Poddmanus

[00:00:00]

Kristoffer: Fredag igen. När detta avsnitt av [00:01:00] Högkänsligt spelas in. Och har haft en lugn och skön vecka här i mitt gårdshus i Ersnäs, Norrbotten. Efter en lite mer intensiv helg förra helgen i Liverpool. Med min kära far och bror.

Och just de här… Och kontrasterna och balansen mellan kontrasterna är ju så viktigt numera i mitt liv, mitt högkänsliga liv. Och nu får jag avsluta arbetsveckan med att få prata med en människa som jag faktiskt inte känner personligen. Det är första gästen här i podden som jag inte har en bakgrund tillsammans med.

Så det känns både spännande men också lite pirrigt. Så välkommen hit Kajsa Ingemarsson.

Kajsa: Tack tack Vad roligt. Jag känner ju inte dig heller så vi får liksom lära känna varandra nu.

Kristoffer:[00:02:00] Ja, exakt. Vi möttes ju på den fantastiska bokhandeln i Lycksele då du var där och pratade om livet och inte minst din bok 12 nycklar till ett magiskt liv.

Och jag kände ju direkt att, oj hon sätter ju ord på mitt liv och min utveckling och min resa och mina utmaningar. Och jag kände direkt att det här är ju en, eller jag kände redan innan att hit ska jag på det här författarsamtalet för att jag får de här känslorna i livet ibland att dit ska jag. Och både det du pratade om men inte minst det du har skrivit i boken fick mig ju att stanna till ordentligt och fundera genom mitt liv och sådär.

Så kul att få prata mer med dig. Det

Kajsa: var så roligt att du var där. Jag älskar alla [00:03:00] läsare och alla som kommer. Men vi kan ju säga att de som går på samtal i bokhandlar kanske är en övervikt på lite äldre damer. Så det var så härligt med din energi där. Du ställde frågor och visade dig själv. Det var jättehärligt att få ha dig där.

Vad

Kristoffer: kul att du känner så. Det var faktiskt lite lustigt för efteråt så dök det upp ganska många av min fars vänner. Eller hans vänner i hans ålder. Kvinnliga vänner. Jag var kanske inte ensam Jag tror det var en till man, kar där. Men jag kände mig inte malplacerad i sammanhanget och i miljön och energin Jag kände att här ska jag vara.

Kajsa: Bra att du lyssnade.

Kristoffer: Men nu är jag ju jättespänt på vem du är och [00:04:00] hur livets berg och dalbana har tagit dig hit där du är just här och nu.

Kajsa: Gud, det blir så här, var börjar man? Nej, men mitt liv är ju lite av en berg- och dalbana får man säga. Eller åtminstone väldigt skarpa svängar. jag har ju, jag menar om man bara tittar på karriärer om man använder ett sådant ord så har jag ju gjort tusen olika saker.

Från att ha varit jätteseriös till att vara jättetransig.

Så vem är jag? Är jag summan av det jag har gjort? Eller är jag någonting annat? Jag tänker att jag är en nyfiken person. Och jag är en person… …som är i rörelse. Jag måste hela tiden… Uppfinna mig själv. Jag har väldigt svårt för att bara gå på. [00:05:00] Tittar jag bakåt så har jag inga djupa hjulspår någonstans egentligen.

Däremot så tar jag mig till många ställen.

Med en helt annan bakgrund än där jag befinner mig nu så började jag läsa ryska. Det tog mig till Moskva där jag bodde ett år och pluggade. När jag kom hem därifrån så sökte jag min plats i livet och så småningom hamnade jag på Säpo på kontrastbionaget där jag jobbade i 6-7 år. Fantastiskt att få inblick i en så märklig sluten värld Men den var också väldigt hierarkisk, polisvärlden är hierarkisk och jag kom ju in som en [00:06:00] akademiker, jag hade ju ingen bakgrund som polis så jag nådde ett glastak ganska snabbt.

Men då jobbade jag ju med språk och från den här extremt slutna hemliga världen så gick jag till tv som den mest öppna platsen du kan vara på, den mest offentliga. Så från att aldrig någonsin ha kunnat säga till människor vad jag jobbade med, det var ju liksom alltid när jag träffade nya att göra. Jag tyckte att var ointressant, nej jag jobbar liksom med översättningar eller jag jobbar på riksbilsstyrelsen.

Till att plötsligt stå i rampljuset. Jag började med radio. Jag hade kompisar som gjorde radio. Då fanns det ett väldigt populärt radio-program som hette [00:07:00] Hassan. Och jag kände de här personerna lite granna. Och de behövde väl någon kvinnlig röst någon gång. Det var ju bara killar. Och så kom jag in och plötsligt så satt jag som programledare för ett nytt program.

Och jobbade jättemycket med imitationer sketcher, gjorde humor.

Och gjorde fler radioprogram. Jag gjorde På minuten som är ett program som har gått i typ 50 år eller någonting. Men jag gjorde det i kanske 12 år som paneldeltagare där. Och radio ledde till tv och så gjorde jag humor i tv. Som skådespelare som programledare, som manusförfattare. Och det var en ganska osäker freelancetillvaro.

Det är jobbigt att vara freelance. Man är liksom aldrig [00:08:00] tryggare än sitt senaste jobb. Det kanske du känner till. Men det ledde till att jag kände att jag måste skaffa mig någonting som jag gör, som jag kan styra över som inte handlar om att någon ska ringa och säga du, vill du vara med i det här sammanhanget?

Utan någonting som jag kan göra in between jobs. Och då började jag skriva. Jag hade skrivit lite innan Jag hade skrivit en julkalender för radion och sketcher förstås Men det här var första gången jag testade att skriva långt. Och det ledde till en karriär som författare. Och sen skrev jag sju Jag bästsäljare.

Jag sålde otroligt mycket böcker och jag sålde utomlands. Jag sålde böcker i en tid då böcker sålde jättemycket, innan vi hade våra smartphones som tog all vår tid. När man åkte tunnelbana och folk faktiskt satte och läste [00:09:00] pocketböcker. Det känns väldigt länge sedan, men så var det för er som är unga.

Det där gav mig en plattform, en ekonomisk plattform inte minst. En dag efter sju romaner som var ganska traditionella utvecklingsromaner, så bara gick det ett längre.

Det var väldigt förvillande, för jag hade haft otroligt lätt att skriva. Och så dök det bara upp en idé i huvudet. Skriv om inspiration och kreativitet. Det tänkte jag var i hittills För jag hade ju jobbat Som kreativ upphovsperson jättelänge. Så jag började ganska självsäkert att skriva på den här boken.

Och det visade sig vara ett flukhål.[00:10:00]

För jag trodde att det skulle handla om hur man är kreativ. Hur skriver man böcker? Hur gör man musik? Hur får man loss kreativiteten? Och istället så visade det sig bli otroligt djupt. Alltså frågor som, vad är den skapande kraften? Vad är inspirationens källa? Finns det någon källa för inspirationen? Och i så fall, hur kan jag komma i kontakt med den?

Och hur kommer det sig att människan är kreativ om du jämför med en… Med en gnu på Serengeti slätter, den lever exakt likadant som dess förfäder gjorde för 500 000 år sedan. Men vi människor, vi uppfinner rymdraketer och internet.

cloudRecording_FullConference_Take_1-2: Vi

Kajsa: sitter inte kvar i våra [00:11:00] grotter och grager på benknoter. Och det där är otroligt fascinerande, vad är den mänskliga kreativiteten för någonting?

