Poddmanus

Avsnitt 19

[00:00:00]

Kristoffer: Då var det onsdag idag och inte fredag som vanligt när [00:01:00] jag spelar in det här samtalet och avsnittet av Högkänsligt Och värmebörjan här uppe norr har lagt sig så att nu börjar det komma lite mer humana temperaturer och även mörkret börjar smyga sig på. Så jag hoppas att det här samtalet och det här avsnittet kan skänka lite ljus och värme.

Hos dig under höst och vinter. idag har jag äran att få samtala med en människa som har en ganska häftig historia till hur vi träffades. jag ville först bara passa på att välkomna dig Roland Rolli

Forsman.

Rolli: Tack så mycket Tack

Kristoffer: Och den här historien som jag nämnde lite kort, det är ju att för ett drygt år sedan, det var våren i fjol [00:02:00] Så hade jag och min vän bestämt oss för att gå och titta på en av mina gamla barndomshjältar. Det var ju nämligen Key Marcello från Europe som skulle uppträda på Larry’s i Luleå. Och… Jag hade hört att det var ett förband som heter Remedy där och jag hade även hört någon låt. Så jag sa det åt min vän att vi går dit och ser förbandet. första vi ser och träffar då vi kommer in där på O’Leary’s är ju du som står

Rolli: Yes Eller

Kristoffer: och eran merch.

Jag kände direkt att här vill jag stanna och här vill jag prata om något annat än väder och vind och alkohol och 80-tals hårdrock.

Rolli: hur, jag minns ju det här väldigt tydligt Jag också, att vi fick ju någon minut Tillsammans bara Men det var som att vi visste direkt Vad vi skulle prata om Vi snackade, [00:03:00] ja vi kanske nämnde något ord Om musik, men sen kom vi direkt in på På andlighet Livskriser du hade också genomgått En kilsmässa, jag lika så Och att du skulle starta Den här Liksom podcasten och alltihop Och det här hände ju bara på Jag vet ju inte hur många minuter Men som jag minns är det bara ett par minuter Och vi hann liksom gå in på Vår livets djupa punkter Så det är ju verkligen unikt och det tror jag har att göra med det här högkänsliga som du har beskrivit liksom vibrationer frekvenser att man vet ibland med vissa personer att den här ska jag gå lite djupare med och det var det som på något vis hände där och då, jag minns inte om vi böt kontaktuppgifter eller hur det var men sen så dröjde det ju ett år innan vi tog upp liksom bollen igen och jag har ju alltid haft det här i bakhuvudet men på något vis var det då som att [00:04:00] min magkänsla, min intuition sa till mig nu ska du kontakta Kristoffer och så gjorde jag det och så var det ju det intressanta med det här att du svarade till mig att men gud vad roligt att jag tänkte på det här också nu och det är intressant att bli konnektade på så sätt också, att universum Trycker ihop oss just vid det här skedet.

Kristoffer: Ja, livet är ju sannoliken häftigt

ibland.

Rolli: Ja.

Kristoffer: var ju det här var nästan det var

i april

i

Rolli: Yes.

Kristoffer: spelade här tillsammans med Kim Marcel och grabbarna. Och jag tror det var Ungefär ett år senare som jag började tänka att nu har jag kommit igång med min podcast nu ska jag nog kontakta Olle för att jag skulle verkligen vilja prata mer med honom om det här att vi berörde lite lätt på konserterna men innan jag hann få iväg det [00:05:00] här

meddelandet till dig, då

skickar du det till

Rolli: Ja. Underbart.

Kristoffer: och livet är ju verkligen underbart, det här med synkroniciteter som jag tänker att vi kan beröra lite mer senare i det här samtalet men jag tänker att du får börja med att introducera dig lite grann att vem du är och hur du har hamnat

här

Rolli: Ja, det

Kristoffer: i livet i stort

Rolli: är ju en ganska långt svar på det där egentligen. Men lite kortfattat då, så Rolle kallas jag. Rolle fast på finska då. Jag kommer från norra Finland och flyttade hit till Stockholm för typ 20 år tillbaks. Och jag har hållit på med musik hela livet. Jag minns när jag hörde Money for Nothing med Dias Tracy, min bror, Rasmus Bil.

Så tänkte jag bara, vad är det här så ska jag lära mig det. Och sen fick jag många starka upplevelser med Vita Arden. Jag hörde bandet du [00:06:00] har på dig idag, liksom Europe. Jag minns när jag var i min brors rum. Det var han och våra kusiner Ronny och Tom och de hade köpt LP, Final Countdown. Jag minns när jag hörde det här.

När jag kom där var det 86 kanske.

Kristoffer: 86,

Rolli: Ja men du vet, jag var ju fem år då. Så att jag minns det här bara att shit, det här är liksom det bästa jag någonsin har hört. Så att musiken gjorde starkt avtryck på mig. Men sen bodde jag ju liksom ute på Vischan i en liten by som heter Kolby. Så att det var ju inte bara att man började spela gitarr.

För steg ett var ju att övertyga mamma och pappa att man verkligen ville göra det här. Och för att det blir ju, de får ju tjussa en av varandra om man går an i någon hobby. Och så sen var det också att hitta en gitarrkurs Det tog liksom något år. Så att jag var elva sen när jag hittade en gitarrkurs i Granby.[00:07:00]

Men hela tonåren du vet, jag drömde ju om att stå på de stora scenerna. Jag drömde om att turnera. Jag drömde om att spela gitarr. Och allt kring det här. Det var ju en del, egot var ju ganska starkt på den tiden så det var ju en del uppmärksamhet involverat i det hela också. Man ville liksom stå där och spela.

Men det intressanta nu, om jag liksom fast forward word mitt liv liksom. Så allt jag satt och fantiserade om på pojkrummet, allt har hänt idag. Alltså det var som att jag låg där och drömde och manifesterade mitt liv. Så att helt otroligt nu när jag backar tillbaka och tänker på det här, det här drömde jag.

Jag satt och lyssnade på Queen en massa och tyckte Brian May var fantastisk Sen några år senare så blev jag utvald att spela gitarr i [00:08:00] Queen-musikalen och fick träffa Brian May. Och jag drömde om att göra stora turnéer jag drömde om Dittan och Dattan och Lasse Wellander som var… Musik var ju ytterst begränsat när du och jag växte upp.

Så man hade ju bara det som kom på radion, tvn eller det som fanns familjen. Och då hade mamma pappa den goda smaken att köpa chess med Björn och Ben nu till mig. Och där är det ju Lasse Wellander som spelar gitarr. Och så för några år sedan så var jag ute och hoppade in med han. Och då fick jag bland annat en sån här ABBA-gitarr gjord till mig.

Och fick åka hem till Lasse och sitta i köket med honom hemma hos han. Och han gick igenom de här prylarna jag växte upp med och lyssnade på. Och så gick han igenom dem med mig, låt för låt Och så här men här låter det som två toner. Men egentligen gör jag bara så här, så är det ett eko som du vet. Små detaljer bakom låtarna jag drömde om att spela när jag var liten.[00:09:00]

Så att när man ens summerar mitt liv så känns det som… Jag har ju också jobbat hårt jag vigde ju hela tonåren Och egentligen mitt liv åt musiken mer eller mindre. Så det är en kombination av att man hade de här tankarna och visionerna och drömmarna. Så jag har på något vis tagit mig i DTR idag. Sen hade jag en karriär, eller har väl en karriär fortfarande.

