en rädsla för mig att låta känna att känner en kvinnlig bekant som jag tycker om att möta hela dagen. Så har det hänt mig en gång att jag känner att jag är rädd att det ska bli mer än vänskap för att vänskapen känns så bra och meningsfullt Jag tänker att om vi tar ett steg till som man kanske båda vill… Men bara shit, nu kanske jag riskerar vår fina vänskap Tänk om vi [00:51:00] inte klickar som partners eller sådär. Då blir det så här konstigt i efterhand. Och då har det blivit så här, kan vara det på och sen bara tvärtvekat. Vilket såklart blir jätteförvirrande för motparten då. Och det här är lite om det är kopplat till högkänslighet Men det är ett scenario som har hänt i mitt liv ganska ofta. Och just så här att jag har inte haft så här många så riktigt nära relationer. Så jag hittade någon som… Då blir Sverige ett mån om dem också. Och så kan man känna att det finns en plan för en fortsättning innan man vill ta nästa steg.

Och det där är ju också något som är intressant att det här med vänskap versus en intimare kärleksrelation att många säger ju att och visar ju också med sina relationer att vi började som vänner. Och sen gick vi vidare och tog det ett steg till. Och det funkar jättebra. Enas andra att det är så [00:52:00] stor skillnad mellan att här är det vänskap och här är det någonting mer eller någonting annat.

Och det där är väl också någonting som jag har funderat en del på. Jag känner igen de rädslorna också. Om det är någon man har en vänskapsrelation med och som man bara känner lite andra känslor. För att. Det är så lätt att det dyker upp de här rädslorna men om det här inte blir bra händer då med vår vänskap och då blir det som en typ av hinder där

och det här med rädslor är ju det påverkar ju oss så mycket och det påverkas ju oss inte positivt och det är något jag kommer fram till att Under mitt liv och fortfarande en del är det mycket rädslor som hindrar mig från att leva det liv jag vill. Och kanske också när man vågar utforska de relationer jag skulle vilja.

[00:53:00] Men jag har jobbat otroligt mycket med olika typer av rädslor de sista åren. Men just det här med rädslor kopplat till relationer. Här finns det utvecklingspotential om vi säger så. Hur känner du?

Jag håller bara med. Det finns utvecklingspotential Men jag känner ändå att när vi pratar idag är jag så hoppfull, att vi har ju alla våra utmaningar men lyckas vi få upp det på radarn så finns det alltid sätt att jobba med det. Det kan ta mycket energi att jobba med sådana här frågor men det är som så värt det. Vi ska vara lyckliga att vi lever i en dag när man kan sätta ihop många saker som svårt bara har varit i någon slags gegga eller gråzon eller sådär. Så det var den starkaste känslan jag har kring det.

Och sånt här utvecklingspotential, det handlar ju inte bara om att man [00:54:00] läser olika teorier utan vill man läka eller hela eller utveckla sånt här, då handlar det ju om att uppleva det i livet och våga utmana de här känslorna och de här rädslorna och de här situationerna helt enkelt Även om det känns…

Ja men livsfarligt ibland håller jag att säga. Men att man får den här panikkänslan. Man vill vara därifrån.

Mm.

det här med relationer Så otroligt spännande. Och det här känns som vi ska kunna prata hur länge som helst om det här. Men du var inne lite grann på det här med narcissism Och jag tänker att. Det är någonting jag har upplevt både personligt men också professionellt i mitt företag Det är väldigt många högkänsliga människor som kämpar med, hamnar i, får uppleva [00:55:00] relationer med narcissister.

Och jag tänker att det här tror jag vi får spara till ett senare Samtal mellan dig och mig. Men du kan väl bara lite kort skapa en liten cliffhanger kanske kring det här med narcissism.

Det är intressant som konceptet högkänslighet då var jag 40 plus innan jag kom i kontakt med det innan jag verkligen förstod vad narcissism och psykopati är Är, så var jag 42. Sen har jag lätt läst om det och sett filmer med Jack Nicholson. Man kanske tänker att Donald Trump är en narcissist. Det beror ju på det hållet.

Så man har en bild att det ska vara extremt Men så här i vardagssammanhang. Det kan vara kollegor, partner, före detta partner eller [00:56:00] i släkten och så vidare Vad det verkligen är, det var först när jag var 42 som min polett trillade ner. Och då insåg jag att jag har haft mer än en relation med en narcissist. Och verkligen djupdykt i det ämnet och förstått varför jag har attraherat de här personerna. Varför jag har blivit attraherad av dem. Och sen i samtal med andra högtjänstliga så är min upplevelse att säkert minst hälften har haft nära upplevelse av åtminstone narcissism Så det är ingen slum tänker jag och det är ett stort ämne som vi kan gärna utforska det men som du sa kanske vid ett annat tillfälle.

Och jag tycker det var kul om ni som nu lyssnar här, om ni identifierar er som högkänsliga, om ni kan skriva om ni upplever att ni har haft eller har en sån upplevelse med någon av de här mer toxiska personlighetstyperna. [00:57:00] Så… Jag tror inte vi är ensamma. Men jag har lite att driva med mig där. Men det får vi ta av vid nästa tillfälle.

Vilken grym cliffhanger, Micke. film. Professionellt.

Kanske var.

Men då… Då säger vi så att det är ett område vi får utforska och samtala mer om i ett kommande avsnitt. Så då tänker jag bara passa på att önska dig mycket och även du som lyssnar en fantastisk fredag. Ha

Tack så mycket. Jag säger detsamma

det gott

Ha det gott alla.

​ [00:58:00]