Poddmanus

[00:00:00]

Går allt här i livet att förklara med forskning, formler och bevis? Ja, om du hade frågat mig för tio år sedan, eller femton eller tjugo år sedan… Så hade jag svarat absolut, allt går att förklara och bevisa med naturvetenskap Men nu när jag sitter här så har det här tankesättet eller mitt synsätt på mig själv och livet förändrats.

Totalt. Det är jag nu är helt övertygad om att det finns saker [00:01:00] hos mig i livet i världen, i universum som vi absolut inte kan förklara och inte är i närheten av att förstå hur allt hänger ihop Men förhoppningsvis så kommer vi alla att få en insikt i hur det här fungerar.

Det här med andlighet har kommit att bli en otroligt viktig del av mitt liv och av mig. Så jag tänkte berätta lite mer hur det har blivit så, hur jag har hamnat där jag nu är och där jag tror att [00:02:00] det finns saker i universum som vi inte kommer att kunna förklara med siffror och symboler. Men jag tänkte att jag börjar från början när jag växte upp hemma i idyllen på stallvägen i Lycksele och ju äldre man blir ju Ju svårare är det att tänka sig tillbaka och ju fler minnen försvinner.

Men det jag kommer ihåg från

min uppväxt Det var ju det här att jag [00:03:00] kände mycket känslor. Hela tiden. Jag kände mycket. Jag funderade mycket. Jag har fortfarande kvar starka minnesbilder av då jag är ute och vandrar i skogen och de härliga miljöerna kring stallvägen. Och jag tittar upp mot stjärnorna och känner någon, det är svårt att förklara, men en blandning mellan någon gemenskap med stjärnorna Då jag tittade upp mot stjärnorna.

Någon typ av hemlängtan. Det låter ju jättekonstigt när jag säger det. Känslan är svår att förklara. Men det var som någon typ av känsla Att jag tittade upp dit och kände. Varför är jag här och inte där uppe?[00:04:00]

För att det… Redan från jag var liten så kände jag mig lite malplacerad här nere, eller där jag var och där jag växte upp. Jag hade tidigt en känsla av att vara lite annorlunda, lite konstig, lite utanför. Och det här är ju känslor som är så vanliga bland oss, högkänsliga.

Men det… Svårt att sätta finger på exakt vad den här känslan kommer ifrån. Men som sagt, det är minnesbilder jag har. Många gånger var jag ute i naturen och tittade upp och funderade otroligt mycket. Vem är jag? Vad gör jag här? Vad förhänder alla saker?[00:05:00]

Finns det någon? Någon plan med allting som händer? Eller är det allt upp till oss att vi kan påverka allting som händer i livet? Det var tankar som tidigt snurrade hos mig och i min hjärna. Men sen bidrog ju den här… Den högkänsligheten eller den starka känsligheten, min öppenhet att jag kunde känna så mycket bidrog ju till att den här stressen började ju påverka mig starkt Och det var ju då jag började stänga ner genom bygget av den här skölden eller den här känslomuren som jag har pratat om.[00:06:00]

I tidigare avsnitt. Och det gjorde ju att min känslighet minskade. Men också de här tankarna och funderingarna kring vad jag gjorde här och tankarna kring universumet. Det började också stängas ned då Sakta men säkert försvinna.

Man kan ju helt enkelt beskriva det så att jag började tappa kontakten med min intuition. Min magkänsla. Eller hjärtkänslan som… Som jag brukar kalla det.

Och det här. Det blev ju bara. [00:07:00] Värre och värre. Jag stängde ner mer och mer. Ju äldre jag blev. Och ju mer. Den här stressen och stimen. I min omvärld.

Påverkade mig. Så att från att ha varit i den här. En tänkare funderar mycket och någonstans känner mycket och tittar uppåt, tänker större. Det försvann ju och byttes ut mot en mer känslokal version av Kristoffer.