Men som var mest som freelance-gitarrist. Det var också härligt. Men nu har jag fokus på Remedy för att det är något helt annat. Och att ha ett eget band istället för att vara en spelpjäs i någon annans band där man är inhydd Då är jag bara där för den korta perioden Nu har jag en vision med bandet Samma som jag hade med min karriär när jag var liten så har jag en vision med bandet.

Om allt. Jag börjar nästa steg. Jag ser också mitt [00:10:00] liv. Det känns som att jag har fått leva många liv i ett liv. Så jag är väldigt tacksam för det också. Jag har ätit liv i Finland. Sen ett liv här som ganska nyligen har fått ett tag i slut och så nu har jag ett nytt liv här som är fantastiskt. Full fokus framåt, men nu tappar jag tråden lite men det är väl lite kortfattat om vem jag är.

Jag har hållit på med musik och är musiker, kom från Finland och kom hit till Sverige och har hållit på med det här hela mitt liv.

Kristoffer: Och vilken härlig historia du har och livet är ju Livet är ju häftigt som sagt men jag tänker att vi backar tillbaka lite grann till

uppväxten och

Rolli: Ja.

Kristoffer: för du är ju född i början på 80-talet och jag precis som du låg ju i pojkrummet och drömde om att bli rockstjärna. Skillnaden är ju att du lyckades [00:11:00] lära dig spela gitarr. Jag ser mig själv som en rockstjärna utan att spela eller sjunga så jag tänker att vi kan prata mer om det här med identitet och rockstjärna lite senare här. Men jag tänkte för det första att du uppväxte under 80-talet och du nämnde Dire Straits och Queen och det här

men var

med. Vad det med

80-talet?

Uppskattar du eller gillar du?

Rolli: nostalgisk Lagd Även om jag försöker leva i nuet Så måste jag erkänna att jag är väldigt nostalgisk Lagd och jag gillar ju liksom Jag menar här i studion så har jag Back to the future poster uppe Och du vet man växer upp Med He-Man Och Transformers älskar jag Och allt det här som händer Så jag är väldigt nostalgisk lagd och jag romantiserar väl det här lite grann som alla andra med 80-talet.

Men det var en härlig [00:12:00] tid att växa upp i. Det som också var fint var att det var ju innan allt digitala internet och alltihop som man fick en mer närvaro. Och också det här som jag snackar om att jag tror mig har manifesterat mycket av mitt liv genom att dagdrömma och bara tänka de här tankarna och visionerna.

Det hände ju när jag liksom vaknade på morgonen innan jag skulle till skolan. Jag hade en sån här klockradio som slog igång och så kom det musik. Och på den tiden var det ju rätt bra musik som kom på radion. Och du vet när jag låg sov där så hörde jag en låt jag aldrig hade hört tidigare och fick vakna upp till det här.

Så tog det kanske en kvart för mig att få på mig strumpor när jag bara sov och drömde om den här låten eller en spin-off på låten eller allt möjligt. Så de här dagdrömmarna och allt det här som jag förknippar med min uppväxt och 80-talet [00:13:00] är magiska.

Kristoffer: Jag håller med och jag har inte tillbaka till framtiden som poster men om jag tittar in här i mitt sovrum så ser jag tre LP-skivor på väggen

där i

sådana här

fina ramar. Jag

Rolli: tack

Kristoffer: IV. Jag har Top Gun och jag har Terminator 2 även om den är i början på 90-talet så räknar in

den till den

här härliga

80-tals-eran.

Rolli: jag minns Terminator 2 när den kom. Det var ju det coolaste som någonsin skulle ske. Jag kollar den fortfarande ibland. Och samma sak för Rocky IV. Det soundtracket har gjort ett stort avtryck på mig. Jag tycker det är helt fantastiskt. Och det var också att min syster, hon hade det här på kassett.

Och så liksom satt jag, här är en ny kassett och satt jag bara i det. Och så var det då Survivor, Burning Heart. Och de här bara, det här liksom är det bästa jag har hört.

Kristoffer:[00:14:00] Training-montage.

Rolli: de låtarna. Jag ska kika åt dig. Jag har på gång någon sån nu till Remedy också.

in i kärlen på ett sätt som bara får åka nära mig. Och musik på något vis kan ge Det liksom går rakt in här Och det gör de där låtarna Så att Det är helt underbart Helt jäkla underbart Med hela den tiden Jag är så tacksam att jag fick vara ung då Säkert hade det funkat bra tidigare Och senare också Men för mig så blev det här jättebra

Kristoffer: Och jag håller helt med, jag är så otroligt tacksam att jag fick vara med de 80-talet och både musiken och serierna och actionfigurerna och Transformers och Star Wars och He-Man och det är lustigt, jag har ju samlat på mig nu alla de figurer jag ville [00:15:00] ha då jag var Åtta nio år.

Jag har ju

ett gårdshus nere i Lycksele

som är fullt med gamla plastgubbar från 80-talet. idag Jag fick ingenting Det var ont om pengar När jag växte upp Jag fick drömma om att ha grejer

just den här känslan nostalgin som man får från minnena av

den perioden.

Jag håller med,

Rolli: Ja

Kristoffer: Och svårslagna och ger så otroligt

mycket

värme

Rolli: Trygghet

Det är bra beskrivet Så det känner jag också Jag känner mig trygg i den miljön

Kristoffer: vi stannar kvar där i 80-talet din uppväxt. Jag vet ju att du har berättat lite grann att du föddes ju. Också med den fantastiska gåvan

som

också kan vara så

Rolli: Ja, jag

Kristoffer:[00:16:00] Och hur anpassade du dig tack

vare högkänsligheten eller

på

grund av högkänsligheter under din uppväxt?

Rolli: måste säga att jag anpassade mig väldigt dåligt i min uppväxt. Jag försökte mer bara förneka det och bara bortse ifrån det. För jag passade liksom inte riktigt in. Dels så att jag hade det där musikintresset och alla i min omgivning höll på med bilar och moppar och pratade om förgasare och topplockspackningar och allt möjligt som jag inte brydde mig ett dugg om.

Men jag hängde med på det här snacket så gott jag kunde och lärde mig några ord så jag kunde kommunicera med mina vänner. Jag har alltid kilt mig ur det Dels så att jag var väldigt högkänslig. Det är klart att det fanns andra som var det också. Men på något vis, det är i kombination med att jag inte riktigt passade in där.

Det var inget fel med min uppväxt men jag var annorlunda. Jag drömde om [00:17:00] att stå på varockkärnan och de snackade om bilar. Så jag passade inte riktigt in där. Sen var det också att jag på något vis lätt sög in grejer. Jag minns fortfarande om någon har varit elak mot mig eller om jag har varit elak mot någon annan.

