Poddmanus

[00:00:00]

Idag så välkomnar jag min fina vän och den [00:01:00] fantastiska människan Mikael Sundqvist hit till Högkänsligt.

Välkommen! Tack så mycket! Så, Mikke. Vem är du?

Vem är jag? Nyfiken kreatör, bosatt i Piteå, norra Sverige. Spirituell, jobbar inom det kreativa, inom film och foto, oftast något äventyr eller någon resa inplanerad och är väl på en väldigt bra plats i livet just nu.

Fantastiskt att höra och det här med resa, du har ju nyss berättat att du åker till Gdansk i Polen nästa vecka.

Ja, en resa direkt från norra Sverige så kul att upptäcka något nytt.

 Spontanitet i livet är ju fantastiskt härligt. landat där så att man känner att jag kan leva spontant i mitt liv. Men hur det du [00:02:00] och jag känna varandra? Det är inte så länge vi har känt varandra.

Nej, ungefär ett år och då var vi en gemensam bekant.

Även högt känslig på en föreläsning med Nils van der Poel, här i Piteå, den gamla, eller gamla, han är ganska ung fortfarande, men skridskomästaren från OS. där lärde vi känna varandra. Och var ju kul bara. En till man som jag har hyssat i min ålder här i norra Sverige som driver eget företag. Då verkar det empatiskt och inkännande så jag drog sig lite grann till dig därför tror jag.

Ja, och jag kände ju och upplevde samma sak också. Och vi insåg ju ganska snabbt att vi har det här med högkänslighet gemensamt. Och allt vad det innebär med utmaningar och gåvor och allt det som kommer med på köpet. Så [00:03:00] berätta lite grann om din högkänslighet och hur det har påverkat när man om vi börjar.

Från början, från när du var liten, din uppväxt?

Det får nog bli två kapitel. Det var ganska nyligt som jag började läsa eller förstå mig på sådana här koncept kring högkänslighet. När man är liten, man bara är, man tänker ju att alla andra är som en själv och så. när jag tänker tillbaka, det jag märkte är att Jag uppfattade mig själv som ganska introvert, behövde ganska mycket egen tid, kunde bli väldigt…

Alltså kanske inte orkade leka lika mycket tillsammans med andra, alltså de man umgicks med och så. Men där och då, jag kände som inte uppleva att det var någon större begränsning. Men jag hade lite annorlunda intressen. Jag kunde exempelvis gå igenom hela Piteås bibliotek i ägnet astronomi. Vet inte om det är kopplat till högkänslighet, [00:04:00] men jag kan verkligen nörda in mig på saker och det är ganska bra att sitta på mig själv och läsa och försvinna i min inre värld.

ett tydligt minne när jag var yngre var på God Jakob, när mitt fotbollsslag åker dit, vilket var jättekul. Men då umgås man ju några dagar hela tiden med jättemånga andra och jag insåg att jag behöver gå och lägga mig ner och vila på min luftmadrass sju gånger och ta en powernap på en enda dag. Och då var jag kanske hemma om 15-16 och sådär.

Och då tänkte jag att det är ju ingen annan som gör det. Det kommer jag ihåg att jag tänkte. Så då känner jag att det är lite annorlunda. Men sen är det svårt att minnas tillbaka om min högkänslighet, den fanns ju även där. Det kanske minns att jag kände mig känslig, alltså inför känslor och kunde känna starkt.

Men då tänker jag såklart att alla andra var likadana. Så var det kanske inte.

Jag då jag [00:05:00] växte upp och jag känner igen mig otroligt mycket i det du berättar. Men jag av Av alla de här intrycken som påverkade mig så försökte jag ju hitta lösningar eller som för att kunna ta mig igenom det här. Så för mig var det här med anpassning egentligen det första lösningen, kortsiktiga lösning som jag började med för att passa in och inte känna mig så utanför och minska intrycken och så där bara för att flyta med.

Så är det någonting du Upplever från din uppväxt eller kommer ihåg att det här att du försökte anpassa dig till andra människor och andra miljöer och situationer? Mm,

anpassning. Jag skulle nog säga att både och. Jag tror alltid jag har varit ganska bra på att gå min egen väg och inte vara så jättebredd kring vad andra tycker och tänker.

Jag har ju ett socialt behov men det är inte jätte, [00:06:00] jättestort. sen när jag kommer yngre i dag, Det var ganska ofta att man gjorde det alla andra gjorde. När man blev såhär myndig och folk började gå på krogen så gjorde jag också det. Men jag kommer ihåg att jag tyckte aldrig det var såhär speciellt kul.