Kristoffer: Och här måste jag bara ställa en fråga kring det här med kreativitet för att jag har under En stor del av mitt liv, jag kallar det mitt tidigare liv, ansett mig själv som allt annat än kreativ. Att jag har varit en akademiker, jag har haft snabbt att lära mig det jag har läst. Men då det kommer till praktiskt att göra någonting så, nej men det inte jag.

Men sen med allt som har hänt i mitt liv och alla, ja men berg och dalbanan och krascher neråt och utveckling uppåt så har ju den här kreativiteten bara bubblat upp inom mig. Och jag har ju insett att jag älskar kreativitet, jag mår bra av att vara kreativ och jag har en stor kreativitet inom mig. Tror du att alla har den här kreativiteten inom sig på något sätt?

Kajsa: Ja, det tror jag. Jag tror inte vi skulle [00:12:00] kunna leva om inte hade det. Däremot så ser det ju otroligt olika ut. För någon är det kreativt att vara konstnärligt skapande. För någon annan är det kreativt att bilda en familj. Att skapa ett hem skapa hem. För någon tredje är det att tänka nya tankar. Det är ju också en form av att kreera någonting, att skapa någonting.

Så att kreativa kan vi vara på oändligt många sätt. Men jag tror absolut att det är en del av att vara människa. Att också ha en skapande kraft. Och vi skapar ju, och var det som jag kom i kontakt med när jag började skriva den här boken. Som sen kom och heta Den magiska gnistan. Och den blev första boken i en trilogi som vi kanske kommer tillbaka till.

Det jag landade i var att vi med varje [00:13:00] andetag skapar vårt liv. Vi skapar våra egna liv. Och vi… Många av oss är väldigt präglade på en tanke att vi är mer offer för omständigheter. Men vi är ju hela tiden i ett förhållande till våra omständigheter. Och det jag började utforska var, vad händer om jag börjar se mina livsomständigheter, mitt liv, som resultatet av ett eget skapande?

Jag gjorde för att försöka skapa någon överskådlighet tre förhållningssätt till livet. Det ena är offret, det vill säga livet händer mig och jag är ett röd för vinden, jag slängs en hit en dit, jag har inget inflytande över mitt liv. [00:14:00] Det finns en viss energi i att vara ett offer, därför att jag kan få sympatier men jag behöver generera det här hela tiden.

Jag behöver klaga på saker. Svöjlängden är ju offrets förhållningssätt. är ju destruktivt. Nästa förhållningssätt som man kan kalla för medelvägen är att säga att livet händer, shit happens, men jag har ett val av hur jag vill förhålla mig till det. Det finns inget som säger att jag måste ligga och kravla på marken här nu, jag kan välja en attityd.

Det gör oändlig skillnad för hur vi upplever våra liv. Men sen… Så… Vill jag gå in och säga att det finns en tredje väg också. [00:15:00] Och den är ju betydligt svårare och den är det många som säger wow, stopp och belägg. Och det är förhållningssättet att jag skapar allt i mitt liv.

Och nackdelarna med det är ju att jag kan inte tröfta mig med att jag är ett offer för omständigheter. Jag kan liksom inte dra mig undan och säga stackars mig. Och fördelarna med det är ju att om jag köper det förhållningssättet att jag skapar mitt liv. Då kan jag ju ställa frågan, vad vill jag skapa härnäst?

Och då kan man ju börja säga, ja men det finns ju omständigheter man inte kan. Du kan inte påverka vad du har för föräldrar, vad du hade för uppväxt, vilket kön du har, vilket land du född i. Tack Och då säger jag så här, ja, [00:16:00] eller så kan man det. Och det blir väldigt utmanande. Men det väcker enorma möjligheter.

Det blir en sån expansion i människan när man börjar tänka så. Om det är så att jag har valt mina omständigheter, mina föräldrar, min uppväxt, mitt kön, platsen jag är född på. Varför har jag gjort det? Och du vet när man börjar ställa den frågan när man börjar titta sig om så här, shit, vad är det? Varför har jag valt det här?

På vilket sätt kan det här hjälpa mig att växa? I visdom till exempel. Eller i kärlek. Vad är det som jag får under de här omständigheterna som jag inte hade fått under andra omständigheter?

Kristoffer: Och det är ju någonstans att vända det här. Alltså utmaningar till något positivt. Att mina utmaningar leder till [00:17:00] utveckling för mig.

Och inte ta på den här ofta koftan som annars är så varm och gosig Jag håller på att säga att det är så lätt att ta på sig och skylla på allt annat som finns runt omkring. Men de här tankarna som du säger att vi kan skapa allt. Jag sitter bara och nickar. Det är ju dit jag har kommit själv också i tankesättet.

Men hade du sagt det till gamla Kristoffer för 10-15 år sedan. Då gör man med min naturvetenskapliga bakgrund så har jag bara garv åt det där. Nej, sluta. Det funkar ju inte alls. Min känsla är att alla är ju inte redo för att ta sig an de här tankarna och öppna upp för de här tankarna.

Kajsa: Jag vill också säga då att när jag presenterar dem så säger inte jag det är så här.

Jag vet inte. Varken du eller [00:18:00] jag har något facit. Vad jag säger är att vad händer om du prövar det här förhållningssättet? På vilket sätt kommer det att förändra ditt förhållande till dig själv och ditt liv? Om du börjar tänka att du är skaparen av ditt liv. Som sagt, offerkortan får vi rulla ihop och lägga i en garderob.

Det är det vi förlorar. Tröften i att vara ett offer. Det var inte mitt fel. Det var livet. Det var min pappa valkolist. Min mamma slog mig. Jag är ett offer.

Jag vill inte gå in och berätta för någon att så här är det. Det vet inte jag, ärligt talat. Men vad jag vet är att det sättet att se på mig själv och på livet förändrar otroligt mycket i hur jag upplever. Alltså min livsupplevelse som jag vill prata [00:19:00] om.

Att slå fast saker, det ena eller det andra. Gud finns eller Gud finns inte. Ingen av oss kan säga det, för vi vet inte. Men vi kan säga att de här tankarna leder mig åt en, vad heter det på svenska, self-empowerment Alltså att jag ser mig själv som en skapande människa. Och det här leder mig till en syn på mig själv som ett offer.

Var vill jag befinna mig?

Kristoffer: Det handlar om att göra förändringar och jobba med sig själv. Det är så mycket fokus på det här fysiskt. Att gå på gymmet och börja äta annorlunda och försöka sova bättre. Men man glömmer så mycket. Det här är den mentala faktorn som jag kallar det. Det här med inställningar till saker och ting.

Och tankar hur man ser på [00:20:00] sig själv och andra. Det påverkar så otroligt mycket. Det gjort en jätteskillnad i mitt liv. Speciellt de sista åren. Men du nämner också det här med facit Det finns ju inget facit. Jag brukar säga så här att var och en måste hitta sin egen sanning. Att någonstans känna att så här är världen eller universum.

Och någonstans komma härifrån. Att det här är sanningen för mig. Det här är mitt.