Jag kunde till och med ta in andra personers trauman in i mitt liv om jag noterar något starkt. Det har varit en resa och jag har blundat för det här jättelänge. Jag minns för typ… 15 år tillbaka var det en artist som jag var ute och jobbade med då som hade en föreläsning hemma för högkänsliga personer.

För hon och den här artisten så kände jag att hon var det och hade då tagit dit något, ja det var något, någon andlig person då och kanske något som, jag var inte alls insatt i det här då. Men jag då liksom kände ju nej nej, nej det där liksom är [00:18:00] ingenting för mig, absolut ingenting. Medan det i allra högsta grad var det.

Och jag minns då också så fick jag, jag var och hämtade en person från den här kvällen. Och då fick jag bara liksom ett kort möte med den här ledaren, kvinnan då som hade hållit i den här kursen i dörren. Hon sa direkt att jag var högkänslig, bara av att möta mig i dörren. Och jag har ju vetat om det här har jag men på något vis alltid blundat för.

Och det är först nu då. Efter det. Egentligen min stora livskris här nu i vuxen ålder som jag började kunna se styrkan i det här att ta in saker som jag blundade för tidigare och börja leva mitt autentiska jag, den jag egentligen är. Det är två saker i mitt liv som har tagit lång tid och det är att bli den jag egentligen är och att spela gitarr på det viset som jag egentligen gör [00:19:00] istället för att försöka härma, du vet, Yngve Malmsten, John Norum, Kim Marcel och Steve Vai, du vet.

För de spelar ju alla på det viset, de upptäckte det här mycket tidigare, för de spelar ju alla på sitt vis. Men för mig tog det en jäkla tid. Både att bli mig själv och att spela som mig själv.

Kristoffer: Och

de hör

ihop

så tajt också

att ju mer

du

Rolli: Ja.

Kristoffer: och den du är och vågar vara dig själv ju mer kommer din kreativitet och din output att spegla det också att det här är jag det här gör jag för att jag mår bra inte för att

jag ska

försöka

på någon annan Eller bli någon annan utan

det här är

jag

Rolli: Men jag vet inte hur du Kanske blev lite mer upplyst tidigare Än mig Men för mig var det här vad andra tyckte Så himla viktigt så himla länge Och att man hade någon form av Bekräftelsebehov Och man skulle vara på ett visst vis [00:20:00] Göra vissa grejer Enligt mallen då för hur folk ska Leva sina liv och vara Så att det var ganska Vuxen när jag uppknäckte Den här nöten, nej men så är det inte alls Att jag har min resa Min unika alltså mitt livsöde Är mitt Och Nu känner jag att nu har jag äntligen börjat Utvecklas på ett djupare plan Och det hjälper mig på Alla fronter Alla fronter så Egentligen på pappret Nu om man skulle Om jag skulle se mitt liv på papper skulle jag tänka, oj det där är inte bra.

Jag har lite trassel fortfarande från mitt gamla liv med äktenskap och sånt som lägger kvar och stökar. Men du vet här, jag är lycklig och jag är tacksam och jag mår jättebra. Och det är tack vare att jag har upptäckt min högtjänstliga sida och det andliga. Att jag vet att universum [00:21:00] leder mig. Bara jag lyssnar.

Bara jag tar till mig. Och jag har alltid haft en inre röst. Jag har alltid haft en intuition som har sagt grejer till mig. Men problemet som du också kanske kan bekräfta, den här rösten säger ju inte alltid det du vill höra. Utan det är ju ibland ganska jobbiga beslut som skulle behöva tas för att du ska ta dig vidare.

Och då blundar man ju hellre. Även om din intuition, din magkänsla säger en sak så väljer du att bortse från allt det här och ibland även fysisk fakta och bara gå vidare. För att det är den enkla vägen helt enkelt. Men det här är ju något som jag nu lever efter. Jag försöker verkligen följa min magkänsla och leva så kärleksfullt liv jag bara kan.

Och vara tacksam, [00:22:00] för jag har så himla mycket att vara tacksam för. Jag menar, det är helt otroligt vad privilegierade vi är. Så att man ska komma ihåg det här och vara tacksam.

Kristoffer: Och det

Rolli: en stor utveckling på ett djupare plan de senaste åren.

Och

som inte hade skett utan min kris. Det vågar jag skriva under på, så jag är väldigt tacksam för den också.

Kristoffer: här hann vi

ju beröra lite grann innan vi började det här samtalet och spela in det här

Rolli: Ja.

Kristoffer: är det oftast kriser som behövs och leder till, ja men om vi kallar det ett andligt uppvaknande. Så var det ju för mig också att mitt första andliga uppvaknande det var ju då jag mer eller mindre inte ville leva och bara kraschade hemma hos mamma pappa som 40-åring här för sju år sedan. Mitt andliga [00:23:00] återuppvaknande det skedde för Två år sedan, då var det mer samband i en relation och allt är det triggade, eller en relation men ett möte och allt är det triggade. Och nu i sommar här så är det en kombination av en hälsomässig utmaning jag kämpar med och även en relationsmässig utmaning jag kämpar med.

Jag kämpat med mycket känslor som har öppnat upp för det här ännu mer, det här för andligheten Och sökandet efter svar och trygghet och tillit och sånt där.

Varför

tror du att det är så att det är kriser som

öppnar upp oss?

Rolli: Jag tror det är universum som på något vis

Skakar om våra liv För att vi ska kunna hamna på rätt väg Och vi ska kunna fullboda Våra levnadsöden För annars så kommer man ju leva i den här lilla Bubblan som man har byggt upp [00:24:00] Och vi är här för att utvecklas som kärlar Utveckla så mycket vi kan Och ibland så behöver man En rejäl knuff För att hamna rätt Och det som ofta ses som En stor katastrof i början Kan vara en stor välsignelse sen Det kanske du också Har upplevt Så har det varit för mig Väldigt tydligt Och jag tror att lyssnar man inte på de här grejerna då, som innan en katastrof sker så kan det vara att eller under också, att man får ganska tydlig vägledning genom allt möjligt från, som du sa innan här, musik filmer.

Jag hade siffror som dök upp för mig. Jag fattar inte varför de här siffrorna dök upp hela tiden. Men till sist blev det så överväldigande så att det gick inte att blunda för det här. Det här var liksom innan jag hade mitt uppvaknande helt [00:25:00] enkelt. Så då googlade jag att de här siffrorna var så intressanta för de dök upp överallt för mig.

Så googlade jag och då stod det att ur ett andligt perspektiv så är det att du är i en jobbig situation. Och du måste göra ett tufft val beträffande en relation. Och att det är dina guider som försöker informera dig om det här. Och jag visste exakt, för det var ju det allt, hela min tillvaro kretsade kring.

Och det var ju då Universum som hade visat mig det här en längre längre tid att du Rolli nu är det dags att byta bana här. Och så var ju, du vet, trots att jag började förstå det här efter jag hade läst det här, så fortsatte jag ändå i det gamla spåret allt för länge. Till slut så kom Universum och styrde upp så att det fanns ingen tvekan längre att nu var jag tvungen.