Det var så mycket människor och mycket intryck. Men det var mer att jag såg kanske inte att det fanns riktigt andra alternativ då. Jag var ju som uppvuxen såhär med föreningsliv, spelade mycket ishockey och även fotboll. Så det var att jag följde med. Och jag bara hakade på sociala grejer, men kanske inte alltid den som tog initiativ till sånt.

Och när jag själv tog initiativ var det ofta i mindre grupper. Sällskapsspel med kanske två eller fyra stycken och där fick jag mer plats och kände mig bättre. Eller mådde bättre helt enkelt. Men absolut, om man kan gå tillbaka så har man kanske gått ännu mer sin egen väg. Och hittills varit mer likasinnade.

tror inte jag hade någon som jag umgicks med som var [00:07:00] högkänslig när jag växte upp. Men i mitt fall så ser det inte ut som att det var någon större begränsning.

Då jag blev äldre och ju mer känslig jag blev för alla intryck, då blev min andra kortsiktiga begränsning att bygga upp den här skyddsmuren.

Eller skölden runt omkring mig. Ungefär som skölden runt dörrstjärnan i Star Wars. För att helt enkelt minska min stress och skydda mig från alla de här intrycken som bombarderar mig som jag inte riktigt kunde kontrollera eller filtrera. Är det någonting du har upplevt under din uppväxt och under ditt liv?

Att bygga upp en sköld. Alltså i mitt fall har det kanske mer varit undervikande beteenden som dragit mig undan.

Vilken jättebra fråga. Jag vill nästan ställa det här, det måste jag tänka efter. Ja men till viss del. Du [00:08:00] kommer få två svar. I vissa sociala sammanhang. Jag märker att jag dras mer till de som har empati som starka sida. Där mår jag bra. Där får jag energi. Sen kan jag omgås i andra sammanhang där jag kanske inte har empati i det starkaste.

Men där kan det hända mycket roliga saker eller aktiviteter. Och där kanske jag kan omgås sedan när jag blir dränerad. Men det tänkte jag inte såklart på. För det är ganska nyligt. Jag har inte förstått att det har varit så. Men vi är alla olika om att få lära sig att anpassa sig. Men sen det här med högkänslighet.

Jag har byggt upp en sköld. Det kan vara så mot nära relationer. Jag har alltid varit så att jag kanske bara får… Ett antal få vänner och var ganska nöjd med det. i kärleksrelationer så var det lite skrämmande för mig, framför allt i yngre dagar. Jag har både längtat efter jättemycket men samtidigt varit lite rädd för den starka känslan att det kan [00:09:00] verkligen ta över hela min kropp.

Att det kanske bara känns ovant och lite läskigt. Så jag har nog varit ganska försiktig att kliva in i nära relationer. Just av den anledningen, då är det väl ett sätt att bygga upp en sköld

Jag håller med, det är också en del av den sköld som jag byggde upp där vi berättar om det här med relationer och hålla en känslomässigt avstånd och inte öppna upp sig själv för att riskera att känna massa känslor, jobbiga känslor som ju ändå faktiskt är en del av livet Men du sa att två kapitel, kapitel ett var det här då du inte riktigt visste vad högkänslighet var då du växte upp.

Men sen kapitel två då du blev äldre och då du sprang på det här termen högkänslighet och du började inse att det är något som passar in ganska bra på mig, det [00:10:00] personlighetsdraget.

Det är ju en resa och ju äldre jag blir desto mer… Börja tänka och känna att allting som händer oss händer av en anledning, att universum ger oss de utmaningar som just du och jag behöver för att växa och gå vidare.

Och jag hade en melansa, jag hade ganska många lite tuffare år med jättehög stress. Både karriärsmässigt, ekonomiskt, socialt. Det var en relation som inte alls var så värst bra för mig, det förstod jag inte då. Och allt det här slutade med som en stor krasch. Som så många andra att jag blev utbränd. Jag var kring 40 några år sedan.

Och det var såklart väldigt… Allt annat än kul. Men samtidigt hade man inte så mycket val att jag var tvungen att börja förstå. Vad är det jag blir stressad av? Vad är återhämtning för [00:11:00] mig? Jag började inse att det här med meditation det funkar bra för mig jag kom in på yoga, det var hjälpsamt jag fick en massa behandlingar kom in på spiritualitet kom in på en kurs om kommunikation där man lär sig hantera och förstå sig på behov och känslor det var extremt hjälpsamt för mig och där någonstans i de här kretsarna så började termen högkänslighet komma upp det var ingenting som jag trodde att Identifierat med mig innan jag ens kände till och började nosa på det, hur kan det yttra sig?