Hur gick den processen om den inte hade börjat, att den identifierades när du började skriva den här triologin? Som skapade nya tankar kring universum det själva, meningen med livet och alla de här större frågorna. Hur såg den [00:21:00] processen ut?

Kajsa: Det intressanta var att när jag började skriva den här boken hade jag sagt en annan bild av vad det skulle bli.

Att det skulle handla mer om konstnärlig kreativitet och skapande. Och så blev det de här stora livsfrågorna. Dels så var det en otroligt jobbig process. Jag kände mig liksom som flaskhalsen. Det var som att jag kunde förnimma någon sorts jättelik visdom. Och så satt jag där med min lilla jäkla hjärta Och mitt lilla tröga sinne.

Och så skulle det här igenom mig och ner i ord. Och någonstans förstod jag att den här flaskhalsen som är jag, mina mänskliga begränsningar, jag förstod att de är förut. Om jag inte förstår det här, om jag inte kan ta ner det här så kan ingen annan förstå det heller. Det var som att jag insåg att [00:22:00] jag var som transformatorn som skulle försöka få ner det här absolut ogripbara stora, ner i någonting som gick att förstå för en annan människa.

Men det som också hände var ju att jag när jag började med det här var att jag fick kontakt med det som egentligen var min barn. Det som jag växte upp med. Jag är uppvuxen i en medelklassfamilj med föräldrar som är akademiker. Teoretiska jobb och så. Men det har också i min släkt funnits ett andligt sökande.

Min farfar var rosenkrojtsare och kyrkvärdar. Än längre tillbaka finns det helare i [00:23:00] släkten.

Min förmånsfarfar var på sin tids spiritister, som ju var i och för sig en trend början av 1900-talet kan man säga. Min pappa har den synen, trots att han har varit en byråkrat i statens tjänst varit tjänst. Var det han och hans syster som introducerade mig till kanaliseringar. Jag har haft med mig någonting som jag nog inte hade.

Jag tänker så här.

Jag hade en naturlig syn på livet som att om vi satt och pratade om farfar som var död. Och så plötsligt började lampan blinka. Så var det så självklart att man sa att nu är farfar här och [00:24:00] hälsar på. Och det var så självklart för mig att det var. Det var inte ens något som jag reflekterade över. Jag var långt upp i 30 årsåldern innan jag förstod att reinkarnation inte är något som alla människor tror på.

Jag trodde att det var självklart att alla. Men sedan går man ut i livet och gör man. Man blir vuxen och man sätter på sin persona och man blir någon dag Och man ska ta familj och allt det där världsliga som hör till livet och vuxenblivandet. Men sen var det som att jag när jag började skriva kom tillbaka till någonting.

Jag kände att jag hakade i någonting som har funnits i min släkt. Som finns i mitt DNA på något konstigt sätt.

Och jag bollade den här boken, den första boken, av den magtagenista med min pappa. Och sa att du måste hjälpa mig, vad fan [00:25:00] är det jag har skrivit egentligen.

cloudRecording_FullConference_Take_1-2: Ja,

Kajsa: så kunde han läsa och sa så här, ja nej men jag förstår liksom. Och så kunde vi bolla det där lite grann.

Kristoffer: Och det är så kul att du tar upp det här lite grann från barndomen för att det var en fråga jag hade. Att om… Du kommer från uppvuxen och hade ett andligt intresse, som vi kallar det, och det var ju ganska tydligt att du hade det både på grund av dig själv men också människor du hade runt omkring dig.

Kajsa: ett mänskligt intresse, vilket är att mamma var psykolog. Min pappa hade också läst psykologi, den träffades på psykologlinjen, även om inte min pappa jobbade som det. Men min mamma var ju psykolog. Så det fanns ju också ett väldigt djupt intresse för människan, också för känslolivet från min mammas sida.

Och min pappa stod för det här, eller står för [00:26:00] fortfarande, någon sorts stora visioner om mänsklighetens utveckling och andlighet. Min mamma står en ganska Liksom jordnära varm mänsklig, ett mänskligt relation eller liksom relation till det mänskliga.

cloudRecording_FullConference_Take_1-2: Och det där liksom

Kajsa: har lite kommit samman i det som jag skriver om att jag vill ha blicken långt bort men jag vill samtidigt agera här liksom i det som är vår vardag.

För det är lätt när man pratar andlighet liksom som är ett svårt ord för övrigt tycker jag. Jag använder inte det så ofta men det är väldigt lätt att hamna i stora abstrakta begrepp som faktiskt inte betyder någonting för det låter fint men vad är det för något? betyder det liksom?

Kristoffer: Och vad betyder andlighet för dig?

Kajsa: Jag skrev faktiskt text om det här igår. Nu försöker jag komma ihåg vad jag [00:27:00] skrev. Nej men för mig… Jag tänker på människan som att vi har som tre nivåer Vi har den fysiska nivån. Det här är någonting jag kommer tillbaka till i den här boken. 12 nycklar till ett magiskt liv. Vi har den fysiska nivån. Den måste vi ta om hand.

Det är lite Maslows behovstraffar Vi måste börja där. Sen har vi den mentala nivån Där vi har våra tankar våra känslor, våra minnen Våra föreställningar om oss själva och världen. Men sen menar jag att det finns en tredje nivå som är vår själva nivå. Eller vår andliga nivå. I Sverige som brukar kallas världens mest sekulära land.

Så har vi lite slängt ut den delen. Många av oss lever [00:28:00] den andliga aspekten genom kontakten med naturen Naturen. Det har blivit någon sorts accepterat sätt att uppleva någonting som är större än mig själv. Jag kan titta ut över havet eller se en solnedgång eller gå i skogen eller någonting. Vi svenskar är otroligt naturromantiska.

Tänk bara på våra eftertand i eklöv grankvist och ängblom. Vi heter ju sådana saker.

Men för mig så är den andliga aspekten av människan, det är att gå utanför mig själv. Att sätta mig själv i ett sammanhang som är större. Och egentligen spelar det ingen roll om jag kallar det för Gud eller om jag kallar det för havet. Eller om jag kallar det för kärlek. [00:29:00] Jag tror egentligen att upplevelsen inom oss är den samma.

Det är som att vi får fatt i en del av oss som inte är kopplad till våra tankar och vårt fysiska varande. Och om vi inte har den kontakten, då blir vi tomma Vi blir skal. Och det skulle jag vilja säga är en sjukdom bland oss. Vi har ingenstans att ta vägen med vår andlighet. För vi kan inte ens kalla det för det.

Det var länge sedan vi släppte kyrkan och religionen. Vi slängde ut barnen med badvattnet när vi blev rationella, vetenskapliga och förnuftiga personer. För mig står inte andlighet i [00:30:00] motsats till att vara en rationell person. Utan det är en del av människan som måste komplettera allt det andra. I Bibeln finns det ett uttryck, ekande broms och skrällande symboler.

Det är en beskrivning av vad människan är med all sitt förnuft om hon inte också upplever kärlek. Alltså har ett öppet hjärta. Det tycker jag är en bra beskrivning. Bibel är skrällande symboler. Det finns inget djup. Det är tomt där inne. Jag tror att andlighet för mig, och det är det som jag ägnar mig åt när jag skriver, undervisar och håller kurs Kurs workshop, allting.