Det köpte sig i käll kan man [00:26:00] säga. är intressant det där, men inom ekonomin säger man att en kris kan man alltid ta vara på. Och det är lite samma på ett djupare plan, att en kris medför någonting gott Det kan vara ganska svårt att höra det här om man är mitt inne i det. Men sen när man är på andra sidan så kommer man ofta att säga just ja.

Om inte det här hade hänt så hade jag inte varit här där jag är idag. Så det är komplext det där. Livet är en resa och ibland är det inte den enklaste så att man får hålla i sig.

Kristoffer: Jag

brukar säga att livet är en berg- och dalbana så

det är bara att spänna fast sig

Rolli: Ja ja, ja.

Kristoffer: åka med. Det du säger också, jag känner igen mig

så väl det här

att jag ser tillbaka. Jag fick väldigt

tydliga tecken eller vägledning

eller

Rolli: Ja.

Kristoffer:[00:27:00] Universum eller Kraften

eller

Guider England. Vad man nu

Rolli: Mm.

Kristoffer: med eller vad man nu kommunicerar mest med eller hur man ser på

livet.

var ju svåra val

Rolli: Ja

Kristoffer: skulle ha i princip behövt förändra hela mitt liv.

Rolli: Ja Ja

Kristoffer: det här med karriär och pengar och status och prylar.

Jag slog ju bara

undan det där. Men också som

du nämnde

att till slut så sköter ju livet det där

Rolli: Mm

Kristoffer: blundat eller inte lyssnat för det här tillräckligt länge. Då ger livet dig en situation där du kanske egentligen inte kan välja. Utan det finns bara en väg och det är tack vare en sån kris. Då behöver du ta den här vägen eller göra de här valen eller [00:28:00] besluten. Krisen i sig är ju jättejobbig men det handlar ju också om att gå tvärt emot vad ditt ego skriker Gärna. Och det i sig är ju så otroligt kämpigt också. I alla fall för mig. Och det har varit en stor kamp för mig. Även de senaste åren. Att lyssna mer på visstingarna från själen och hjärtat. Istället

för egot och

hjärnan som

skriker. Och även kunna

urskilja Det

här. Är Det något du känner igen också?

Rolli: Absolut Det är som en balans Det lägre jag som du beskriver där Som är de här impulsiva Grejerna Som skriker Och det högre jag som är Något helt annat [00:29:00] Men livet är också Som du vet en balansgång mellan de två Så man måste väga in båda I livet Behöver de här instinkterna och man behöver ju pengar man behöver liksom allt det här som det här lägre i art ofta är relaterat till samtidigt som det högre i art kommer att leda dig rätt in the long run liksom så att jag känner definitivt igen det där 100% men jag blir lite nyfiken nu, för mig blev det ju mycket siffror, hur tog det uttryck för dig när du kände att det var värt att börja tuffa dig i ruggen

Kristoffer: första var jag

med om, då

det var som kämpigast, då jag kände att

jag är öppen för allt nu. Så att jag

följde med på gudstjänster och jag provade allt och det

blev också att jag började

prata med

universum att finns det någon där uppe, kan ni bara ge mig ett tecken på att det kommer kunna

bli bra det

Rolli:[00:30:00] Mm.

Kristoffer: då fick jag ju vara med om jättehäftiga sådana upplevelser, att det hände saker fysiskt alltså med lampor och sådant här som inte ens min vetenskapliga del av Kristoffer kunde förklara bort. Och det ledde då vidare till att det kanske finns något mer, det kanske finns en mening med Med det som händer och

inte minst den här

krisen och

det jobbiga så då började jag läsa en massa böcker

och jag kommer ihåg att jag fick jag kunde

läsa en

Rolli: Ja.

Kristoffer: insåg jag

att när

den här

känslan kom och jag läste det här då

det

var oftast ett budskap eller ett svar på en

fråga jag hade

Rolli: Mm.

Kristoffer: det här fortsatte ju mer jag öppnade upp och ju mer tillit till att det [00:31:00] varken var kommunikation från universum eller guider eller hur man nu ser det blev det mer och mer i de medier som jag använde mycket i mitt liv det var musik Låttexter och det kunde komma en mening som jag bara kände direkt att oj det här är något jag ska lägga märke till men också citat i filmer det kom bara över mig en känsla och så kom det sedan ett citat som bara gav mig svar

på så

mycket

frågor som jag haft

öppnade

mitt medvetande ännu mer det är

svårt att sätta ord på men du som

har varit med om liknande det

Rolli: det

Kristoffer: det här

Rolli: är

sånt här jag har blundat för hela mitt liv Jag har varit väldigt ateistiskt och vetenskapligt lagd hela mitt liv

Och jag såg grejer redan när jag var liten så såg jag ganska konstiga saker som [00:32:00] skrämde mig och som jag sen har blundat för hela livet. Sen har jag inte upplevt de här grejerna sen dess.

Det var på något vis att jag stängde av något inom mig. Men nu, vi ställde in vårt första samtal i och med att min pappa hastigt och oväntat gick bort. Men det var också det här med lampor. Jag har aldrig tänkt tanken att pappa skulle dö tidigare. 21.41, 13 april så blickstrade det till i huset här. Min son var hemma och upplevde samma.

Det blev som en överspänning i alla lampor. Och då tänkte jag instinktivt då att nu gick pappa vidare. Så satt jag med köksbordet dände ett ljus och stod i 20 minuter och mässa med min bror att pappa har gått bort. Också det här med filmer Jag hade också då i samband med det här så har jag haft några starka upplevelser på att pappa har visat sin närvaro.

Som du kanske [00:33:00] vet så kan man ju be om tecken från andevärlden. Eller guidning eller i det här fallet då så hade jag en stor sorg i och med att jag förlorade min fina pappa. Så när jag var hemma och röjde i hans stuga i Finland så bad jag rakt ut och med ett tecken från honom. Och sen då när jag hade röjt klart så somnade min flickvän i soffan så satte jag igång tvn och satte mig i stolen där pappa brukar sitta hemma hans stuga.

Jag var där och hälsade på honom i vintras över julen och jag och pappa brukar sitta och prata i vardagsrummet och kolla tv tillsammans. Det var hans hobby. Men då när jag satte igång tvn så kom precis samma film Scen som var den sista jag och pappa hade kollat tillsammans någonsin. Jag var där över julen i Finland och hälsade på honom.

Long Kiss Good Night. En gammal [00:34:00] 90-talsklassiker. Den kommer inte ofta på tv men nu när jag bad om det så kom det precis samma film en gång till och samma scen som jag satt och kollade med pappa i soffan sista gången vi omgicks. Så jag kände ju att jag kände bara värme liksom över det här att få det här fina tecknet.

Det har varit flera sådana nu efteråt också.

Kristoffer: Jag

vill bara börja med att beklaga

Rolli: tack!