Jag kände att det här stämmer in ganska bra på mig, så jag höll på att komma i kontakt med fler som var samma. Man kan kalla det personlighet, det är inte alls så ovanligt om det är 10-20% som har tydliga sådana här drag. Så det blir som vid kapitel två när jag har fått bättre självinsikt och fått mer verktyg och ut min [00:12:00] förståelse för vem jag är och hur jag fungerar och vad jag behöver.

Så då har det som flippat till andra sidan att idag kan jag leva ett väldigt harmoniskt liv och har utrymme att återhämta mig och förstå vad som är hjärtsamt för mig. Och vilka människor jag kanske ska spendera mer tid med och vilka kanske jag ska spendera mindre tid med och vilka aktiviteter jag ska göra mer av och mindre av och så vidare.

Och hitta som ett förhållningssätt till allt. Och det är inte rätt eller fel, det är bara så här, vad funkar för mig och hur kan jag förhålla mig till olika typer av jobb eller sociala aktiviteter och så. Så det är ett ständigt utforskande men jag känner att jag har kommit en bit på vägen och en bra bit kvar också när jag verkligen är på kläm på det man.

Det är alltid inspirerande när man känner att det pekar åt rätt håll i alla fall.

Och det är ju så tydligt att livet är en resa. Och allt som vi ställs inför, både med och mot gånger, kommer ju att utmana oss men även [00:13:00] utveckla oss på ett eller annat sätt. Och du nämnde det här med att du också har haft en liten livskris och hälsoresa och krasch.

Och baserat på min egen erfarenhet. Det vore jättejobbigt om man var mitt i det där, men då man nu har kommit sig igenom det här och tittat tillbaka så ser jag att det har kommit en massa positiva saker från det här. Är det någonting du också upplever?

Absolut. nog aldrig uppleva det igen. Det kommer inte riktigt stiga över, men…

Det jag har fått ut av det har varit så enormt värdefullt. Om jag tittar tillbaka, det är som att man hamnar lätt i sina gamla hjulspår. Men jag behövde som en knuff för att komma ut från mina hjulspår och kunna besäga saker utifrån. Och det har ju varit, för mig har det varit fantastiskt bra. Och jag får någon slags klarhet i det där, vart jag kommer [00:14:00] ifrån och precis vart jag ska också.

Jag är tacksam över de här lärdomarna jag har fått längs vägen. Och man kan ibland känna sig en viss sorg för att önska att jag fått det här tidigare, men det är som det är. Och… Man får blicka framåt och glädja sig över allt det fantastiska som väntar och allt det fantastiska som sker just nu också.

Vilken fin inställning tycker jag. Sen håller jag ju också med att det är synd att det går så långt. Så att livet måste hoppa upp och ge dig en dropkick i bröstet innan du ska vakna upp och förstå att så här kan du inte fortsätta. Utan du måste göra förändringar i ditt liv. Men det har ju gett så otroligt mycket lärdomar och erfarenheter och växande och insikter.

Så det är ju bara att vara tacksam. Men sen tänkte jag det här också som jag har [00:15:00] funderat mycket kring. Kopplat till min högkänslighet och min uppväxt och allt det jag varit med om. Det här med identitet. Att hur upplever du att din högkänslighet och hur du har… Anpassat dig på grund av din högkänslighet till ditt liv och hur det har påverkat din identitet.

Hur du ser på dig själv och sådär. Så förklara eller beskriv gärna.

Högkänslighet relaterat till identitet. Jag kan ju börja berätta lite grann hur högkänslighet yttrar sig för just mig. Jag tror det största är kring energinivåer. Att jag kan bli, som jag sa, dränerad av vissa aktiviteter och situationer och behöva gå undan eller lägga in en luftig kalender där det blir som en hel utförmögenhet mellan olika möten att jag har en stunds återhämtning där.

Jag har sett mig mer som [00:16:00] introvert, vilket jag är mer på den introverta skalan. är jag mer som en ensam varg på vissa plan. Men samtidigt har jag ett socialt behov. Men det kanske ser lite annorlunda ut än för breda massan.

