Poddmanus

​[00:00:00]

 Har du någon gång funderat på vad meningen med ditt liv [00:01:00] är?

Det här var tankar som hos mig ganska tidigt snurrade runt i min överanalyserande hjärna.

Om du hade frågat mig för tio år sedan så hade nog svaret varit i stil med att göra karriär, tjäna så mycket pengar som möjligt, nå så hög status som jag bara kunde, prylar, resor. Mycket fokus på det materiella, men om du frågar mig nu så har jag landat i att meningen med mitt liv, det är en lång utvecklingsresa mot att bli den jag verkligen är [00:02:00] under alla lager av.

Fasader, masker, programmeringar och roller som jag av en eller annan anledning har tagit eller spelat under mitt liv. Men om vi flyttar tillbaka till 2016

Då jag då började på det här jobbet som produktchef. Och det var just den här rollen eller titeln produktchef som jag hade sett framför mig. Att dit skulle jag. Då jag skulle må bra. Då jag skulle känna mig lycklig och stolt över mig själv.

Och kunna skratta genuint. Och känna det här levnadsglädje. Som är så viktigt för [00:03:00] mig. Nu.

Men du har bara klarat tre månader. På den här tjänsten. Både min kropp Och tankar och hjärna. Och känslor. Bara skrek att, Kristoffer, här ska du inte vara.

Så var det ju en oerhört tuff känsla. Och egentligen början på min stora ras. Då min livslögn gick upp för mig. Där, att mycket av det jag hade siktat på i mitt liv, byggt upp mitt liv på Och jobbat mot att känna att det blev ju absolut fel för mig. Det var jättejobbigt.

 Men då det här var början på mitt ras. Var det samtidigt också början på min egen utvecklingsresa som numera ser mitt liv [00:04:00] som.

Det här startade igång otroligt mycket känslor, insikter Och processer hos mig.

Första tiden efter mitt ras så jag bara själv i princip. Orkade inte med att träffa någon annan. Men samtidigt var det så viktigt att jag fick vara själv. Med mina tankar och känslor. Fokusera på mig själv. För att min utvecklingsresa hade ju börjat på riktigt då.

Det var en tuff period. Hemma i pojkrummet i Lycksele. Första halvåret. Var otroligt kämpigt. Ingenting jag önskade. Någon annan Inte ens min värsta ovän, om jag nu hade någon sådan.

Men sakta men säkert det hända saker. Människor man träffade, händelser, insikter känslor [00:05:00] som gjorde att

Började få mer energi. Orka mer med saker.

Så att mitt nästa steg var. Det var i början på 2018. Det var ju 2017 sommaren Som jag flydde hem till mamma pappa. Men början på 2018 2018 Då hade jag kommit i kontakt med en människa i Thailand.

Han var amerikan och hade levt exakt det liv som jag hade siktat på eller drömt om. Det här riktiga jetset-livet med pengar och karriär och prylar och bilar och sådär. Men hade ändrat totalt. Han drev numera ett. Täls retreat uppe bergen i Thailand. Och jag kände redan från första stund. Då vi [00:06:00] började kommunicera att.

Det här är någonting som. Som kommer vara bra för mig. Så att jag sparade upp. Den lilla energi jag hade. Och Till att åka iväg dit tre veckor.

Flygresan var kämpig. För dig som har åkt till Thailand vet att det tar ganska många timmar innan man är där.

Så att jag var lagom sliten. Då hämtade jag ut min väska på flygplatsen. Sen kom hans och hämtade mig. Och jag var allt annat än pratsugen. Jag ville egentligen bara sova. är det? Jag är på väg Vad har jag gjort? Hon stannade.

Jag gick ut. Och då ser jag en man med ett gigantiskt leende komma emot mig. Han såg otroligt mycket yngre ut än de 60-70 åren som han [00:07:00] var. Han hälsade mig vid namn och bara gav mig en gigantisk kram

Och då fick jag också den här känslan av att det här kommer att bli bra. Det är just här jag ska vara. Och de där tre veckorna var ju den första yttre utvecklingsresan som jag gjorde. I och med att jag reste iväg ganska långt. Men det gav mig massor av nya insikter och pusselbitar som man kallar det Till även min inre resa

Och det var mycket fokus på kosten, det var fantastiskt mat där, på livsstilen, det här med att ta hand om sig själv, sova, röra på sig, mycket massage och andra härliga behandlingar och allt det här i en helt underbar miljö där uppe bergen Med ett härligt [00:08:00] väder.