Kristoffer: av din far men det är så fint att höra det här du beskriver och det skänker så mycket

tillit och

värme att du upplever att han

finns ändå, det är ju hans kropp som har

dött men han

finns ju med dig

ändå Absolut, Absolut, som jag sa, det blixtar till i huset här 21.41

Rolli:[00:35:00] nu när jag kom hem till hans

stuga i Finland, vi har precis varit där nu och hälsat på så har hans klocka i köksbordet den stora klockan som är när man kommer in där stannar på exakt 21.41 tickar fortfarande men går inte vidare, så jag känner definitivt att han är här och vinkar till oss på de sätt de nu kan kommunicera på Ja!

Kristoffer: ju att visst det är ju alltid tufft då människor försvinner alltså dör. Men det ger ju ändå en så stor trygghet och energi och kärlek att veta att de finns ändå

Och jag

och säkerligen du också

är

ju [00:36:00] helt övertygade om att du kommer att

få möta din far igen och jag kommer

att få möta min mor igen som Ja, jag

ganska precis nu. minns Du sa det

Rolli: Absolut, och jag kan ju då också

Tipsa dig om du inte har läst den Och alla som lyssnar här också Om kälarnas resa Med Michael Newton Du kanske har läst den Jajamän Du vet exakt Vad jag pratar om Det är då kortfattat En PhD-doktor som heter Michael Newton Som via hypnos Har upptäckt Att Att via djuphypnos så säger alla samma sak om andevärlden och varför vi är här.

Och det är oberoende av religion, etnicitet och alla de aspekterna som präglar oss här på jorden. Och det som är intressant är också att han var ju själv skeptisk när han började. Han trodde ju att det här var nonsens. Men sen var det väl 20 000 personer han hypnotiserade över 30 år eller något sånt.

Och alla [00:37:00] berättade samma historia. Så det är en väldigt fascinerande bok tycker jag. Som ger en ett djupare perspektiv och en överblick på varför vi är här och ska utvecklas som källar. Det kan hjälpa en att pusha en i rätt riktning och det kan också hjälpa en med sorg ifall man har förlorat någon när och kär.

Tycker jag att läsa den boken

Kristoffer: Jag håller med

och det

är så lustigt att du nämner den här boken för att det var

en

av de

böcker som jag ganska tidigt

i min första

större livskris här

hamnade är sant

Han en eller två

böcker till också som jag

också

Rolli: Samma här

Kristoffer: då jag började vakna upp och det gav mig så otroligt mycket

stöd

och tro

och energi i den där tuffa

perioden att fortsätta ta steg

framåt

Rolli: Samma här

Kristoffer: kunde bli bättre.

Rolli:[00:38:00] Samma här Ja det var en av de första Första för mig också

Kristoffer: Ja, men du var

häftigt att

höra. Men du nämnde det här

med att då

du föddes in i denna värld

i denna kropp som

Rolli: Ja

Kristoffer: att du ganska snabbt stängde av, eller jag brukar beskriva det så i mitt fall, att jag byggde en mur eller en sköld, ungefär som skölden runt dödskärnan, kejsarens dödskärna i Star Wars som för att skydda mig mot alla stressiga intryck.

Men det också gjorde att min egen känslighet och mina egna känslor försvann mer eller mindre. Men sen kom det till den här livskrisen för några år sedan som fick dig att öppna upp till det här som du har haft med dig tidigare i ditt liv då du växte

upp.

Men hur

skulle du säga att andligheten…

den

din

[00:39:00] vardag nu?

Hur lever du med din andlighet just nu?

Rolli: Ja, men till exempel nu har jag haft lite prövande dagar här.

Och då, förut så har det varit något som hade triggat igång mig på ett väldigt negativt sätt. Men nu vet jag ju också att jag ska låta de här känslorna gå igenom mig. Jag ska inte låta mitt ego befästa mig med det här. För det är ju det som det berör, det är ju mitt ego, det är inte vem jag är som mitt högre jag som på något vis angriper.

Utan det är bara mitt ego. Så det jag gör nu som har varit väldigt bra för mig är att promenera i skogen. Jag har en hund så att det blir by default att jag måste ut hela tiden. Och så när mitt liv var som sämst, så det var en dag specifikt som jag kommer ihåg när jag hade ett ångest ute i fingerspetsarna.

Det verkligen så att jag ville krägas. Jag mådde inte alls bra. Men så [00:40:00] visste jag då att skogen är bra för mig. Så gick jag och gick och gick och gick. Och innan dagen var slut så känner jag eufori jag känner en pirrande känsla av glädje. Så att den resan som den dagen visar mig att det går att göra är liksom…

helt otroligt Om jag har en tuffare period eller något sånt nu så då är jag viktig på att försöka jorda mig och vara närvarande. Och att jag tänker på tacksamhet. Jag har liksom ett häft, jag skriver inte där varje dag men jag försöker skriva upp grejer jag är tacksam för när jag lägger mig. Ofta då om jag har en prövande tid eller något så börjar jag dagen med att tänka goda intentioner och saker jag är tacksam över.

Så nu har det ju det här samtalet att se fram emot och jag visste att det här kommer att balansera mig, att jag kommer att träffa dig. Och jag kan bara säga nu också från att ha varit, [00:41:00] ja men imorgon när jag vaknade så hade jag lite ilska i mig. Så det var därför jag gick en lång promenad i skogen innan det här samtalet.

Så nu när jag har träffat dig så är det på något vis så att nu mår jag bra. Så att jag vet att om jag följer de här… Instruktioner som jag har inom mig också så blir det bra och förut jag kan ju bara säga åt dig att jag har ju inte varit väldigt icke-närvarande och väldigt oupplyst i mitt unga vuxna liv så att jag är väldigt tacksam över att jag har upptäckt de här liksom verkligen nycklarna för hur man ska må bra och jag vet inte också om du brukar utöva det att liksom vad kallar de det sit in the power, du vet att du känner universums kraft och bara det här att ta några djupa andetag [00:42:00] och sen blunda och visualisera att du knäpper på en brytare, en lampbrytare, något du känner igen så jag har en lampbrytare och samtidigt som jag blundar och visualiserar det hur energin flödar till mig från universum Bara den lilla grejen, om jag är i balans och jag får några sekunder för mig själv, några djupandetag, visualiserar strömbrytaren och så känner jag hur den guldströmmad energi fyller mig.

Det hade ju inte funnits på kartan för mig för tio år jag hade bara, herregud, vad håller han på med? Jag har massor med små grejer, men bara den här tilliten i att universum leder mig och jag har nu verktyg också för att kunna hantera det. Det du också snackade om, att du gick till församlingar och sånt det är något som jag på något vis har [00:43:00] varit lite avundsjuk på.

Jag har varit Jag hade under min uppväxt vänner som var djupreligiösa och de hade ett lugn över sig som jag inte besatt. Att de trodde på någon högre makt som vägledde dem, vilket de har. Jag är ett och samma alltihopa oavsett vilken gud du tror på. Jag är glad att jag också har funnit det här till det högre och att jag lite mer börjar greppa varför vi är här.