Sårbar, det kan också vara en del av identiteten, att man känner starkt.

Och i mitt fall, som jag sa, jag hade under många år undvikit starka känslor. Då var det skönt för mig att vara ute på resande fot och vara anonym på något sätt. Att behöva anpassa mig och så, utan bara vara vad jag kan få vara. Det var en otrolig frihet. Så absolut har du påverkat min identitet och ibland ska man säga mindre kapabel på något sätt.

Socialt, i större sociala sammanhang. Det kan vara en nej på företagsmängel. Det är lite så här från dag till dag, men ibland känns det som att wow, jag tar in allas energi och tycker att det kan vara svårt att för mig i sådana sociala sammanhang. [00:17:00] Samtidigt ibland kan det gå jättebra när jag kanske är utvilad och förberedd och ska lägga samt allt min all min energi på ett sådant event och då går det bra att bli stärkt av det, att det gick bra.

Men jag kan känna en viss osäkerhet i större folksamlingar ibland. Det kan vara en populär lunchrestaurang där det är höga ljud. Det är också en sak som kan påverka det, att jag blir trött av det. Det är inte alltid så kul när kompisarna i förslag ska gå och käka lunch. Jag bara, kan vi gå på den här lite lugnare restaurangen?

Jag känner att det är till ett besvär. Nu är det inte så jobbigt att säga det, men förr har jag gått på den där mer högljudda lunchrestaurangen och blivit väldigt tyst och varit slut efter den. Då var det ingen så här härlig upplevelse. Så det är lite så det hittar sig. Energinivåer, höga ljud, starka känslor, stark [00:18:00] mat.

Men jag tänkte att ni fick höra hur du tänker kring identitet. Jag tror att du har funderat mer på det här än vad jag har gjort.

Ja, för jag nämnde ju det här att min första kortsiktiga lösning att skydda mig var ju att anpassa mig till allt och alla andra. Och det gjorde att jag tappade ju bort mig själv.

Vem jag var innerst inne. Så det blev ju att jag identifierade mig med De miljöer där jag presterade, exempelvis fotbollsplanen, skolan, sedan mera jobbet och så vidare. Så jag såg mig själv som fotbollsspelaren Kristoffer, som duktiga studenten, civilingenjören. Och sen när jag började jobba så var jag aldrig bättre än den titel eller den lön jag hade på jobbet.

Min identitet var så starkt kopplat till de här delarna. Och då jag presterade… Ja [00:19:00] men då gick det ju ganska bra ändå och jag kände mig nöjd med mig själv men direkt jag inte presterade på någon av de här miljöerna som var så kopplat in med identiteten med fotbollsplanen. Ja men då såg jag ju mig själv som världens sämsta människa.

Så hur tänker du där? Ja men du som både är entreprenör och framgångsrik entreprenör också men också det här att du har spelat mycket hockey. Hur har du din identitet kopplad till de rollerna? Har du sett dig som människan, Mikael? Eller har du sett dig som hockeyspelaren eller entreprenören? Det

där är intressant.

Det finns absolut drag av prestationsbaserad identitet. Jag tänker generellt att man gör gärna det man Det man är framstående inom. Jag hade ganska lätt för mig i skolan. Jag har åkt [00:20:00] skridskor sedan jag var tre år. Så ishockey var också en arena där jag kände mig säker i. Och då har jag spenderat mer tid där.

Sen fick jag en listkris när jag slutade med hockey. När jag var 18-19. Började leta sig själv. med företagarna, det var en ganska stor resa. Jag var jättenervös och pirrig. Min pappa är också företagare så jag tror att jag har fått det därifrån att jag som länkar för den livsstilen. Egentligen absolut inte pengarna som har drivkraft utan mer livsstilen, friheten att göra något som känns meningsfullt och lite självbestämmande.

mina första år som företagare, är det inte ekonomiskt så var det katastrof och då är jag snäll med mig själv. det var en ganska stor utmaning bara att försörja mig där i början. Men samtidigt, jag hade hittat mitt kall, jag ville in på den banan. Jag kunde väldigt lite i början. Fake it till you make it.

Ja, det sen blev [00:21:00] jag som väldigt stark förknippad med mitt varumärke som jag representerar på gott och ont. På ett sätt var det jätteutvecklande att jag kunde börja ta plats. Visst obekvämt, men det var en viktig del av min livsresa att kunna ta plats också. Och inte behöva ursäkt för det. Oftast har jag varit i andra sammanhang.