Så att den här resan var också så viktig för mig.

Och när jag då kom hem. Sen när det början på 2018 så. Så satte igång ännu mera insikter. Kring mig och mitt tidigare liv. Då den här livslugnen gick upp för mig så gjorde det också att min identitet rasade totalt. För att jag hade ju sett mig själv, eller min identitet, mot både mig själv men även det jag ville visa mot andra.

Det var ju så starkt kopplat till de miljöer där jag presterade. Så att jag hade ju under mitt liv varit… Fotbollsspelaren Kristoffer civilingenjören Kristoffer produktchefen Kristoffer men nu då [00:09:00] allt det här rasade vem var jag då och

det där var också någonting som var kämpigt i början att vem vill vem vill veta om mig nu jag är ju ingenting

Men då, efter ett års sjukskrivning, så fick jag börja arbetsträna på en lokal matvarubutik. Göra något helt annat än vad jag hade gjort tidigare. Jag var en teoretiker, en akademiker. Hade lätt för att läsa och lära. Även fast jag hade den här jobbiga hjärndimman ända sedan jag var liten. Men att använda händerna.

Det här praktiska, det var ju absolut ingenting jag var speciellt bra på eller hade tränat på. Men när jag nu kom på den här arbetsträningen, skulle få stå i kärken och hacka [00:10:00] medwurst, salami och väga. Och varje lägga frysta brödstycken på plåtar som skulle då bakas i ugnen. Det var exakt vad jag behövde.

En trygghet av att veta ungefär vad som händer varje dag. Men också det här människor. Som jag aldrig kanske skulle ha träffat annars. Och som bara uppskattade mig. För där jag var.

Det var inte så att de… Gillade de mig mindre om jag inte orkade jobba en dag eller om jag var tvungen att sätta mig ner i omklädningsrummet och bara djuphandlas? Eller om jag gjorde fel? De verkade gilla mig bara för den jag var och att jag [00:11:00] gjorde mitt bästa. Det var också en så jättestark känsla och insikten

Ja men det viktigaste kanske inte är vad jag gör och presterar, utan att det viktiga är ju den jag är och hur jag agerar.

Så att där har det ju hänt jättemycket med identitet. Att gå från att se mig som de titlar jag hade där jag presterade till att numera Bara Kristoffer. Och känna mig tillfreds med det.

Sen har vi det här med självbild. Självbild för mig är en kombination av självförtroende. Självkänsla och självkärlek. Och även fast jag hade… Ett ganska starkt självförtroende så länge jag befann mig i de miljöer där jag [00:12:00] presterade. Så har jag insett att min självkänsla aldrig riktigt fanns där. För att jag hade ju från tidig ålder börjat anpassa mig och blivit någon helt annan än när jag var innerst inne.

Och sen det här med kärlek och känslor. Min sköld jag hade byggt upp runt mig själv för att skydda mig åt alla intryck och all stress. Men som samtidigt gjorde att jag inte kunde känna känslor. Det gjorde att jag hade svårt att känna riktig kärlek. Både till andra, men inte minst till mig själv.

Så min självbild allt annat än. En fin eller bra eller trygg eller stabil.

Men det här är ju också någonting som har förändrats under min resa de senaste [00:13:00] åren.

Numera så har jag ju inte samma skörd runt mig. Jag har ju Anammat min högkänslighet det gör ju att jag kan känna känslor på ett helt annat sätt jag kan känna kärlek som jag aldrig känt tidigare det innebär ju att jag kan känna en kärlek till mig själv som är bara jättehärligt att få uppleva och min resa har ju också gjort att jag vågar vara mig själv där jag är innerst inne

Och då kommer ju den här fina självkänslan också.