Att försöka, för många kommer till mig och säger, det fattas något i mitt liv, det är som att det är tomt. Ja, det är det. [00:31:00] För du har ju inte kontakten med det som finns inom dig själv. Och så försöker jag på de sätt jag kan. Det magiska livet uppstår när vi också införlivar den här insikten om att jag har också en andlig aspekt Och den måste jag ge rum och näring Så det är ett långt svar på frågan vad är andlighet för mig?

Men någonting åt det hållet.

Kristoffer: Vad fint. Och du beskriver ju så bra hur jag upplevde det i mitt tidigare liv. Att det var någonting som saknades. Jag var fast i den här behovstrappan och fokuserade på det här materiella och det fysiska. Och skulle jaga titlar och pengar och prylar. Och ju mer jag jagade ju mer jag uppnådde ju sämre Modiga.

Men du har ju också varit inne i det ekorhjulet eller cirkusen med framgång och [00:32:00] radio och tv och synas. Hur påverkar det här din andlighet eller din inställning till det andliga och den delen?

Kajsa: Det var nog en förutsättning för att jag skulle behöva söka mig vidare. Det kanske är samma som för dig. Tack vare framgången tack vare att man checkade av så många saker som andra människor drömmer om. Jag tänker att jag har fått göra saker som många tänker att det där måste vara målet eller meningen.

Att sälja miljoner böcker eller att få vara med vara på tv. Och genom att ha upplevt det så har jag ju fått en egen erfarenhet att det var inte daschigt. Tvärtom så blir ju [00:33:00] mer, för jag fastnade i egot där. Jag blev någon som ville ha mer. Jag kommer ihåg när jag skrev ut en bok som heter Små citroner i gula som blev en mega, mega mega succé.

Och jag kommer ihåg när förlaget ringde och sa att den har fått 100 000 x. Det var första sommaren den hade kommit ut. Och jag blev glad i kanske 12 sekunder. Och sen hade jag tänkt tanken, kan den sälja 200 000 x? Kan den sälja 300 000 x? Och det blev redan där en sorts wake

cloudRecording_FullConference_Take_1-2: up

Kajsa: call till mig. Även om jag kanske inte där och då förstod det.

Men när jag tittade tillbaka så såg. Men här är något. Det är något förfänt här. Hur kommer det sig att jag inte kan stanna kvar i en tacksamhet och glädje över någonting? Utan

cloudRecording_FullConference_Take_1-2: att

Kajsa: hamna i det där, hur gör man? Hur gör man mer? Och jag tänker att om [00:34:00] vi nu ser hur man skapar sitt liv så tänker jag att jag behövde den erfarenheten av att vara ohyggligt framgångsrik.

För att förstå att det här är inte vägen till lycka. Att vara lyckad och att vara lycklig är inte samma sak.

Somliga människor behöver gå den vägen andra kanske har det mer naturligt i sig. Jag tror att för min del så var den där omvägen runt framgången. Men jag kan också säga att den gjorde ju också att jag hade en plattform. Så när jag började skriva de böcker och syssla med det som jag gör idag, att försöka guida människor till kontakt med sitt inre.

Jag hade kanske inte bara kunnat gå upp till ett förlag och säga, jo hallå, du vet inte vem jag är men jag har en jättebra idé till en bok. Men nu var jag någon, jag hade en plattform. [00:35:00] Som jag sedan har tuggat i mig under tio år, så det är inte mycket kvar av den plattformen. Men ja, det var en kurs i, en snabb kurs i hur det är att vara människa.

Kristoffer: Jag känner igen mig. Jag har ju inte gjort framgångsvågen som du har med den typen av framgång. Men jag har ju ändå sökt det här och kickarna och varit i media och mässor och titlar och pengar. Och där så styrdes jag mycket av mina tankar. För jag kände ju att jag inte mår speciellt bra. Så tankarna satte igång och hittade en plan på hur jag skulle nå lycka.

Och då blev det givetvis en högre titel eller en högre position i hierarkin Med mer lön och ett större boende och så vidare. En annan tjänst med mer resor och så där. Men [00:36:00] som sagt, det tog mig ju bara ner i skiten, höll jag på att säga. Det var ju det till slut som fick mig att krascha. Och jag är ju…

Precis som du, jag är otroligt tacksam för den snabblektionen att vara människa och prova på de där delarna. Jag har jättemycket nytta av det, både det jag jobbade med men det jag studerade nu. Det jag jobbar som entreprenör och försöker nå ut till människor för att vägleda dem. Men en del av den här andligheten för mig, och jag fick ett ganska klassiskt andligt uppvaknande i samband med kraschen här.

Då allting kraschade, mina känslomässiga skyddsmurar som högkänslig rasade ihop och då min känslighet ökade igen. Och det var som att universum bara öppnade sig. Men då kom ju också den här kreativiteten som jag nämnde, men också den här, om man kallar det intuition, magkänsla. Eller jag kallar det hjärtkänsla för att det är därifrån det kommer, [00:37:00] från hos mig i alla fall.

Är det här någonting som har… …guidat dig? Under livet och kanske speciellt senare delen av livet.

Kajsa: Verkligen Det är ju det som leder mig hela tiden. Jag har aldrig varit särskilt förnuftig. Redan på högstadiet skulle man välja språk till gymnasiet och jag valde ryska. Pappa tyckte att det är väl tyska det är ordentligare.

Och jag bara nej, jag ska välja ryska. Redan där, och sen blev det ett liv. Det lilla valet där i nian ledde till att jag sen tio år senare satt på CEP och skaffade mig en jättefantastisk erfarenhet.

Jag har alltid gått på magkänsla. Jag har haft en väldigt stark magkänsla. Jag [00:38:00] är liksom en fyrkonsulens mardröm För att jag går hela… Alla sidan på luft Lust och olust, det är de två parametrarna. Jag tänker att intuitionen uttrycker sig väldigt mycket med just den här känslan av nej eller känslan av ja.

Sen behöver man ju lära sig, och det har ju du säkert också fått göra, hur kan jag känna skillnad på vad som är egos vilja och kick, liksom kicksökeri Och vad är den djupa, intuitiva magkänslan eller hjärtkänslan? Jag kallar det för hjärtats väg att leva på den vägen. Det är ju också att gå på en dold väg så att säga, för du vet inte vad som finns bakom nästa krök.

Och det där hatar ju egot, att du inte vet [00:39:00] Nej, jag ska göra det här nu. Varför? Jo, därför att jag känner att jag ska göra det här nu. Och ego står bredvid och skriker, ja men sen då, hur blir det då då? Och jag kan ju se att när jag har fått den rösten så har det lett mig bort från det som så många andra önskar.

Så det är ju inte så lätt som att säga att bara jag följer min intuition så kommer jag vinna på lotto och det kommer bli toppen toppen. Tvärtom, min intuition har lett mig in i förskräckliga situationer. Alltså riktigt superras. Och precis som min intuition ledde mig till den stora framgången att vara upphöjd och framgångsrik och tjäna massa pengar, så ledde den mig ner i…

totalt mörker där jag fick tillbringa många år. [00:40:00] Apropå Bajerdalbanan då. Men likväl som det var en erfarenhet att få uppleva framgång, att få uppleva att vara på topp. Så har det varit en otroligt viktig erfarenhet att få krossas också. Att få bli hjärtesjuk. Det inget jag önskar någon annan och det är inget jag gör reklam för på något sätt.