Som jag spelar hockey känner jag mig nästan mer bekväm att slå passningarna än att göra mål själv.

har jag alltid haft en längtan efter att våga ta mer plats. Jag har sett med avund som tar mycket plats. Jag är bekväm med det och det är inget fel med det, men det har inte varit riktigt min identitet. ett företagsresa min har varit bra på så sätt, även om jag inte… Jag har varit som bak i kulisserna och framhävde andra.

Det har jag kämpat bekvämt. Så bara den här… Men utmaningen och upplevelsen att bli intervjuad nu, det är annorlunda för mig. Vi känner både att det är kul, även ett visst obehag, men eftersom du är du så [00:22:00] känns det mest bara bra och en bra övning.

Om vi… Jag ska avsluta den här punkten med identitet. Hur känner du just nu? Känner du dig som människan, Mikael? Den du är innerst inne? Eller är du företagaren, Mikael?

Eller

någon

annan? Alltså utvecklingen går mer och mer mot människan, Mikael.

Jag är Mikael. Jag driver ett företag. Kanske knappast kommer att göra hela det i mitt liv. är inte hockeyspelare, Mikael. Men jag börjar inse så här, men det är så fint här med självinsikt. Det betyder att det är styrkor och svagheter och att jag kan dedikera mig till det jag verkligen tycker om och spenderar tid där jag mår bra.

Och är jag såhär supernördigt intresserad av pyramider exempelvis, ja men då nördar jag. Och då skiter jag i vad folk tycker om det. Det är ju ett spännande ämne för er som inte har upptäckt det än. Och det här med spiritualitet, ja men det är jättesvärt för mig nu att [00:23:00] utforska den inre resan. Att…

Världen är mer än det vi kan se med våra ögon och ta med på våra händer, det finns så mycket mer.

Så det närmar mig mig mer och mer. Det är underbart. Det här med jobb och karriär har mindre betydelse.

Det känns som att jag närmar mig min inre kärna och det är en ständig resa.

Den är krokig i mitt fall. Men väldigt spännande också. Jag skulle inte vara det på något annat sätt. Jag bara, ja men så här är det. Jag gillar att utforska och tänka och ifrågasätta. Jag gillar att få min världsbild omkullkastad. Jag gillar att träffa människor med andra perspektiv. För att smaka på det och försöka komma in något djupare längre.

Det är nog mer för Mikael det här. [00:24:00]

Spännande att höra och härligt att höra också att du känner dig mer som människan Mikael nu för att du är ju en fantastisk människa. Men jag tänkte vi ska prata lite känslor för att det här med känslor är ju väldigt nära förknippat med högkänslighet. Och också det här att både du och jag är ju män uppvuxna i män.

Nollan. Och fortfarande anser jag och tycker jag att det fortfarande finns kvar lite grann det här att män ska inte visa så mycket känsla utan ska bara knyta näven och köra på. Så att hur upplever du det här med känslor under din uppväxt och i ditt liv och där du är nu? Hur du har hanterat det här med känslor?

en viss igenkänning i det du säger. Nu är jag uppvuxen i Piteå, i ett gammalt brukssamhälle. När jag växte upp så var jag som hockeynummer ett. Det är många fina hockeyspelare härifrån och att [00:25:00] vara man här, man ska kunna skruva i en skoter och fixa sitt hem och sådana bitar. Och det har jag varit totalt ointresserad av och ganska inkompetent i.

Jag gillar ju hockey, men som person har jag dragits mer till, och istället för att prata om maskulin och feminin energi så har jag dragits mer mot den feminina. Jag har alltid haft lika mycket tjejkompisar som killkompisar. gillar att lyssna om känslor, men har aldrig i yngre år inte riktigt haft för många att prata om det.

är kanske ingenting som vi pratade om i min uppväxt. Jag gissar att mina föräldrar uppväxt i samma handa. Och jag då som helt enkelt hade ett större behov få uttrycka känslor. Det kan man uttrycka på andra sätt än med ord, men ord är ju det enklaste. Men jag hade kanske inte haft det verktyget i min verktygslåda i yngre dagar.

det kan ju inte [00:26:00] se ut som att jag skriver eller är ute i naturen och kan ventilera känslor på så sätt eller att bara lyssna till andra som har Förmågan att sätta ord på känslor. Men det har verkligen varit en utmaning för mig. Framförallt i relationer. Dels högkänslighet, dels inte haft förmågan att uttrycka vad som pågår på insidan.