Och jag gick ju den naturvetenskapliga vägen,

pluggade ju naturvetenskapligt program på gymnasiet och sen var det ju tidigt [00:08:00] klart, hade jag ju lagt upp min plan i tankarna, vad jag skulle göra för att… Nå den här lyckan och glädjen och framgången. Så då blev det ju civilingenjör uppe på universitetet Luleå.

Så min världsbild blev ju mer och mer, förutom mer känslokall Så blev jag mer baserad på det här naturvetenskapliga tänket. Att allt gick att förklara med forskning, formler och bevis, uträkningar. Man kan säga mer fysiskt och mer materiellt. Och det påverkade hela mitt liv. Det var ju en av de materiella som blev viktigt för mig.[00:09:00]

Det här med titlar, pengar, prylar. Det var ju det som mer eller mindre tog över mitt liv. Ju mer jag stängde ner, ju mer jag tappade kontakten med mig själv och min intuition och min hjärtkänsla

Då jag tappade kontakten med mig själv och mina egna känslor så påverkades jag istället otroligt mycket av vad andra tyckte och tänkte och sa. Många gånger Var det ju mina egna

upplevelser vad jag trodde att de tyckte, tänkte och sa som påverkade mig. Och det var ju någonting jag skapade i mina egna tankar. Så att under den här perioden så [00:10:00] tappade jag ju kontakten till vem jag verkligen var. Och universum Och allt det andra. Och den enda kontakten jag hade med det här med andlighet och paranormala eller övernaturliga eller vad man nu ska kalla det.

Det var ett stort intresse för skräckfilmer. Och jag funderar en del på det här. Jag älskade ju Freddy Krueger och Terror på Elm Street. Fredag den trettonde med Jason. Halloween och Michael Myers. Hellraiser. Och det var väl… Jag har landat i att… För det första att jag var så känslokall så nedstängd Så att jag hade ett behov av att få uppleva de här lite jobbigare känslorna.

Rädsla och… [00:11:00] Ledsen och… Spänning och… Och sådär så att där fyllde de här skräckfilmerna en funktion. Men sen också det att jag var så nedstängd att allt det här var bara kring det fysiska och det naturvetenskapliga. Så fick jag väl någonstans utlopp för de här lite mer övernaturliga tankarna och känslorna i

skräckfilmerna. Så det var ju någonstans en flykt från det här materiella och känslokalla livet jag levde.

Men allt det här förändrades ju. Ganska hårt, snabbt och radikalt. Då jag [00:12:00] tillräckligt länge hade slutat lyssna på mig själv. Följt mina livslugner och mina falska drömmar och visioner. Och levde det här materiella livet som absolut inte var ett liv som jag mådde bra av. Till slut såg livet till att ge mig den insikten på ett ganska brutalt sätt.

I samband med att flytta norrut från Stockholm så tänkte vi att om vi bara flyttar från Stockholm tillbaka till Luleå så kommer… Lite av den här stressen att försvinna och då kommer det att bli bra. Då kan jag fortsätta jaga de här falska drömmarna och visionerna och leva det här [00:13:00] ytliga livet som jag trodde var vägen till att få uppleva Lenas glädje.

Men istället blev det tvärtom. Jag kraschade ut totalt Och det här har jag ju pratat och delat en del i tidigare avsnitt.

Och det gjorde ju att jag flydde hem till Lycksele till mamma pappa. Och det jag rasade så här det gjorde ju också den här känslomässiga skölden. Och det var ju där då nästan ett helt liv skedde Av nedtryckta avstängda, undangömda känslor. Som då välde [00:14:00] ut. 

Och i början så var det ju mest de här jobbiga känslorna. För de låg som ett lock på alla andra känslor. Så det var ju alla möjliga mörka känslor som först välde upp och gjorde livet väldigt utmanande den första tiden.

Det var kämpigt så att det dök upp väldigt mycket tankar om döden. För det var en period där jag kände att det var den enda utvägen för att slippa allt det här.