Kristoffer: Vad fint och jag vill bara säga också att jag är otroligt tacksam för det här samtalet också, tredje gången gilt, vi har haft lite utmaningar tidigare och som jag nämnde innan jag har en liten, främst hälsomässig utmaning nu här i sommar och

jag

är

jättetrött på morgonen och sånt där men jag känner också

nu det här

med samtalet med dig att jag får en helt annan

[00:44:00] energi, jag får en helt annan känsla i

kroppen, jag får den här

Rolli: Ja, exakt

Kristoffer: ger ju

också stärk i den

här Tilliten till att allt är som det ska vara

Rolli: Ja

Kristoffer: att bli bra och att det finns en anledning till att det här händer för oss alla men i mitt fall att jag går igenom den här utmaningen just nu

men Jag har

faktiskt, om jag

ska vara ärlig, jag har kämpat en del med tilliten

i sommar just då jag har

varit så

otroligt

trött Jag har kämpat med trötthet under en stor del av mitt

Rolli: Jag förstår

Kristoffer: som jag är

speciellt

på förmiddagarna

har jag nog aldrig varit så att

jag

kämpar en del med tilliten men hur gör

du för att

hitta till den här

tilliten då det är dagar

Rolli: Ja

Kristoffer: perioder

Rolli: men som jag sa Jag har lite grann haft en liten Kämpig period nu liksom Med allt stök Så här[00:45:00]

Det är ju så också Man ska ju se det bara som Lärdomar Att Okej nu testas jag här och tar jag mig igenom det här så blir jag belönad sen och det vet vi ju både du och jag i och med att vi har tagit oss hit att det finns en belöning sen och vi är inte här för att allting ska vara rosenrött och enkelt utan vi är här för att det utvecklas och då kommer du ju ha några berg att bestiga och även jag så att det är då viktigt att man inte för mig är det då det här jag beskrev tidigare att jag promenerar jag behöver också vara ensam alltså jag behöver egen tid för att connecta mig och det har jag insett det är också en grej jag har blundat för tidigare jag har alltid varit omgiven med folk och jag har känt ändå att jag behöver det här och har på något vis gjort det på fel sätt [00:46:00] och att jag låst in mig i studion eller var det för mycket på gymmet eller du vet men det egentligen borde jag gjort bara promenerat skogen Så att jag brukar köra som sagt att jag visualiserar det här med energi som jag precis beskrev Det är väldigt enkelt att göra.

Och så bara gå i skogen ta på träd. Och minns att du sa innan att du sitter och känner på stenar. Exakt samma grej att man gjorde sig. Så att jag tror att det är bara en del av resan det här att vi får utmaningar att testa. Alltså tvivel tillhör också allt det här att man har sina perioder där man ifrågasätter allt.

Men det är en del av resan, hundra procent.

Kristoffer: det är så fint att du säger det

för att exakt

de

insikterna har jag kommit Landat

starkare i i

de senaste

dagarna att det är ju en

[00:47:00] del av resan där att utmana är ju faktiskt den

Rolli: Ja, vi får till utveckling eller hur? Eller hur? Exakt så.

Kristoffer: är ju det allting handlar

om

och sen det är ju ändå

högre jag eller vår

själ eller hur vi nu vill benämna

det som har valt det här livet med de Ja Exakt Exakt Och

någonting någonting bra i slutändan även om det är skittufft

vissa dagar för oss

Rolli: kan jag också säga Mina största utvecklingar Har ju skett genom mina

Misstag Alltså att jag har gjort

Dumma beslut I livet Som har resulterat i att det har blivit jättedåligt För mig och ibland Även folk runt omkring mig Och att jag på något vis sedan har lärt mig Att Jag har tagit mig dit jag är Genom kriser Och att vara [00:48:00] korkad Helt enkelt Så att det har varit Det var en resa för mig.

Men jag känner nu också att jag har fått en ny chans på livet. Jag känner liksom att jag har vunnit på lotteriet. Jackpotten du vet. För där jag är nu så hade jag inte varit om inte allt det här miserabla hade hänt mig.

Nu när jag gick i skogen var det viktigt för mig att påminna mig om att jag är lyckligt lottad som är här. Och varit med om de här dåliga grejerna för att sen kunna sitta här idag och ha det så här som jag har det.

Kristoffer: Och jag

sitter bara och nickar och

jag kan bara hålla med att precis

som det här med högkänslighet att det är så

lätt att

se det som en förbannelse då det är

Egentligen är en

stark gåva detsamma är det med

de här kriserna och de här utmaningarna att

Rolli: ja. [00:49:00]

Kristoffer: som en förbannelse speciellt då du är mitt inne i dem men

Rolli: Ja, exakt

Men som sagt det tog också lite lång tid för mig innan jag upptäckte det här Så jag är ju 44 nu och har bara sista åren egentligen Som jag uppknäckt det här med varför vi är här Och fattat varför jag är som jag är Jag var ganska, som jag sa, vetenskapligt lagd Och allt skulle liksom verifieras av vetenskap och jag var totalt ateist Men så började jag kanske när jag var i 30-årsåldern så började jag lyssna på en podd som hette Människan och maskinen Som fanns på UR Ett intressant filosofiskt podd Men det var ju helt vetenskapligt baserat Men i alla fall, jag känner nu när jag blickar tillbaka att det var ändå en start [00:50:00] Punkt för mig För det är de då Liksom dividerar om det här Att är vi maskiner Eller är vi människor och vad är kärlen Och liksom för att kroppen är uppbyggd Väldigt mekaniskt Att vetenskapen ser ju döden bara som ett Hinder för att de inte vet Hur man förhindrar den sjukdomen Eller förhindrar det sjukdomsförloppet Så att nu när jag blickar tillbaka Så ser jag att det var Liksom ett första steg för mig Och sen har jag haft några andra också Jag har haft liksom när jag var ung Så det här hade jag väldigt stora problem Du vet att prata inför folk Och stå på scenen Som var väldigt problematiskt för mig Med de missioner jag hade Och det här var också då med min högkänslighet Ett trauma som jag tog till mig från en annan person Jag såg en annan En vän som hade det här Först för att det är ingenting Och innan jag visste ett ord av det så hade det påverkat mig så starkt Så att Jag fick en del Av det där också Sen har det präglat mitt unga liv väldigt långt [00:51:00] Men då också, jag var inte andlig på den tiden så då tänkte jag mer mekaniskt, ja men min hjärna är en dator, jag kan programmera om det här.

Mycket riktigt så går ju det och jag tog mig ur det och det blev då en stor utveckling för mig som människa och individ vilket gjorde att sen kunde utmana mig på helt andra sätt än vad jag tidigare kunde. Men återigen såg det helt mekaniskt att jag var en dator som gick och programmerade. Men jag ser ju nu att alla de här stegen ledde mig framåt i rätt riktning så att jag sen var helt redo och mottaglig för allt som kom sen när kylsmässan kom och saker och ting uppdagades och det blev en stor kris.

Jag känner ju ändå att det blir värre är många som har knuffat mig liksom. Det var en snårig resa Men jag [00:52:00] ser ju nu också Att allting har lett mig Framåt, dit var jag idag

Kristoffer: Ja, och nu sitter

du här framför mig

och jag bara känner att vi har ju en liknande resa på

väldigt många sätt

Rolli: Ja Ja

Kristoffer: Skillnaden är ju att du blev rockstjärna eller är rockstjärna. Och jag drömmer fortfarande om att vara och bli rockstjärna. Men jag tänker att det här med andlighet Det skulle vi kunna prata hur länge som helst om.