Sen självförtroende. Numera utmanar jag mig själv. Ganska ofta. Kliver utanför den här trygghetszonen. Och det gör att jag numera befinner mig i miljöer där jag kanske inte presterar Direkt från start så att mitt [00:14:00] självförtroende det går ju lite upp och ner men det är så det ska vara grunden det är ju det här med självkärlek och självkänsla att

Så att det här med självbild, den resan har ju gått från att brydde mig så otroligt mycket om vad andra tyckte och tänkte om mig. Vad jag gjorde, hur jag såg ut och så vidare. Till att numera känna efter vad jag känner. Det är det som är det viktiga. Det gör att jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker och tänker.

För att det är människor där ute som inte gillar mig. Då är det ju faktiskt inte människor som jag vill ha eller behöver. Har de de kring mig i mitt liv?

Och en sak kopplat till det här med både identitet men även kärnbild. [00:15:00] Du som tittar på video här, du ser ju att jag är lite mer kortklippt än min förra video, mitt förra avsnitt. Och det här har ju varit en jättetuff grej. Att det enda sen jag var drygt 20 och började tappa lite hår så har det varit jättejobbigt.

För att det passade ju inte in i den här självbilden som ville ha och ville visa mot andra.

Men nu, inför en viktig yttre resa som jag nyligen har avslutat som jag ska berätta lite mer om snart, så känner jag att nu är det dags.

Nu rakar av håret. För min skull. För att känna hur det känns. Och det var ju en sån frihetskänsla Att köra så att jag känner att Varför jag inte gjort det tidigare Sen får vi se när vintern [00:16:00] kommer hit upp till nollan Och det blir minus 40 Ja men då kanske jag känner för att Spara ut mina pudellockar igen Vi får se

Sen har vi det här med människor. Och olika relationer till människor.

Och tidigare i mitt liv så var det nog viktigare att jag hade relationer med många människor. Men även med rätt människor. Det här är för att göda min falska identitet och min fula självbild.

Så att lade inte så stort fokus på hur de här människorna var och hur de fick mig att må och känna mig. Jag var ju ända sedan barndomen så duktig på att anpassa mig till alla [00:17:00] andra.

Men den här utvecklingsresan Jag nu har startat och är inne på. Det har gjort att jag funderar jättemycket kring vilka människor jag vill ha runt omkring mig. Jag vill ha människor runt omkring mig som får mig att må bra. Men också där jag känner att här kan jag vara mig själv. Jag faller inte in i de här gamla rollerna De här maskerna dyker inte upp utan här kan jag vara mig själv och de uppskattar mig för den jag är, innerst inne.

Tankar under hela mitt liv så har tankarna snurrat snabbt och högt och ofta i min hjärna. Det här överanalyserandet är något jag har gjort [00:18:00] ända sedan jag var liten. Att hela tiden försöka hitta lösningar på saker. Anledningar till att saker och ting händer.

Man överanalyserar och ältar sånt som har hänt, men också försöker analysera och planera allt som kommer att hända. Alla olika scenarion och utfall. Och det här tar ju massor av energi så att mina tankar tidigare, det stressade mig.

Och det var också tankar som oftast slutade i negativa känslor. De här domedagstankarna som jag kallar det, eller katastroftankar.

Men numera så försöker jag bara vara här och nu. Att inte älta det som har [00:19:00] varit. Jag kan ändå inte påverka det. Och inte planera allt som kommer att hända i framtiden För det vet jag inte. Utan att bara vara. Visst mina tankar kommer fortfarande. Men när de kommer så försöker jag bara vara varsamt.

Acceptera att de är där. Och så sen försvinner de ganska snabbt. Och jag kan fortsätta att bara vara. Och det här är någonting som det här är någonting man behöver träna på. Och det är speciellt tydligt det här med meditation. Jag började meditera på riktigt igen förra sommaren Första månaden så kom [00:20:00] de här tankarna flera gånger i minuten.

Och jag var tvungen att föra tillbaka fokuset på andningen. Men ju mer nu som jag har tränat så går det ju bättre och bättre.

Och det också en jättehärlig känsla. När man känner att man… Man utvecklas, man växer man lär sig nytt

Men sen den kanske viktigaste insikten- då det kommer till mina tankar. Det är den att jag är inte mina tankar. För

att det kommer- Både bra tankar men även jobbiga tankar. Men att då kunna känna att jag är inte de här tankarna. Det gör det också så mycket enklare att låta dem passera.