Men det var en väg som mitt liv tog. Och idag kan jag se att det har gjort mitt spann, min förståelse för vad andra människor går igenom också större Så att intuitionen jag vill verkligen ta bort den där lite glittriga grejen kring intuitionen Bara man följer intuitionen, den leder en [00:41:00] alltid till det som jag vill ha.

No, glöm det. Intuitionen leder dig till det du behöver för att utvecklas. Ja, du nickar. Du känner igen det, eller?

Kristoffer: Oj, oj oj jag känner igen det här. Det var så roligt att du tog upp det här, hur man skiljer mellan egots röst eller skrik jämfört med intuitionens viskningar. För mig, i mitt tidigare liv, var det bara egot som skrek och styrde.

En stor del av min resa de senaste åren är att börja öppna upp för intuitionen. Och våga och lära mig lyssna på den rösten. Men jag kämpar fortfarande mellan att urskilja. Vem är det som pratar? Vad är det som pratar nu? Även för varje dag som går så blir det tydligare. Men hur skiljer du mellan de [00:42:00] här?

Hur har du utvecklat den förmågan att kunna skilja mellan de här?

Kajsa: I och med att jag har gått på den här hjärtats väg väldigt länge så har jag lärt mig känna igen olika signaler. Men även jag får ibland lov att tänka till. Det finns vissa saker, vissa hjälp jag har skrivit om mycket. Det finns sätt att lära sig känna igen.

Även den här lite svagare viskningen. Ett sätt är till exempel att det inte är en insisterande röst, men den är väldigt tålmodig. Den kommer att finnas kvar. Om den vill peka dig i en riktning så kan du gå upp i helt annat håll. Men du kommer komma tillbaka till den här punkten om och om igen där den här rösten säger samma sak.[00:43:00]

Ja men ta till exempel om du lever i en olycklig relation och du tänker tanken ska jag skilja mig? Nej det blir för jobbigt att tänka den tanken. Nej jag gör något annat istället. Jag kanske skaffar mig något vänsterplats eller jag byter jobb eller jag börjar bygga en altan eller vad fasen som helst.

Men den kommer ta tillbaka dig till den här samma punkten om ditt inre säger den här relationen du lever i är inte rätt för dig. Du lever inte med öppet hjärta här så kommer den liksom klacka på om och om igen

så tålmodigheten är en sak sen tycker jag också att intuitiva tankar med tiden så lär man sig känna igen att en intuitiv tanke har som en annan tyngd, en annan densitet och det där är svårt att beskriva men [00:44:00] egots idéer och viljan den är mycket mer högljudd och intensiv men den blåser också bort ganska snabbt alltså den har inte så hög densitet jag jämför det med tankedamm och tankefrön att det där dammet det virvlar runt på hjärnkontoret liksom Men att de här fröna, de har en tyngd som gör att de liksom sjunker ner och lägger sig igen liksom och börjar spira igen.

Så ett sätt att känna skillnad kan ju vara att säga, är det här en tanke som är kvar imorgon, om en vecka, om en månad? Eller var det här bara något som fluffade förbi liksom?

Och [00:45:00] också tänker jag att en intuitiv, att intuitionen har alltid sin utgångspunkt i kärlek. Och då pratar vi inte om den romantiska kärleken, utan i en djup… En djupt, djupt förankrad välvilja som inte bara omfattar mig utan också andra människor. Så om vi går tillbaka till exemplet med den här, ska jag skilja mig?

Så omfattar om det är det som din intuitiva din inre röst säger att du ska, fast du försöker undvika det för att det blir så himla jobbigt i livet då. Så är det också någonting som kommer att gynna även den andra parten i förlängningen. Det kanske inte är den snabbaste vägen till att få känna sig trygg, men den andras utveckling kommer också [00:46:00] att gynnas av att jag följer mitt hjärtats väg.

Så hjärtats väg den intuitiva vägen, är aldrig jag, mig och mitt. I förlängningen så är det alltid både andra och världen och universum till godo. Att jag går min väg. Och det kan vara en trött, tänker jag, när man står inför svåra beslut. Ibland döljer vi oss ju bakom, ja men det här blir så dåligt för någon annan.

Ja, är du säker på det? Är du säker på att världen blir en bättre plats av vad du trycker ner, det som är sant för dig? Hur kan världen bli en bättre plats då? Vi pratar inte om att livet ska bli enklare Utan om att det ska bli mer sant. Och för mig är det detsamma som att vara kärlek i världen. [00:47:00] Det

Kristoffer: tänker

Kajsa: jag.

Kristoffer: Vad fint, vad fint. Och det du beskriver här, jag sitter bara och nickar och halvlev, jag känner igen mig så mycket i det du säger. Men för mig som jag har lyckats identifiera det är att just det här är egots tankar Det är oftast högljutt, kortsiktigt. Det är för att det är något behov jag har just nu. Då kommer en tanke från egot, hur jag ska göra för att uppnå den här och nu.

Och oftast väldigt centrerat på mig, vad jag behöver och vad jag behöver för att må bra. Men sen att det här med intuitionen, det är lite som en viskning. Det exploderar inte fram utan den kommer och blir starkare och starkare ju längre den finns där. Så att därför nu då, alla val jag ska ta, [00:48:00] eller någon större val och sådär då.

Då brukar jag i fall ta en natt innan jag bestämmer. För är det då egot som kommer in och spelar Spelar Allan, håller jag på att säga. Men kommer in och styr omkring det. Ja men sover jag då en natt i lugn och ro? Ja men då har det blivit mycket tydligare. Tycker jag och känner jag dagen efter. Att nej men det där var nog inte så bra för mig.

Om jag ska göra det valet. Och då gör jag ett annat val. Eller så bara att nej men det känns ännu mer rätt nu på morgonen än vad det gjorde igår. Så att det är den vägen jag gå.

Kajsa: Det jättebra. Det där finns en folklig visdom På ryska finns det ett ordspråk som är att morgonen är klokare än kvällen. Men det säger också någonting om…

Ja men precis som du sa att [00:49:00] impulsen inte alltid är sann. Ibland så tror vi att jag fick en wow-känsla. Då måste det vara intuitionen. Men så är det ju inte. Den är ju ofta talar med små bokstäver som du säger. Men sen tänker jag på om vi pratar om egot så att vi separerar det från sinnet. För mig som jag definierar egot så är det när jag bara uteslutande är i mina tankar och känslor.

Det vill säga att jag inte har den andliga aspekten närvarande. Så det är ju inte detsamma som att ha en hjärna och kunna tänka. För att i den bästa av världar… Så har vi kontakt med vår inre röst, med den andliga verkligheten den inre potentialen. Vi lyssnar till den. Låter den [00:50:00] sitta vid ratten så att säga.

Men motorn som tar oss framåt är ju vår mänskliga förmåga att tänka, strukturera, göra upp planer, realisera planer Där behöver vi ju vår kraft, vår jagig kraft. Så den ska vi inte, att leva integrerat med den andliga aspekten handlar ju inte om att sitta i loteställning och på en bergstopp hela livet.

Utan tvärtom, vi är ju ett liv av skapande. Men vi måste bestämma vem som gör ritningen till det vi ska skapa. Vem sitter vid ratten i den här farkosten? här? Så att vi ska inte dissa vårt förnuft. Men det blir inte särskilt bra när [00:51:00] den delen av oss får bestämma planen. Och allt handlar ju

Kristoffer: om en balans mellan de här olika delarna.