Och det gör det såklart svårare att ha att göra med mig. Svårt att få kläm på mig och så. Så därför kan jag minns att de som är väldigt bra på att inkännande och Kunna lyssna ut från någon annan människa och pågå på den persons insida för att få en djupare kontakt.

Så som jag nämnde innan, jag har ju gått par år nu i en väldigt fin kurs i kommunikation där man jobbar mycket med känslor och behov och hur man kan uttrycka sig på olika sätt. Och för mig har det varit nu är det nästan svårt att få [00:27:00] tyst på mig när jag väl har varvat upp. Men det har varit så frigörande och så fantastiskt för mig.

Det är ju sådana känslor, om man inte ventilerar dem på något sätt. De kan ju sätta sig i kroppen och skapa blockeringar. De flesta vill vara med om hjärtesorg, man vet hur det kan påverka rent fysiskt. Så jag har ju haft, delvis på grund av det här, att jag strul med hälsan och Så ofta har det lätt blivit förkyld och det har varit svajigt.

Och i många fall när jag tittar tillbaka så hade jag nog behövt bara få komma i kontakt med insidan och ventilera ut det så hade mycket av det här kunnat undvikas. Så det är ett skifte lite före efter i mitt fall.

Jag håller med i det här. Det är så otroligt viktigt att Kunna visa och våga visa känslor för att de finns ju där och de måste ju få komma ut med [00:28:00] både bra och mindre bra känslor.

Annars kommer de ju bara att begravas och till slut skapa oreda och explodera. Och det är då det blir kämpigt på riktigt och livet blir så mycket härligare då man kan känna känslor. Men både de här härliga känslorna men även de här jobbiga känslorna ibland, för då har du ju kontrasten däremellan. Och det är ju det livet handlar om.

Har man en tuff dag, då behövs det inte så mycket dagen efter för att det ska kännas riktigt bra. Och det är lättare att uppskatta de små sakerna i livet. Men du nämnde det här med känslor och att det har påverkat dina relationer. Berätta gärna lite mer. Kring det?

Jag kan ha väldigt lätt att känna andras känslor, vad jag känner i min kropp som inte vore mina. Och väldigt länge hade jag svårt att särskilja på [00:29:00] vänta nu, det där kanske Kristoffers känsla det här är Mikaels känsla är inte så hjälpsamt för någon annan heller det har varit en utmaning.

även i parrelationer så har det varit en begränsning för mig såklart. För man blir alltid arg på varandra ibland och behöver hantera det man bråkar i alla relationer som är nära. Och under väldigt många år så har mitt beteende med varit undvikande, alltså konflikträdsla. känt någon slags panik och oro, att bara vi inte bråkar så kanske vi inte hanterar det och så tänker man om relationen tar slut.

Så det är väldigt mycket anpassning i relationen och har kanske det har säkert varit utmanande att vara med mig av den anledningen också. Så full förståelse för det. Så jag har som sagt haft goda intentioner men kanske inte Kompetensen, allt det som behövs för att få till det riktigt bra [00:30:00] i relationen.

Så det har jag kämpat jättemycket med. Hur har det varit för dig?

Jag känner igen det du berättar och också det här jag hade ju den här anpassningen som du också pratade om. Jag anpassade mig otroligt mycket i alla sorters relationer. Men också den här skölden jag hade. Det gjorde ju att Att jag kunde inte riktigt känna känslor.

De stängdes ju inne av den här skölden som både skyddade mig från intryck utifrån, men de stängde samtidigt in de känslor jag hade inifrån. Jag blev ju som en känslokall robot, en Transformers till slut. Och det påverkade ju alla mina känslor. Till min familj, till mina vänner, till min sambo, fru och numera ex-fru.

Och det är egentligen först nu där jag började göra förändringar i mitt liv sista åren efter min krasch. [00:31:00] Då rasade ju min skyddsmur också och då kom ju alla de här känslorna upp. Och det var ju min mest jobbiga känsla i början. Men nu har jag hamnat där att jag är på samma ställe där du är som du sa.

Jag måste prata känslor. Jag vill. Jag mår bra av att prata känslor. För att annars… Ja, men då är det som att jag känner att jag håller på att explodera igen. Och livet blir så mycket mer levande av att prata och känna alla de här känslorna. Så att jag känner igen mig väldigt mycket i det du säger. Men du har ju gjort en resa och det här med känslor du vågar känna och lyssna och visa känslor med nu.

