Poddmanus

​[00:00:00]

Vad är den härligaste känslan? Du vet. [00:01:00] Längtan. Glädje. Kärlek. Kreativitet, kanske. Men också sorg. Saknad

För livet handlar ju om olika typer av känslor och inte minst kontrasterna däremellan. Och jag som högkänslig har ju fått förmånen att kunna uppleva de här känslorna ännu starkare och då även kontrasterna däremellan

Men det har inte alltid varit så. När

jag växte upp under det fantastiska 80-talet på Stallvägen [00:02:00] i Lycksele.

Så har jag massor av positiva minnen, minnen av härliga känslor och mycket känslor. Det här med frihet och härliga omgivningar, mycket minnen av att vara ute och springa i skogen och rita träd Vägar med sådana här sandkriter eller vad det hette. På cykelvägarna där och köra bobbycars.

Spela utebandy med innebandyklubbor mellan garagen. Det här att mycket barn, mycket vänner. Och den här genuina [00:03:00] glädjen av att kunna göra det jag kände för.

Så att otroligt mycket fina minnen därifrån. Jag kommer ihåg att jag skrattade ganska mycket då jag var liten. För det här med humor har varit en viktig del av min livsresa. Jag kommer ihåg men jag har också hört att Benny Hill var en tidig favorit. Jag satt och garvade då. Benny klappade gubbar på flinten.

Det var även damer i rumpan. Så att… Och väl inte speciellt politiskt korrekt med nutida syn på saker och ting. Men roligt tyckte jag det var i alla [00:04:00] fall. Och sen kom det här med Bonty Python, Pang i bygget och Simpsons. Oj vad jag skrattade till det där. Så mycket härliga minnen från… Uppväxt under mina första år givetvis det fantastiska 80-talet medförde ju grymma filmer som Star Wars bland annat och häftiga serier Transformers och He-Man och det ledde ju till actionfigurer som Jag snabbt blev intresserad av.

Och så mycket fina minnen kopplat till både filmerna och serierna. Men även de här actionfigurerna. Speciellt vissa som jag kan komma ihåg så väl. När jag [00:05:00] fick tag i dem. Fick dem eller fick köpa. Det berodde på. Men ett minne har jag att min kära mor studerade film I Umeå under en tid. Och vi bodde ju då hos farsan i Lycksele.

Det var grabbarna som var kvar där. Men då fick vi åka dit. Separat jag och brorsan. Och umgås med mamma. Bara jag och hon. Och då vet jag att då tog hon med mig på lekbiten i Umeå. Jag fick gå och välja en Transformers. Som hon skulle köpa och ge mig. Det var en härlig känsla. Men också lite jobbigt att välja.

Vem vill jag verkligen ha? Så mycket sådana härliga nostalgikänslor. [00:06:00] Kopplat till den här tidiga uppväxten.

Men sen gjorde ju… Min högkänslighet och min stresskänslighet och min ökade stress att min kropp började skicka en massa varningssignaler. Då blev det mycket det här att jag blev trött, hjärndimma och livet kändes inte så här fritt och glatt som det är. Det hade jag gjort tidigare. Och då slog ju den här överlevnadsstrategin till.

Som jag ser det som. Den här skyddsmuren som jag byggde upp. Och det gjorde ju att jag dämpade ännu mer av de här [00:07:00] härliga känslorna. Barndomskänslorna som jag hade.

Och det var väl kanske kring åtta nio års åldern där som mycket av de här känslorna försvagades, sakta men säkert mer eller mindre försvann

Och kroppen är ju fantastisk på att anpassa sig så att det här blev ju ganska snabbt min verklighet. Att jag glömde ju bort hur det var att känna alla de här känslorna.

Ju äldre jag blev, ju mer välbyggd blev den här känslomässiga muren eller skölden. Så att efter ett tag glömde jag ju bort många av de här känslorna och vad det innebar. [00:08:00] När jag började studera i Luleå så blev det att jag sökte mig mycket till sköld Till kickar av olika slag. För att kunna uppleva någon typ av förändrat känslomässigt tillstånd.