Men det här ledde ju till att jag började [00:15:00] fundera en del kring döden. Vad händer när man dör? Blir det bara svart

Jag

började läsa en del böcker kring det här ämnet och kom ju efter en tid in på det här att nära döden upplevelser, sådana som hade mer eller mindre varit kliniskt döda men sen vaknat upp och kunnat beskriva det. Lite grann av de upplevelser de hade. Det här med att ha sett ett vitt ljus en lång tunnel.

Träffade nära och kära som hade gått bort redan. [00:16:00] Och det här startade en del tankar hos mig.

Och med allt annat jag gjorde och jag bara blivit lite piggare så hade jag en del energi till att bara ifrågasätta både mig själv och det liv jag levt men också mitt synsätt på livet och universum och döden.

Är det verkligen så att allting går att förklara med de här siffrorna och bevisen? Eller finns det något annat?

Ja, det här var en process som startade, som pågått, som fortfarande pågår men som… Som pågick ganska intensivt där [00:17:00] under en tid. Men då livet var kämpigt så var jag redo att prova allt för att det skulle kunna bli bättre. Så att jag har en kär faster som bor granne med pappa nu. Så att de bodde ju granne med mig då jag…

Rasade hem till pojkrummet där och hon har varit involverad i kyrkan ganska mycket så att vi hade en del diskussioner kring det här men jag kände också att jag ville följa med på en gudstjänst och jag har Jag har aldrig varit religiös och jag ser mig fortfarande inte som religiös. Men det var någonting som gjorde att jag vill prova det här.

Och jag blev inte [00:18:00] nyfrälst under gudstjänsten där. Men det var någonting med själva stämningen och akustiken och miljön som gjorde att det var väldig känslor ur mig. Jag kommer ihåg att jag var så känslig så att vi fick sitta, jag klarade inte av att sitta inne i själva huvudsalen där det var mycket människor och höga ljud från högtalare och så där utan jag satt som i en sal utanför men det hördes ut ändå.

Men jag kommer ihåg att det var så otroligt mycket starka känslor som bara bubblade upp ur mig där. Så att tårarna bara sprutade. Så att det här var ännu ett steg på den här processen Den här andliga [00:19:00] processen kan man ju kalla det.

Men det som… Och verkligen startade igång den på riktigt eller förde in mig på den här andliga stigen fullt ut? Det var någonting som min kära mor berättade för mig. I samband med att jag hade flytt hem till pojkrummet så fick ju min mor mer eller mindre sin dödsdom att cancern skulle öka Ta hennes liv och det var ju jättetuff period det här för oss alla och inte minst kanske för min far som var själv mitt i det där med en livspartner som hade fått sin dödsdom och en son som inte ville något annat än att [00:20:00] dö.

Men det här ledde till att jag och min mor började öppna upp för varandra under de otaliga promenader vi tog runt om stallvägen

Först var det livet vi pratade om men sen så kom det in också på det här med döden.

Och vi hade diskussioner som vi aldrig hade haft under vårt liv. Då även min nor som var en helt fantastisk människa och så otroligt omtänksam till alla andra. Men hon hade också en typ av känslomässig sköld. Runt sig själv och sina egna tankar och känslor. Men [00:21:00] då döden var närmare än någonsin för oss båda så öppnade vi upp som en del av processen kring det här.

Och pratade om livet och döden. Det var under en av de här promenaderna som… Jag hade börjat öppna upp och ventilera mina tankar kring det här med att vad händer efter döden? Det kanske inte är slut att vi lever vidare på något sätt.

Då berättade min kära mor att under förlossningen av mig, det var en väldigt jobbig förlossning Det tog ganska lång tid och otroligt smärtsam. Men under en av de här verkarna så beskrev hon det som att det var någon som [00:22:00] tryckte på strömbrytaren till lampan. Det blev alldeles svart. Och sen så tittade hon ner på sig själv

Uppifrån taket. Hon upplevde som att hon låg just under taket Uppe vid klockan. Tittade ner på sig själv.