Kajsa: Ja, precis. Balansen. Jag tänker på det som att om våra tankar vårt förnuft, sinnet är liksom hårddisken. Det finns väldigt mycket information där som gör att vi kan göra planer och så. Men ska vi ta oss någonstans där vi inte har varit förut så behöver vi en GPS som omfattar något mycket större. Det är lite internet här.

Att jag kan koppla upp mig på någonting som har en större överblick. För att så länge jag bara utgår från mina tankar och mina erfarenheter. Då är det som ett kalidoskop. Vi bara snurrar runt i samma jäkla glasbitar som lägger sig i lite [00:52:00] olika mönster. Men det kommer aldrig in något nytt. Det blir aldrig genuint skapande Det blir mer som en variation på saker vi har varit med om tidigare.

Om liknelsen funkar.

Kristoffer: Ja absolut. Men jag har en fråga som var en liten utmaning för mig efter mitt andliga uppvaknande. Ju mer det här öppnas upp, universum och allt det här med att vi kanske är en odödlig själ. Det var ju en sanning som gick upp för mig. Det var ju min sanning. Jag kände bara, visst är det så.

Men speciellt i början efter det uppvaknade, det var… Jag glömde nästan bort att vara här och nu på jorden och åkte upp hit i universum på en röd-svart drake och flög omkring med en massa enhörningar håller jag på att säga. Men hur gör du för att hålla dig med fötterna på jorden och inte [00:53:00] glömma bort den delen av den här livsupplevelsen, livsresan?

Kajsa: Det är en jättebra fråga. Kul att du tar upp det. Jag brukar använda ordet mystik. Jag kallar mig till och med för mystiker. Om vi använder mystikens beskrivningsmodell för hur vi utvecklas så är vi såvande säger vi. Det vet vi inte att vi är. Vi lever i våra liv och gör en massa saker och tänker tankar och känner känslor hela tiden.

Vi förstår inte det. Inte först en dag vi kommer till ett uppvaknande så förstår vi att det finns mer. Det här uppvaknandet kan se ut som en långsam process. Lite som en långsam gryning. Solen stiger, det tar lång tid. Det blir lite gult, lite rosa, lite orange.[00:54:00]

Eller så kan det vara ett badaboom uppvaknande. Det händer någonting som är så omtumlande så omvälvande. Vi kanske har en övernaturlig upplevelse. Eller vi får en guds uppenbarelse. Eller någonting gör att bara tidigare sätt att se på livet och leva, det slängs över bord. Shit! Vad är det egentligen? Så oavsett hur det ser ut, så det här uppvaknandet är en omvälvande process.

Därför att någonting öppnas upp inom oss som vi tidigare inte har varit medvetna om under likhälsan att bli sovande. Eller vi kan också kalla det för att vara omedveten. Jag är omedveten om att det finns någonting i mig som vill komma till uttryck. Någonting som står i förhållande till allt. [00:55:00] Så det här uppvaknandet är ju, jag kan jämföra det med en förälskelse.

Jag tänker på förälskelse det är ju en kemisk supercocktail. Vi går igång på järnkemikalier signalsubstanser som gör att vi blir helt ensjuka i huvudet. Men förälskelsen är också en energiboost för att få ihop människor För att få oss att bara säga nej vi flyttar ihop och ska ta barn. Skulle vi inte bli förälskade så är det få som skulle säga nej men ska du och jag sitta och äta en trist pasta en måndag och gå och lägga oss klockan halv tio så vi orkar upp och lämna våra barn på dagis.

Nej, vi måste få det här fiverkeriet. Och jag tänker på uppvaknandet som en typ av fiverkeri. Vi behöver energi för att ta oss in [00:56:00] i nästa fas. Men under det här uppvaknandet, det du beskriver, att åka på en drake, det är enhörningar, det är kristaller, det är badaboom allt det här. Då blir vi ganska outhärdliga.

Och ofta så sker det ett brott också med människor vi har omkring oss som kan bli rädda Har du gått med i en sekt? Vad är det frågan om? Ofta så kan vi bli väldigt Självupptagna, predikande, vi har sett sanningen och vi vill att alla ska veta det. I själva verket är det så att i uppvaknandet så är fortfarande egot väldigt aktivt.

Du har fortfarande ett aktivt ego. Och parar du den här enhörningsupplevelsen med ett ego, då blir det ett resultat som är lite motbjudande. Det är lite [00:57:00] som att umgås med människor som är väldigt förälskade. De tar på varandra och de hör inte vad andra människor säger. Det enda de kan prata om är det här om de är förälskade Det är inte jättekul att umgås med människor som är där.

Det är därför de umgås med varandra.

Samtidigt Samtidigt så får man då ha lite överseende med att det här är en fas. Och den är tänkt, som jag ser det, den energin vi får där. Det är också ett problem, därför att i uppvaknandet så får vi ofta idén om att vi ska undervisa andra. Eftersom vi tror att vi har förstått allting. Då ska vi bli healers, vi ska bli coacher, vi ska skriva böcker, vi ska ha ut med det här.

För jag har ju förstått allting

vi behöver veta då är [00:58:00] att egot är fortfarande starkt aktivt. Vi kan säga att en sektledare är ett exempel på någon som har fått den här andliga energin utan att bearbeta sitt ego. Vill det se illa så stannar man där och blir någon sån falsk profet Men om själen vill vidare, om vi tittar på mystikens principer, då kommer vi in i det som kallas för reningsfasen.

Och den fasen kan pågå en massor med livstider. Den kan pågå några år. Men det handlar om att långsamt lära sig att känna igen egot och att föra det åt sidan. Och från att egot sitter i förarsätet till att säga, vi spänner fast dig i barnstolen här bak. Vi ger dig något litet spel som du kan leka med under tiden.

Men jag ska låta mig styra för en annan princip. Och det här [00:59:00] är ett jätteträdligt jobb Att möta sitt ego, det är också på ett sätt kan man känna sig förutmjukad och generad av att upptäcka hur mycket man har varit styrd av den här problemen Egot som kan handla om allt från överlevnad till allt ljus på mig.

Egot kan också ha en programmering som säger att jag är ingenting värd. Den kan se ut på många sätt. Men reningsprocessen handlar om att få syn på hur egot styr oss och att föra det åt sidan. Och så småningom om vi tar oss an den här processen. Kanske leder det till att ditt liv faller isär. Jättedålig reklam för den här processen.

Men det kan bli så. Om ditt liv bygger på falska premisser så är det kanske så att det behöver kalkylera. Idéer om dig själv som inte är samma behöver [01:00:00] spricka. För att du ska kunna komma fram, komma ut som dig själv. Så nästa… Steg efter den här reningsfasen är det som kallas upplysningen. Och en upplyst person är en människa som har en integrerad andlighet.

Jag är inte längre styrd av, kolla på mig, jag har alla svar. Utan man blir som en naturlig auktoritet som andra vänder sig till. Det finns ett lugn i dig som jag känner mig trygg med. Berätta, hur har du kommit och blivit så här? Lugn Varför känner jag mig trygg tillsammans med dig? Varför vill jag lyssna på vad du säger?