Känner du att det påverkar de relationer du har i ditt liv? Nu också?

Positivt? Eller negativt? Jag menar nästan enbart positivt. Det är någonting jag försöker öva på mycket. Att bara identifiera känslor. Och hur [00:32:00] man känner kring olika människor. Fast som du sa, bara kunna prata om det. Alltså jag tänker att många bråk, misshandlar, krig skulle kunna undvika.

Framförallt män kunde få prata om det. Sina känslor. För det kan ju tas en sån här ämnska uttryck när det stängs inne. Man ser så här historiskt. Män har varit ute och jagat och sabblat och medlämpade att sätta mat på bordet. Och kvinnorna var medlämpade att ta hand om familjer och se så att de bitarna fungerade och fungerade.

Det är därifrån vi människor i vår situation kommer ifrån. jag är glad att vi är på ett annat plan nu och att det har hänt mycket tycker jag på den. Bara sedan jag var yngre och växte upp tills idag så har det hänt jättemycket i positiv riktning. Så jag ser väldigt hoppfullt på det. Men det är en jättelång resa kvar också.

Både för oss som individer men även som samhälle. Och det kan skilja jättemycket mellan olika kulturer [00:33:00] också.

Allt som vi kan göra för att lyfta upp det här med känslor, att prata känslor och högkänslighet och speciellt kopplat till oss män det är ju jätteviktigt det är ju någonting som verkligen behövs även om det är på väg att bli bättre generellt så finns det ju så otroligt mycket kvar att göra där att bara för att som man att man Visa känslor, våga vara svag och sårbar.

Och öppna upp sig själv så är man inte en dålig man eller en dålig människa. Ingen klassisk karakar eller matchman. Man är inte någon sämre människa för det. Utan alla människor mår bra av att visa känslor. Och som du säger också att så mycket bråk och krig och andra tråkigheter skulle ju kunna minska.

Om vi bara… Prata mer, våga vara oss själva och visa våra känslor, det vi verkligen tycker och tänker. Anser jag, [00:34:00] i alla fall. vi har ju pratat lite grann om din resa nu och att du har fått en större insikt kring vem du är och din högkänslighet och liknande. Hur lever du ditt liv nu för att hitta den här härliga balansen och Lenas glädjen i ditt högkänsliga liv?

Just nu lever jag väldigt bra. I mitt fall luft i kalendern. Det tror jag var under många år att jag fyllde upp nästan varje ledig stund med någon aktivitet. Och nu har jag gått åt andra sidan att jag trivs väldigt bra att ta luft i kalendern. känna efter lite grann innan jag tackar ja. Vilket är en urmaning, för jag vill ju vara med, jag har ganska sagt FOMO, fear of missing out.

Så jag har lätt för att spontant säga ja när någon säger något och då är jag med och börjar känna efter och vänta då. Men jag ska göra det dagen innan när det är lämpligt att göra det dagen efter. Så det är väl det stora. Men sen har det också blivit mer, från att vara väldigt spontant till att bli en mycket mer [00:35:00] rutin människa.

Att nästan varje morgon så är det meditation. är en lugn start, jag äter typ samma tider, sover ganska regelbundet, är noggrann med de bitarna.

Som exempel, är det en fest på en kväll så kanske jag inte umgås med så mycket människor under dagen eller under någon tillställning. Så kan jag spara på energin så jag har det till den dagens stora händelse. Och sen för mig. Jag planerar in saker som är saker jag gillar. Jag kan spela billard varannan vecka.

Jag kan dansa salsa varannan vecka. Och det har för mig varit enormt hjälpsamt. Bara dans, för det är verkligen inte… Det är väldigt långt från min identitet när jag växte upp, men sen upptäckte jag det när jag var i Sydamerika. Men shit, vad roligt. Och det har varit min ventil under många år. Att kunna dansa ut det man [00:36:00] känner.

ser inte alltid jättevackert ut när jag dansar, men jag mår bra av det och jag tycker det är kul. Och sen bara vara mycket i naturen. När jag idrottar försöker jag om det är möjligt vara utomhus och naturen är som en konstant i mitt liv. Den bara är och det är skönt att komma ner i varv. Och jag försöker ta mig ifrån…

Jag jobbar digitalt med att spendera mer tid i den analoga världen. Det är väl också väldigt hjälpsamt. Och sen… Se till att man har… Några likasinnade kring sig, som du och jag, att vi kan prata om sådana saker, det gör ju att allting känns göttigare, att man har det att vi ses då och då, någon kompis från något land som jag pratar med med regelbundenhet och sådär, att det är också en stor trygghet att vad som än händer så kan jag ringa och prata med någon, även om det blir tokigt i mitt liv så kan jag ringa och skratta av mig med någon som har humor som en stark sida.