Det var mycket alkohol. Det var mycket skräpmat och godis. Det var mycket uteliv. Och krogen. Och här börjar ju. Även det här med nedstämdheten komma på riktigt och även ångest och liknande. Och det här blev ju också snabbt en del av min vardag. Sen när det var dags att börja jobba med en ökad stress i och med att jag kunde inte ha lika mycket kontroll över mitt liv och min vardag och det jag skulle göra på dagarna [00:09:00] Ja, men då blev de här varningssignalerna ännu starkare.

Muren byggdes på ännu mer. Jag blev ännu mer känslomässigt avtrubbad.

Och det är ju som att, om jag tänker tillbaka, jag försvann mer och mer in i en dimma nästan. Där allt var.

Eller kändes som grått och trist. Ingenting kändes speciellt roligt. Utan jag behövde de här extrema kickarna. Eller mer och mer extrema kickar för att kunna uppleva någon typ av känslomässig effekt eller reaktion

Och här blev ju den här jakten över den här falska visionen ännu starkare. Jag trodde ju att skulle jag nå mitt mål [00:10:00] det här med karriär och hus och villa och familj och så. Allt det jag har pratat om en del tidigare här i podden. Jag trodde ju att det var då jag skulle uppleva de här känslorna igen.

Som jag hade glömt bort hur de kändes. Men jag vill ju ändå nå dit. Lycka och stolthet Och inte minst den med Lenas glädje som jag hade fått smaka på då jag var liten och sprang omkring där i skogarna och mellan garagen på stallvägen i Lycksele.

Och sen den här perioden eller om jag tänker tillbaka en stor del av mitt liv. Det här med kreativitet. Älskade ju att skapa [00:11:00] saker. Då jag växte upp. Jag kommer ihåg att jag med mamma och pappas hjälp skapade en massa böcker. Jag kom på storyn och med lite hjälp så fick jag skriva vad den handlar om. Och sen rita bilder och sen göra en En pappersbok, binda in och sådär.

Men också det här med Lego. Bygga kojor, både i snö och i trä. Ja, men den här kreativiteten var en jättehärlig känsla och en viktig del av första åren av min uppväxt. Men den försvann ju som sen. Så jag har gått omkring under stor del av mitt liv, speciellt då jag pluggade och började jobba Jag är inte ett dugg kreativ.

Jag är bara en renodlad teoretiker. Ganska snabbt att lära mig saker och komma ihåg dem. Men sen då. När man ska använda händerna för att. [00:12:00] Ta de här teorierna till någonting praktiskt. Nej men det var inte jag. Så att många gånger Under min arbetskarriär så funkar det bäst ihop med de här riktiga kreatörerna som jag då kunde strukturera och teoretiskt samarbeta med eller hjälpa framåt.

Men allt det här förändras ju när jag kraschade 2017 här. Både fysiskt, psykiskt, känslomässigt andligt och energimässigt och allt möjligt. För då rasade ju också den här skölden. Och då började jag känna känslor. I början kom ju alla de här jobbiga [00:13:00] känslorna som också hade stannat inom mig.

Sorg och ledsen när man tyckte livet var orättvist och ilska bubblade upp och var jättejobbigt i början. Men sen, efter de här jobbiga känslorna dök de här känslorna upp som jag hade fått känna under min tidiga uppväxt

Det här med nyfikenhet och

lycka och kärleken och kreativiteten inte minst. Och den här humorn att skratta dök ju upp på ett helt annat sätt. Det var inget som gick på en dag, [00:14:00] utan det var en del av hela den här förändringsprocessen jag har gjort. hjälpte ju mig att kunna börja uppleva de här känslorna.

Det hjälpte ju min förändringsprocess. Det gjorde ju mindre utmanande för mig att göra de här alla förändringar jag gjorde för att börja kunna känna de här känslorna Och kände att, wow, är det så här det känns att leva? Ja men då är det ju värt att göra de här förändringarna i livet. Det är ju värt allting.