Hon sa att det var en sån underlig känsla. För att hon kände att hon inte ska vara där uppe Det är inte dags. Hon ska ju vara där nere. Och hjälpa mig till världen.

Så efter en stund så. Upplevde hon sig som om hon åkte tillbaka till kroppen. Och öppnade ögonen igen. Och [00:23:00] då. Min mor berättade det här. För att. Jag visste att. Min mor är den sista som skulle hitta på något sånt här. Berättar hon det här, då är det något hon har upplevt. Och det här startade så otroligt mycket tankegångar och processer och insikter hos mig.

Och efter det så blev mitt liv alldeles sig likt.

Ganska snabbt efter det här samtalet eller den här upplevelsen så började det här hända ganska häftiga saker i mitt liv. Jag får vara med om otroligt spännande upplevelser som [00:24:00] inte ens gamla Kristoffer hade kunnat förklara mig. Med sina siffror och sitt naturvetenskapliga tänk

Och jag stötte på människor som gav mig exakt det jag behövde för att ta mig vidare. Och de här människorna de…

Kan man ju säga att den information och det utbyte jag fick av dem tog mig vidare på den här resan Min livsresa men också den här andliga resan. Och jag skulle kunna ta ett helt avsnitt bara och berätta om de här olika upplevelserna jag har varit med om. Men jag tänker att det kan jag spara till. Till en annan gång.

Eller om du är intresserad att veta mer så får du gärna höra av dig. [00:25:00] För det här med synen på livet och döden och universum och

andlighet. Det här är ju ingenting man kan pracka på andra. Säga åt någon annan att så här skulle du tycka. Utan var och en måste ju hitta sin egen sanning. Att det är så här det är. Jag känner det. Baserat på de utmaningar och de upplevelser man går igenom i livet.

Och den stora delen med… Ett klassiskt andligt uppvaknande kan man säga att jag fick. Det var det att det gav mig hopp då livet kändes allmänt svart och mörkt och jobbigt och trist och jävligt. [00:26:00] Att om det fanns någon mening med all den skit jag gick igenom. Då innebär det ju också att då kan det bli bra om jag fortsätter kämpa Om jag fortsätter göra bra saker, bra val, bra prioriteringar för mig själv.

Att jag börjar lyssna på den riktiga Kristoffer eller lyssna på min intuition igen. Hjärtkänslan här. Att vad är det jag vill göra? Vad är det jag mår bra av att göra? Och ta steg mot det. Vad man då gav Det här andliga synsättet ett hopp att då kommer det att kunna bli bra, då kommer det att kunna lösas.

Och det har ju gjort att jag nu sitter här och [00:27:00] njuter av mig själv och mitt liv på ett sätt jag aldrig har varit i närheten tidigare.

Sen är ju mitt livenberg i dalbanan precis som ditt liv. Men det är så livet ska vara. För det är det det handlar om, att de här kontrasterna mellan nedförsbackarna och uppförsbackarna, topparna och dalarna. Och att hitta balansen däremellan, balansen som passar just dig.

Och avslutningsvis så kan jag bara säga det här att den här andligheten den styr inte mitt liv utan den berikar det liv jag lever nu.

För jag ser ju… [00:28:00] Livet som en resa eller en skola mot att komma ihåg vem man är på riktigt. Att öppna upp för att lyssna på den intuition du har. Den mag- eller hjärtkänsla som vi alla har och försöker uppnå Ge oss vissa hintar om vilken väg vi kan gå.

För jag tror ju att innerst inne, som vi alla förr eller senare kommer att komma ihåg det är ju att vi alla är odödliga själar som hela tiden utvecklas. Och som sitter ihop med [00:29:00] allt och alla andra på sätt som vi inte alls kan tänka oss just nu.