En upplyst lärare har en spilsam attraktion. Det är inte att man står och skriker, kom till mig för jag har alla svar. Utan det är [01:01:00] snarare så att människor säger, förlåt vad du sa, jag vill höra. Och här hittar vi många av de riktigt fina andliga lärarna som redikerar sitt liv till att hjälpa andra. Sen finns det, nu får du en hel lång föreläsning Kristoffer, men this is my subject.

Det

Kristoffer: är bara att köra, det är så intressant det här.

Kajsa: Sen finns det då ett sista steg på den här mystikens turfaldiga väg kan vi säga. Och den talas inte så mycket om därför att den är svår att sätta ord på och den är inte heller publik på det sättet. Och den fasen kallas för föreningen enligt den här traditionen.

Och föreningen är när jag blir ett med Gud. Att jag är och lever min [01:02:00] gudomlighet den kommer samman i mig. Det här är att leva på jorden men inte av den. Och det här är ju en otroligt subjektiv process. Det här är inte någonting som man skriver på Facebook om. Det här är en starkt inre vetskap Mystiker som har vandrat före oss, det finns de som, jag tror att det var Theresa av Avila från 1500-talets helgon, som beskrev det som att det som är att man släpper ner en droppe vatten i ett kar med vin.

Du kan aldrig mer separera ut den droppen vatten. Den uppgår i [01:03:00] någonting större. Och jag tycker att det är så otroligt vackert. Och jag ser det som själens djupaste längtan är att få vara den droppen vatten som faller ner i det karet vin. Jag finns fortfarande, men jag är inte längre en separat enhet som slåss för min överlevnad.

Jag är en del av någonting större. Och det är en inre vetskap som präglar hela min levnad. Den präglar mina tankar mina ord, mina handlingar. Jag är inte längre någon som söker det gudomliga där utanför mig. Jag har hittat det här inne och jag lever det. Det var ett jättelångt svar på din fråga om det [01:04:00] här…

Röjiga uppvaknandet. Så att om du jämför det, om du jämför draken och enhörningarna med den här droppen vatten i korset med vin så ser du att det är två väsanskilda upplevelser. Men så ser processen ut. Och vi kan lita bara på de som har gått före oss och berättat om den.

Kristoffer: Och vilket fantastiskt svar. Och vad bra att det var långt för då blev det ju ännu bättre.

Och jag kan absolut relatera till en del av de här mystiska stegen eller vad ska jag säga, inom mystiken här och sådär. Och det här är ju områden som, ja men jag brinner också för det här. Så att här känns det som att vi ska kunna sitta och prata hur länge som helst om det här. Men jag tänkte också bara passa på att nämna lite om de böcker jag har läst Det var ju faktiskt genom dem som jag kom i kontakt med dig.

Och då har vi ju först För dig som tittar på [01:05:00] videon här så har vi den bok jag läste först. 12 nycklar till ett magiskt liv. Det är den senaste

Kajsa: boken.

Kristoffer: Ja, som du pratar om på bokhandeln i Lycksele. Den här var ganska konkret och direkt kände jag att här är det tydligt. Du beskriver mitt liv i väldigt fina ord.

Du har ett fantastiskt sätt på att uttrycka dig och kanalisera det här budskapet du vill dela med dig av. Någonstans fick jag att det här är en bok till att våga vara dig själv. Det har jag insett att det är en stor del av det min livsresa handlar om. Att komma ihåg vem jag är och sen våga vara den människan.

Utan att bry mig. Bry om så mycket vad andra tycker och tänker och anser Kring det. Men sen rekommenderade ju också [01:06:00] den här, att läsa den innan vårt samtal är, att landa som en trana. Och det här var ju en helt annan typ av bok för mig. Ungefär lite grann som den här tv-serien du rekommenderade mig, The Chosen.

Att du sa att den kan vara lite långsammare att komma in i. Men sen efter ett tag då är det som att, wow, du kan inte riktigt slita dig. Och så var det lite grann med den här boken också. För jag började läsa den, det var vinter och mörkt och kallt och jag var lite seg och egot sökte väl kortsiktiga kickar och sånt där.

Så jag började läsa och jag kände att, ja men den var lite seg det. Men sen var det som att, jag vet inte om det var efter 50 sidor eller nåt sånt där, det var det bara att jag måste läsa fortsätta läsa. Och det var så mycket tankar som började snurra. Och insikter. Och sen när man avslutade var jag bara,

cloudRecording_FullConference_Take_1-2: wow.

Kristoffer: Och det gav mig så mycket hopp och [01:07:00] känsla av det här. De utmaningar som jag kämpar med, det kommer ju faktiskt att leda till någonting positivt En positiv utveckling. Det var de känslor jag hade efteråt. Så jag tänkte bara höra, vad var anledningen att du kände att den här vill jag rekommendera att du läser Kristoffer innan vi pratar?

Kajsa: Ja, tack för de jättefina orden. Det är så roligt att få höra hur du upplevde böckerna. Ja, men därför att den boken står mig så otroligt nära. Den är en röst som jag använde mig av där jag tillät mig att. Talar från en visdomens källa. Den som berättar det under titeln är en odödlig greves osannolika anteckningar.

Och den som berättar i [01:08:00] boken är just en odödlig greve. Han är en av de stora mästarna. Han talar till oss från ett rum bortom tiden och rummet. Och han delar berättelser ur sina många livstider. Och han delar de här med oss. Och det förstår man när man läser. Han berättar någonting om vad det är att vara människa.

Och han gör det inte som en lärare utan han gör det som… För mig i alla fall har han varit en röst som sitter bredvid mig och säger Du ska veta att jag vet vad du går igenom. För jag har varit med om allt du upplever.

Och att använda mig av den här greven, för mig är ju han en gestalt, han är en entitet som talar Men det var lite som att han och jag gjorde en överenskommelse, att jag blev hans [01:09:00] skriftställare, jag blev hans röst i världen. För han säger också att jag vet inte hur man talar till en människa år 2020, när det nu kom, liksom 2020-talet.

Det är du som har de orden, det är du som vet hur du når ut till dem som lever omkring dig. Så jag lovade att ge honom den formen och de orden, medan han blev ju mitt alter ego. För genom honom kan jag säga saker som blir ganska förmätet om Kajsa Ingemarsson ska gå in och berätta om exakt när kommer själen in i människan, eller vad händer när vi dör, eller…

Så det blev liksom ett utbyte och det var också härligt att det var en manlig röst för att det gjorde att jag kunde ta ut svängarna ännu mera.

För att han som mästaren [01:10:00] och som mannen det handlar ju en del om varför han har varit man så många gånger i så många liv. Han kan tala med en auktoritet som för mig hade känts främmande att använda, men han kan man säga är min djupaste röst. Jag ville att du skulle läsa den, för om man ser tolv nycklar, det är ett sätt för mig att försöka sammanfatta hur gör jag då som människa För att berika mig, för att leva ett liv som är mer sant.

Gör det här konkret för mig. Och då gjorde jag de här tolv nycklarna som består av ett antal steg. Inte för att man måste göra dem i ordning, men ett antal moment som du kommer behöva införliva det här i ditt liv. För att det ska bli mer komplett.[01:11:00]

Men den här är ju något helt annat som du säger. Grevens röst är ju berättelse Det är skön litteratur det här kan man säga. Och jag vet, Greven sa till mig när vi avslutade boken. Och jag var jättestressad Vad har jag skrivit? Hur ska det här tas emot? Och vi satt oss ner med varandra och han sa så här.