Och det har ju tagit mig, det jag nu är nu. Det jag just nu sitter här framför dig. Och det jag känner… Många massor och ibland kan det ju vara väldigt utmanande speciellt i den värld och det samhälle vi lever idag. Men för det mesta gör det ju bara livet så mycket [00:15:00] härligare och häftigare att få uppleva, att

känna bara de här härliga känslorna Men också de här mindre härliga känslorna. Men lite jobbigare känslorna. För det är ju ändå det livet handlar om. Den här berg och dalbanan. Och de här skillnaderna mellan högt och lågt.

Och jag har ju hamnat här genom att anpassa livet efter mig och

inte tvärtom. Och det gör ju att jag har ett liv där jag får uppleva mycket känslor. Och speciellt de här härliga känslorna. 

Och det gör ju att det här med att skratta, humor… Det är jätteviktigt i mitt liv. Jag sitter här [00:16:00] nu och om jag får säga det själv så har jag i världens bästa humor. Kanske inte alla som håller med mig. Men det viktiga är att jag tycker att jag har en bra humor. Och att den får mig att skratta. Sen det här med kreativiteten som jag inte trodde fanns inom mig.

Den har ju bubblat upp rejält. Det här nu där jag sitter och skapar podd Det ger ju jättestort utlopp för min kreativitet. Både det här att fundera kring vad ska jag prata om? Vad brinner jag för? Vad vill jag få ut mig just nu? Och vilka inspirerande människor vill jag intervjua? Men sen också det här med att.

Redigera och skapa någonting som jag känner [00:17:00] att jag är stolt över. Och sen även det här med att marknadsföra. Som jag har jobbat mycket med tidigare i mitt liv på ett helt annat sätt. Men nu känner jag att nu får jag skapa och marknadsföra något som jag varken brinner för och som är mitt.

Även den här nostalgin har dykt upp. Den känslan nu är så stark. De här jättehärliga och varma känslorna jag har kring uppväxten och speciellt de här första åren då jag hade de här härliga känslorna hemma i Lycksele.

Ja men det är givetvis musiken från 80-talet Mycket fantastisk hårdrock därifrån. Men filmerna? Jag ser Star Wars med jämna mellanrum. Givetvis har jag ju [00:18:00] introducerat dem för min kärre son också. Och serierna. He-Man Transformers. Värmer lika mycket nu som då.

Och nu har jag ju möjlighet att skaffa mig de här actionfigurerna som jag ville ha då jag var 6, 7, 8 år. Så att i mitt boende nere i Lycksele så har jag ett par skåp fulla med de här gamla Transformers och He-Men och Star Wars-grubbar. Och bara titta på dem. Ja, man får man ju må bra. Och sen har vi det här med Lego.

Jag har ju en sätt att bygga Lego. Det är ju den bästa meditation jag vet. Så att nu [00:19:00] till jul så gav mig själv en julklapp. Det var väl i princip den enda julklappen jag fick. Då köpte ett stort Lego-sätt. Barador, Sagan om ringen, som jag började bygga. Och jag kände mig att, varför slutar jag det att bygga Lego?

Det här är bland det bästa jag vet.

Och vadå? 40 plus och bygga Lego. Det är väl ingen fel med det? Jag har ju hamnat där nu att jag bryr mig vad jag själv tycker och tänker och inte så mycket om vad andra tycker och tänker om det jag gör och mår bra av. 

Jag mår i balans. Det är ju en klyscha men [00:20:00] det är verkligen det det handlar om. Jag har en kombination av frihet och kontroll som jag mår som är bra. Det gör ju att jag kan uppleva alla de här känslorna och inte minst de här hela känslorna Och det leder till den bästa känslan av alla, levnadsglädje.

Och vad är då levnadsglädje? Ja, det här har jag försökt beskriva från mina första år där jag växte upp på stallvägen. Det är levnadsglädje för mig. Det här att bara göra det man känner för i stunden. Utan att bry sig om så mycket vad andra tycker och tänker om [00:21:00] det.