Så det är en resa alla [00:37:00] får göra själva och hitta just Vad mår just jag bra av Så är det inte så

Min stora drivkraft just nu det är ju det här med Lenas glädje Det här att bara vara glad över att leva Att det behöver inte hända så mycket utan att jag lever ett liv anpassat efter mig och min högtjänstlighet som jag bara känner glädje över att få leva. Det är levnadsglädje för mig. Och det kan innebära att som eftermiddag jag åker på ett lokalt café och tar med mig datorn och sitter och jobbar där.

Känna lite puls och se lite människor och byta miljö. Och ibland kan det bara vara… Meditera eller gå ut och promenera och lyssna på fåglarna. Eller en hårdhuskonsert nere i Stockholm. Det kan vara olika saker men just det här att jag känner att glädje över att leva och [00:38:00] göra det jag känner för och vara mig själv.

Vad är levnadsglädje för dig?

Vad är levnadsglädje för mig? Det kan vara många saker. Att få utforska, att få spendera tid med de man gillar, få göra det jag verkligen mår bra av, det som tappar tid och rum. Det kan vara att spela ishockey eller spela biljard eller sällskapsspel eller förlor mig i någon bok eller i någon film någon diskussion om något spännande ämne.

Det är nog ganska mycket de små sakerna nu för tiden, inte de här förmestora resorna som jag har gjort. Utan, eller bara inse att det är lördag för mig, det är typ såhär helt tomt i kalendern, jag vet inte om jag ska ha mobilen förrän fram till lunch. Det kan vara livets glädje. Eller att kunna dricka typ en jättegod dyr öl typ onsdag efter jobbet, bara en.

Och sen gå [00:39:00] och basta. Det är sådant. Det är levnadskvärdiga och har saker att se fram emot så att folk kan få drömma. Det var intressant. Tiden som jag mådde i december hade jag tappat som införmåga att få många att drömma. Då kände jag inte mig som jag själv längre. Dagdrömeri kan också vara levnadskvärdiga.

Det

låter helt fantastiskt. Tack för att du delade med dig. Av hur du känner och tycker Och jag tänkte avslutningsvis Bara fråga Det här med högtjänstlighet Ser du din högtjänstlighet som en gåva Eller en förbannelse

Helt ärligt, både och Men Det är lite intressant Det är tanken man ger näring till Växer ju så att jag väljer Att se det mer som en gåva För det finns många fördelar.

Man kan fånga upp saker som kanske inte de [00:40:00] resten kan fånga upp. Och man får leva ett ett väldigt rikt inre liv. Där man inte har behov av att jaga en större bil eller en högre lön eller så. Det blir det som är sekundärt. Så, men alla vi behövs. Det är min slutsats. Jag är på ett sätt, många andra på ett annat sätt.

Jag uppskattar som Alla styrkor och fina sidor. Men det är klart en gåva. Jag väljer att se det som en gåva. Och sen är det inte alltid så att det känns som en gåva, men allt oftare.

Det är en gåva som kommer med vissa utmaningar som jag brukar tänka och känna. Så Mikael, otroligt tack för att du ville vara med och att du har delat med dig av dig själv och din livsresa och dina insikter och tankar och känslor.

Har du något avslutande visdomsord [00:41:00] innan vi säger hej då?

Först och främst tack att jag fick vara med. Det känns faktiskt lite som en ära och vad fint att den här podden får finnas. Och kul att det är en man som håller i podden. För det behövs eftersom vi… Nästan när jag går på yoga är jag ensam bland 15 kvinnor och inget fel med det men det är skönt att hitta någon som vi kan relatera till på ett annat sätt också.

Men avslutande visdomsord,

i att hitta dig själv, våga vara dig själv, bry dig inte så mycket om vad andra tycker och tänker, gör ju också att man drar personer till sitt liv. Och var inte rädd för att förlora vissa element i ditt liv. Du kommer att fyllas på med andra som är ännu mer värdefulla.

Jag håller med. Och vilken fantastisk avslutning, [00:42:00] Mikael. Så då tackar jag dig och säger därmed hej då.

Hej då. [00:43:00]