Men jag tänker att vi kan prata lite grann

mer om det här med

rockstjärna. Och

ditt band.

Och det. För jag. Ja men då jag.

var och

såg

1. Då hade ni nyss släppt er första skiva. Och den har

jag faktiskt här signerad och allt. Och den har jag lyssnat jättemycket

på. mycket av det jag är uppvuxen med.

Europe och tyska Bonfire kan jag höra lite [00:53:00] grann i. Och lite Baton Rouge från USA också. Det är melodierna och sånt som jag är ute efter. Och som ger mig. Är man en sån här känsla. Det är därför jag lyssnar på. musik. Och speciellt hårdrock De här melodierna. vet ju att ni var ju och spelade på Sweden Rocker.

Fredagen. Jag hade ju faktiskt tänkt åka ner dit. För att en av mina favoritband. Som jag inte har sett än. De uppträdde ju då. Eller två egentligen. Men Running Wild. De hade jag ju velat se. Och sen var ju även Scorpions

där på

fredagen. Men

tyvärr så. Så

blev det annat i

livet Som jag behövde prioritera.

Men jag måste ju fråga Hur var det att uppträda

på Sweden Rocker?

Rolli: Ja men du vet för oss då där vi är nu som band, vi har ett hyfsat nytt band, vi är inte ens tre år gamla så att vi redan nu har fått vara där är ju fantastiskt och jag vet, [00:54:00] det är Sweden Rock, de tar inte dit vem som helst. Det blir som jag uttryckte tidigare åt folk, som en vattenstämpel på sedlarna att det här är ett riktigt band.

Och det som är bra också är att vi har en stor rutin i bandet på att spela live. Jag tycker att musik ska upplevas live också, för då blir det också den här energin som bara händer där och då och en gång, som en synergi med publiken och bandet på scen. Så att ju större scen desto bättre blir vi känner jag, så det är skönt att se.

Och så är det också härligt att känna att vi bär upp stora scener. Nu spelar vi inte på deras allra största scen där vi spelar på blåklädescen men ändå är det för oss en stor scen. Och samma sak kände jag när vi var på cirkus spelade här. Man känner det första sekunden när man kliver på scenen. Om det här blir bra eller hur det blir.

Och jag [00:55:00] kände direkt att det här kommer att bli kanon. Och samma känsla hade jag på Sweden Rock. Så jag är jättenöjd med den spelningen. Och förhoppningsvis så var det en massa nya människor som upptäckte oss. För det är det som också är så underbart med att spela live. Som kanske du och din kompis Ni har inte hört oss tidigare.

Och sen om man kan beröra någon med musiken. Att de gillar det man har gjort. Då är det värt allt slit och ibland kommer folk fram och säger också att en låt har hjälpt dem, till exempel genom en svår tid eller något liknande då känner jag också att det är värt alla timmar i studion

att musik är så starkt och att man då kan förmedla ge någonting vidare till någon annan och förhoppningsvis också inspirera någon nästa generation [00:56:00] då att kanske fortsätta med den här musikstilen så det vore fantastiskt

Kristoffer: Ja

och jag är ju lite intresserad av det här

med drivkrafter och sånt För att du berättade ju att tidigare, Ja, men då var ju egot ganska starkt

Rolli: absolut ja

Kristoffer: i blickfånget och

synas och det var en så stor del av din identitet. Och jag vet ju

att det här med pandemin förändrade ju ganska mycket kring det här och kanske också bidrog till det här

uppvaknandet och

krisen

Rolli: Ja,

Kristoffer: också.

Men då du nu står här, eller sitter här som rockstjärna, för

att

ja men spelar man på Sweeney Rock då enligt min

definition

då är man rockstjärna.

Men vad är det som

driver

dig nu kring det

här med bandet och din utveckling och

ditt gitarrspelandet?

Rolli: jag känner ju bara det här att när[00:57:00]

jag var yngre skulle jag inte ha vågat skriva musik. Man lämnar ut ganska mycket av sig själv och speciellt med texter och sånt.

Jag har varit ganska långsam i livet men det har också gett mig en rutin som jag har nu och besitter. Och samma sak som jag snackade om tidigare med gitarrspel att hela min tidigare karriär har jag försökt efterlikna andra.

Och nu är det så underbart På den nivån liksom känsligt, att jag vågar vara mig själv och jag vågar spela gitarr på det viset jag gör. Och jag vågar skriva musik på det viset jag gillar. Och det är ganska bra förutsättningar. Jag tror att det är en bra grogrund för kreativitet. Så att allt det här hänger ju samman med att hitta sitt autentiska jag och sen att skapa.

Så med [00:58:00] Remedy så känner jag, jag har haft en liten svacka faktiskt sista året för det varit så mycket på det privata som har sinkat mig. Jag har haft lite svårt med orken. Men då till exempel att jag får stå på en scen som Sweden Rock gör direkt att, du vet det här med energier som vissa inte tror på.

Men förklara då åt mig, hur orkar jag då direkt, jag har gjort en sån grej får jag liksom en ny energi dessutom att mitt, Att jag även Tesla laddar och bara laddas upp och plötsligt så skriver jag ett gäng låtar typ halva plattan är gjord nu plötsligt bara för att man får den här energin

av andra människor och det är helt fantastiskt

så att med Remedy nu så blir det full fokus framåt och jag menar vi har precis börjat så vi ska ju vidare framåt bortåt

[00:59:00] så det är också coolt för mig att du vet att nu i helgen så spelar vi med lite Ford jag menar hade man vetat sånt när jag var uppe i Finland i mitt pojkrum du vet det fanns noll konserter att gå på jag såg inga band hela min uppväxt så det fanns inget att se Det var min kusin och hans rockband som spelade i Purple Covers.

Det var det enda jag hade att uppleva. Att man sen då skulle få träffa ibland dela scen, med de här gamla idolerna som man hade på väggen. Man hade ju inte trott att det var sant. Det är också en grej jag känner mig väldigt tacksam över. Jag får vara en del av det här kretsloppet som själv gav mig energi och inspiration när jag var liten.

Nu är man en del av det där kugghjulet helt enkelt. Förhoppningsvis kan vi också inspirera någon att kanske starta ett band [01:00:00] eller upptäcka den här musiken. Man behöver inte börja spela, man behöver inte börja skriva. Bara att man tjänkar glädje eller energi vidare är det viktiga. Som de här, som vi snackade om Rocky 4-albumet både du och jag låg direkt och kände liksom något starkt du vet att det är värt så mycket det är värt så mycket de här grejerna så att det är dit jag vill med Remedy att vi ska lyckas beröra folk

Kristoffer: fantastisk resa du har

gjort och

det är ju just därför

Det kommer att gå bra för dig och er

för att

drivkraften är inte

att tjäna pengar träffa

damer eller få stora rubriker i

tidningarna som du

kanske

hade mer

tidigare då det var så kopplat till äga och identitet. Men nu har du den här genuina drivkraften att det här är jag, det här är min passion och

jag vill [01:01:00] sprida

den känsla jag

får av det jag skriver i den här

musiken

när jag står på scenen och klinkar på

den här gitarren.