Vet du vad Kajsa? Du är klar med den här boken. Nu är det min sak att möta läsarna. Och relationen kommer att vara mellan mig och läsaren. Tack för ditt jobb. Du kan gå nu. Inte riktigt. Och jag har ju förstått det på människor som läst den här boken. Att de får en relation med greven. Han blir en gestalt, en röst som faktiskt kan tala till dig.

Och jag är övertygad om att du skulle kunna gå in i ett inre samtal med honom och prata om dig. Greven är du [01:12:00] där? Ja, kommer han att säga. Och sen kan du säga, jag har det här problemet i mitt liv. Vad ska jag göra? Hjälp mig. Han kommer att tala med dig. Så att läsa den här boken är att aktivera den här.

För det är ju lite magi kan vi säga det här. På riktigt magi. Att det var som kanske att jag ville visa dig och andra läsare… Att det finns en resurs här som du kan aktivera som kommer att hjälpa dig i den djupaste kärlek och välvilja. En röp som inte vill någonting annat än ditt uppvaknande och din förening.

Du får uppleva hur det är att vara hel i världen. Att vara en hel människa.[01:13:00]

Jag hade idéer till en bok till med greven som jag började skriva på för några år sedan, två år sedan ungefär. Men jag orkade inte. Att ta in honom är att ta in så otroligt mycket visdom. Så jag har nog varit för trött för det att orka vara den skriftställaren. Han är väldigt tålmodig Han väntar. Eller sådär tålmodig kanske man kan säga.

Men den boken säger nog mest om mig egentligen Om man frågar vem är du så vill jag säga att jag är den som har skrivit den här boken. Läst den så förstår du någonting om vem jag är. Så kanske.

Kristoffer: Och jag kan väl bara säga att den avslutande känslan jag hade när jag slog ihop den boken. Det var ju att det var mer en [01:14:00] självbiografi från dig än en roman.

Så det var bara den känsla jag fick. För att man kände att det var så mycket av dig från dig i den här boken. På ett personligt plan. Jättetack att du rekommenderade den för att den som sagt gav mig otroligt mycket nya tankar och insikter och utveckling och upplysning eller vad man nu ska kalla det.

Men om det är…

Kajsa: Greven sitter här och är mycket nöjd.

Kristoffer: Vad härligt att höra. Men om det är lyssnare där ute som är intresserade av både dina böcker men dig som människa och du erbjuder dig andra saker också såg på din hemsida, retreats och sånt. Är det din hemsida då som man kan hitta?

Kajsa: Ja det är bra. Det är böckerna som är det stora som jag erbjuder och också meditationer.[01:15:00]

Jag har gjort en serie fantastiska meditationer tillsammans med en musiker som heter Själens resa i tolv betalter Och det är musikaliska meditationer som jag använder mer som små symfonier. Jag tycker de är fantastiska. De finns där ljudböcker finns. Och så mina böcker förstås som man kan läsa eller lyssna på.

Jag har ju också på senare tid börjat hålla vägledande samtal med individuella samtal. Någonting som jag tvekade på länge men som jag tycker har gett mig jättemycket. Det är fantastiskt att få guida. Det är ofta personer som kommer som känner att de har vandrat en bra bit själva på den här vägen. Men som har fastnat och inte riktigt vet hur man kommer vidare i den här kontakten.

Och ibland så gör jag någon resa och ibland håller jag [01:16:00] lite workshops. Det är väldigt random när jag får känsla för någonting. Men hemsidan är en bra plats. Och hålla kontakt med sociala medier, Instagram, Facebook, även om jag är där så lite som möjligt. Men

Kristoffer: då, jag kommer att lägga dit länkarna i inlägget då jag publicerar den här avsnittet.

Men innan vi säger hej då så brukar jag alltid fråga mina fantastiska gäster om det här med levnadsglädje, att det är den stora drivkraft jag har i mitt liv just nu. Inte livsglädje, utan det är något jag har sökt tidigare med tankarnas hjälp. Utan levnadsglädje, att hur kan jag leva just här och nu på ett sätt som får mig att må bra.

Och det är i sin tur att göra andra runt omkring mig må bra också. Så vad är [01:17:00] levnadsglädje för dig Kajsa?

Kajsa: Oj, ja ibland så tänker jag att jag är en dysterkvist. Att jag önskar att jag hade mer levnadsglädje. Det är en längtan hos mig att känna mer av det. Jag tänker att den vägen som jag har valt har varit ganska svår.

Och att det har tagit hårt mina krafter. Och att jag längtar efter mer levnadsglädje. För mig är det förknippat med ljus rent konkret. Jag har väldigt svårt för mörker. Så att nu när ljuset börjar vända så känner jag hur det är som att jag kan börja andas igen.

Levnadsglädje är också att kunna känna tacksamhet En klyscha. Men att kunna känna tacksamhet för små saker. Att jag har en [01:18:00] god mysli hemma. Eller att jag… Gud, jag har råd att ha en bil. Eller, nu är bjuden på en middag. Eller ännu mindre saker. Jag vaknar upp och är hyfsat frisk. Det är ingen mindre sak det är en jättestor sak.

Jag försöker för att öka levnadsglädjen, för att väga upp den här ganska tunga sidan i mig. Så försöker jag att tänka mycket på vad jag är tacksam över. Det är så lätt att vi liksom känner saknad när saker försvinner, hälsa till exempel. Vi går inte omkring och tänker, tack för att jag är frisk. Däremot så blir vi ledsna när vi blir sjuka.

Men tänk om man orkar tänka den där tanken wow jag vaknade faktiskt och mådde [01:19:00] okej idag. Jag har inte ont i knäna eller jag har inte ont i nacken eller min njure verkar fungera som den ska.

Sen tycker jag om att dansa Det gör jag alldeles för sällan. Men ibland sätter jag på diskomusik. Så dansar jag i vardagsrummet. Det är ett sätt att skapa lite konkret energi.

Kristoffer: Och just dansa helt fantastiskt. Och fredagar spelar alltid en gammal Eurodisco-dänga från början på 2000-talet. Ecuador med Särs och dansar loss här i köket.

Du gör det? Ja, det ska jag göra efter det här samtalet innan lunchen. Nej jag tycker du ska göra

Kajsa: det med kameran på.

Kristoffer: Det får bli ditt eget avsnitt Jag står och dansar i 50 minuter. Ja det går inte att se. Ja, men du… Det här samtalet [01:20:00] har verkligen givit mig levnadsglädje. Jag hoppas att det har känts kul och givande även för dig Kajsa.

Kajsa: Det har varit jätteroligt att få prata med dig. Tack för dina nyfikna frågor, för att du läst böckerna för att du bjöd in mig.

Det här det har du helt rätt i för mig också. Det här ger mig livnadsglädje. Att få träffas och prata om riktiga saker. Då blir jag levande.

Kristoffer: Ja, men vad härligt. Det där blir ju en kanonavslutning på det här samtalet. Så då vill jag bara passa på att tacka och säga hej då. Och önska dig en trevlig fredag och helg.

Kajsa: Tack så mycket. Det stannar. [01:21:00]