Och bara göra det man vill och känner för.

Sen försvann ju den här känslan av levnadsglädje under en ganska stor del av mitt liv. Jag fick smak eller uppleva de korta perioder under mitt gamla liv som jag kallar det. Och jag har några episoder som jag så väl kommer ihåg och en var i ungefär 20 år sedan då jag pluggade här i Luleå. Det var ju massor av fester.

Men just den här helgen då skulle det vara en 80-talsfest. Och jag med en vän som älskar hårdrock, vi sa ju direkt att ja men klart vi ska klutas till rockstjärnor från 80-talet.

Och efter att fixa grejer sönderklippta i [00:22:00] byxor och tajt utvärtad hårdukst-t-shirt och lite nitbälten. Så behövde jag bara ta på mig de här kläderna. Så var det något som hände. Oj, vad händer nu? Det känns ju bara så rätt. Det känns som att jag kan vara mig själv. Och jag känner mig bara… Var glad över det.

Och det var ju en så ovanlig känsla som jag hade glömt bort hur man kunde känna så här och vad det innebar. Och det blev en helt fantastisk fest. Det är väl den fest jag kommer ihåg bäst från studietiden. Och det är rätt lustigt att… En av de få gånger jag kände mig som mig själv under den perioden det var på en 80-talsfest.

[00:23:00] Det skulle klå ut mig till en avdankad hårduksstjärn.

Sen om vi flyttar fram kanske tio år, så att ungefär tio år sedan. Så var det väl då jag insåg det här med Lenas glädje vad det var och vad det innebar. Det var under en rätt tuff period nere i Stockholm. Jag var ute och gick en vårdag och det var pollen i luften. Och det var en speciellt kämpig period för mig då.

Så det var kämpigt överlag, ska jag vilja säga. Men… Jag kom på mig själv under en promenad.

Jag kom på mig själv att jag bara gick och låg. Jag stannade upp och bara funderat. Varför skrattar jag? Vad ler jag åt? [00:24:00] Jag är inte på väg och ska göra något roligt. Jag ska inte iväg och köpa någonting. Jag har inte sett något roligt. Ingenting under kvällen och speciellt som jag ska se fram emot som hade kunnat ge mig någon typ av glädje, känsla eller kickkänsla.

Men jag kom på mig själv att jag är bara glad över att kunna leva här och nu. Att nu kunna vara ute och promenera. Även om livet kändes så utmanande. Och det här var ju en grym känsla. Jag kände bara att Wow kan jag känna så här? Det här vill jag ju känna mer av. Så där och då blev den här känslan, den här levnadsglädje, det blev min stora drivkraft.

Att det är dit jag vill nå. Jag vill nå [00:25:00] till ett liv där jag får uppleva mer av den här levnadsglädjen.

Och här sitter jag ju nu. Känner Lenas glädje. Inte alltid. Men stora delar av. Min tid och mitt liv. Både under bra dagar Men också under mindre bra dagar Och den helt stora Grym fantastisk underbar känsla.

Så någonting att skicka med dig då, kring det här med känslor. Att, ja men varför inte fundera på vilka känslor Gillar du extra? Vad är det för känslor du känner att de här känslorna mår jättebra?

Och sen fundera på [00:26:00] hur du kan få mer av de känslorna i ditt liv.

Hur kan du göra för att hamna bättre I situationer träffa människor, göra saker, tänka tankar som får dig att uppleva de här känslorna För ju mer av de här härliga känslorna. Du får in i ditt liv. Ja men ju mindre utmanande blir det ju för dig att ta dig an de här jobbigare känslorna. Som vi alla får uppleva med jämna mellanar då.

Och som avslutning så vill jag bara skicka med det här att du som högkänslig, tänk vilken gåva du har fått att du kan uppleva alla de här känslorna i [00:27:00] livet mycket starkare.

​ [00:28:00]