Det är lite liknande den känslan

jag har med den här podden

att jag gör

den här för mig

Rolli: Ja

Kristoffer: då blir det ju ett helt annan grej det här. Stress. Stress försvinner på ett helt annat sätt, man får massa

energi av det

här, blir det tekniska problemen och

sådär, det

spelar inte så stor roll för att Så

länge jag

känner att jag har fått ur mig det jag

vill ha ur mig och förhoppningsvis kan

skänka den känsla

jag har inom

mig till

andra Jaja men du hör ju Du är ju en rockstjärna

på ett

lite

annorlunda sätt. Jajaja du sprider samma ljus Och glädje fast på På ditt sätt

Rolli: Jag har ju alla olika livsöden Och ibland [01:02:00] så vet man inte Vad som är det innan man plötsligt Nej men du vet

Ibland så visar sig vägen vart efter som du går Och lite så kanske det har varit för dig då Att du precis nu har hittat det här.

Och jag blev ju helt glad liksom. Utan att innan jag ens hade lyssnat ditt första avsnitt Så kände jag. Vilken jävla grej. Liksom att du har startat det här. Gör det här. Så att jag menar. Du säger att det inte är en rockkärna. Men det är det visst.

Kristoffer: Tack. Vi kanske får ändra vår definition på rockstjärna till

att någon som är

sig själv och

sprider ljus

och glädje och

följer sin passion. Ja. I alla fall vore det underbart. Om det var liksom.

Rolli: Vad heter det. Det man ska bocka av för att vara rockkärna. Men tyvärr så tror jag ganska mycket i ego. Och involverat i de flesta.

Rockkärnor.

Kristoffer: ändra vår definition till rockstjärna som

så.

Jag tänker att det här är ett [01:03:00] helt fantastiskt

samtal men innan vi avslutar

så… Tänkte jag bara fråga lite

grann kring det här med levnadsglädje för dig. Levnadsglädje för mig det är den här känslan, otroligt kraftfulla känslan av att bara vara glad över att leva. Inte att det beror

på vad

man gör,

om man kickar stimuli eller vad man

ska göra. Utan att man

är bara här och nu

och känner den här härliga

glädjen över att leva.

Vad är levnadsglädje för

dig och när

upplever du den känslan?

Rolli: En grej som jag har fått jobba mycket på som jag fortfarande jobbar på är det här att vara närvarande i nuet

och ju mer närvarande du lyckas vara desto mer levnadsglädje kommer du att känna

också innan jag blev vanlig så noterar jag det här att om jag tänkte på det som var tidigare så blev jag jag är för [01:04:00] nostalgisk då blir jag ofta lite ledsen för jag romantiserar det som har varit och mitt liv som jag hade tidigare Fast jag vet att det aldrig mer kommer att komma tillbaks och jag vet att det aldrig mer kommer att så plus att jag har en lite vriden bild av det sen om jag tänker på framtiden för mycket så blev jag stressad och det här är liksom jag måste göra och ha framför mig fortfarande och det här var då innan jag blev vanlig men ju mer närvarande man kan vara desto bättre kommer det att må helt hundra procent för tid är ju ett nödvändigt måste så att det inte alls ska hända samtidigt så att vi har den här linjära tiden här för ett syfte och det enda vi har är här och nu och att sätta då goda intentioner för en dag och att leva så kärleksfullt som möjligt också när hinder uppstår en jobbig situation att då istället tänka att vad inbjuder den här [01:05:00] situationen mig att lära mig Att man har den inställningen När något svårt dyker upp för en För det är då en inbjudan Till att utvecklas Så ofta då man ser allt Som gemene man Kanske bara ser som Fy fan vad jobbigt det här var Nu händer det här igen Om man då istället tänker Vad lär jag mig av det här Vad inbjuder den här situationen mig Att lära mig Så kommer din dag bli mycket trevligare Redan då Så det är väl de grejer Som jag själv jobbar på Alltså Det är ju liksom Absolut inte Det kanske låter så nu när jag pratar här Som att jag skulle ha knäckt Någon stor lösning här på det hela Jag har min resa att jobba stenhårt Med mig själv Och har stora svackor Men jag är hundra procent människa Men jag har upptäckt vad som [01:06:00] är bra för mig och jag har förstått en del av mitt syfte här på jorden.

Mitt levnadsöde vet jag inte till hundra procent än men jag vet bara att om jag fortsätter vandra vägen, speciellt nu den nya vägen som jag hittar i och med allt det här, så kommer allt att bli bra. Det vet jag. För det kommer universum att se till. Så för mig är det en kombination av allt för att vara lycklig.

Jag har varit lite slarvig med den, det har vi inte riktigt snackat om men att meditera är också en viktig aspekt. Speciellt då man kommer från ett liv präglat av egot så tror jag att bara att landa och hitta sig själv. För de här stunderna av stillhet som är svåra att hitta idag, det är där som nyckeln finns.

Och det var det jag tror jag upplevde då som jag beskrev när jag vaknade på morgnarna. Och inte hade något, det fanns inga intryck förutom musiken som [01:07:00] kom till mig. Inga intryck fanns, jag tog inte fram min mobil, för mobiltelefonen fanns inte då, utan jag bara var en stund innan jag började min dag. Så det var något magiskt i de stunderna, och tyvärr så har jag inte dem nu.

För att jag är precis som alla andra, att jag är allt för snabb på att ta fram min mobil, kolla min mail, eller du vet, sociala medier eller vad som helst. Men de här stunderna av stillhet som då meditation kan ge, så tror jag är jätteviktigt idag. Ja, så att typ de grejerna skulle jag säga är saker som säkert skulle hjälpa, speciellt om man inte har börjat sin resa än, men bara det här att vara närvarande.

Och då tänka på det här, ja men du har en gudomlig vägledning, om du lyssnar på den, så har vi alla den.

Kristoffer: Så

är det, att vi alla har vår resa vår sanning att Ja, [01:08:00] utmaningar att ta

oss an, men

det handlar ju mycket om att ha tillit till man för steg vandra efter den

vägen. Att både upp och ta

sig an utmaningar, men också då det går ner och går lite

lättare. Men om man lyssnar på sig själv och universum så kommer man kommer att nå sin skatt.

Nå

sin skatt ungefär som jakten på den försvunna skatten, Indiana Jones, början på 80-talet. Ja, exakt. på tal

om nostalgi. Men du, vilket fantastiskt samtal, Rolly.

Rolli: Men tack snälla och jag kan ju bara säga också att jag har ju nu då varit lite i balans. Det är som vårt blåst nu tack vare god energi och fint samtal

Tack snälla.

Kristoffer: Och jag säger detsamma. Och [01:09:00] det ska bli

spännande att följa både din och även ditt

band Remedys resa framöver. Så ta hand om dig och ha det gott Detsamma tack ska du ha Kristoffer.

[01:10:00]