Som ni kanske hör så [00:21:00] den här resan som inleddes på riktigt med min krasch 2017. Har även inneburit ett klassiskt andligt uppvaknande. Att jag var ju naturvetare, civilingenjör. Jag trodde att allting här i världen kunde bevisas och kunde det inte bevisas så fanns det inte, så stämde det inte. Under den här perioden då min utvecklingsresa började så var jag med om massor av häftiga Upplevelser som gamla Kristoffer aldrig skulle kunna förklara.

Som gjorde att världen vidgades. Jag började fundera i andra banor.

Kanske allt som händer är inte bara en slump. [00:22:00] Kanske finns någon tanke med de utmaningar man utsätts för.

Och det här uppvaknandet har ju också berikat mitt liv på så många olika sätt. Men jag tänker att vi sparar detaljerna kring det här till ett kommande avsnitt. För det här är en så stor och viktig del av mitt liv just nu.

Sen en tydlig koppling till det här med människor och relationer är ju också det här med kommunikation. Hur man kommunicerar med de människor man har relationer med eller man har runt omkring sig. Och det jag tidigare, det här med anpassningen som jag berättar om, det gjorde att jag [00:23:00] funderade mycket på vad vill de andra att jag ska säga?

Så att det var oftast, ja men jag sa de saker som de ville, eller som jag trodde att de ville att jag skulle säga. Och det gjorde ju att. Det här med att säga nej sätta gränser, att prioritera sig själv.

Ja, men det var tufft i början på min utvecklingsresa.

Men nu har jag hamnat där med allt som har hänt och allt som jag gör för mig själv.

Att nu försöker jag. Det är fortfarande utmanande ibland att vara tydlig med vem jag är, men också vad jag tycker, vad jag känner, vad jag behöver. Både säga ja till sånt jag vill och mår bra av [00:24:00] men kanske inte minst säga nej till sådant som jag inte behöver just nu eller inte riktigt har energi till.

Och när jag nu har hamnat där så är det en jätteskön känsla. För att allting blir mycket enklare när det kommer till kommunikation. Om man bara berättar vad man känner. Innerst inne.

Sen det här med en yttre resa En fysisk resa. Ja men jag berättade ju att något

som bidrog väldigt mycket till min utvägningsresa i början efter kraschen Det var ju Mina tre veckor uppe i bergen i Thailand.

Men nu i sommar så var det dags för nästa. Då åkte jag på min pilgrimsresa som jag kallade till Grekland och [00:25:00] Kreta. Jag har ända sedan jag som… Ett-åring, var i Grekland för första gången, känt att det här stället gillar jag, här mår jag bra och jag har under mitt liv haft förmåna att vara på olika öar i Grekland ganska många gånger.

Speciellt Kefalonia är en favorit jag hoppas kunna besöka fler gånger framöver. Men nu var det dags för min pilgrimsresa till Kreta. För där bor en härlig människa som har varit en viktig del av andliga Eller min resa min andliga resa efter mitt uppvaknande.

Så att jag fick två veckor där. Med henne. Där hon hade byggt ihop en speciell [00:26:00] resa bara för mig. Och den jag är. Och mina utmaningar. Och rädslor.

Och det var ett minne för livet. Och gav mig massa nya pusselbitar. Jag kallar det pussel för jag ser det. Mig och mitt liv som ett ämne som ett pussel litegrann och den resa jag är på nu, det ger mig hela tiden nya pusselbitar som gör att jag får större större insikt i vem jag är och vad jag vill göra och vad jag mår bra av och den här resan var jätteviktig av många anledningar men inte minst av alla nya pusselbitar

Och jag är så otroligt glad att jag prioriterade mig själv och investerade i mig själv och den här resan. För den har gett mig så mycket. [00:27:00] Och kommer att fortsätta ge mig. När jag nu fortsätter min utvecklingsresa.

Min resa har handlat om att våga vara mig själv och nå dit jag nu lever. Ett liv som får mig att må bra genom att följa mitt hjärta

Och jag hoppas att mina avsnitt och det jag säger och min podd kommer att kunna hjälpa dig på din resa.

​ [00:28:00]