Poddmanus

[00:00:00]

Nu har jag förmånen att få välkomna Sven [00:01:00] Eriksson Sundström hit till Högkänsligt och Hos mig så kommer det ju för alltid att vara Svenne. För vi har ju en bakgrund tillsammans. Vi har ju varit och jagat den härliga läderkulan på Tunavallens frusna konstgräs under ett par säsonger.

Ja men det stämmer, det stämmer.

Men berätta gärna lite mer om det Vem du är

Ja, jag Snart 41 år gammal Eller ung Det beror på hur man vill se på det

Född i Södra Sverige men flyttade Upp till Luleå när jag var bara 5 år gammal Och sen har jag bott I Luleå sedan dess Och Och [00:02:00] som sagt spelat fotboll i princip Ja men sen man var fem, sex, sju år där Började jag spela med Notvikens IK Och sen så avslutade jag min karriär Eller vad man ska säga det med Notas i fjol då Det var min sista säsong Sen har jag varit med i någon match här för någon vecka sedan Men det var med för att de hade lite folk då i andra laget så Men ja, parallellt med det så har jag ju gått grundskola och så vidare Och tunaskolan i Luleå, det ligger ju ganska nära där Tunavallen där fotbollsplanen ligger också blev det midskogsskolan på gymnasiet Ligger där på Kallkällan rätt nära där IF på Luleå spelar För de som är fotbollsfans Så vet de Och där läste jag Fyra år faktiskt Jag började läsa [00:03:00] på ett program Och sen hoppade jag av Och sen så började jag på elprogrammet Och ja men gjorde de där tre åren På elprogrammet och sen dess har jag jobbat Som elektriker ett företag som ja det har bytt namn Några gånger numera heter det A-Tech men Det har haft lite olika namn genom åren.

Men det är i princip samma företag. Bara bytt ägare kan man säga.

Det är väl ungefär det som jag har pysslat med. Man kan väl flika in att senaste… Fyra, fem månader Så har jag inte jobbat Utan då har jag faktiskt varit ledig Och rest litegrann

Och kring det här Så ska jag Fråga lite mer om För det är ju en jättespännande Resa Du gör och har gjort Både [00:04:00] yttre Fysiska resor men även En inre resa

Ja men precis, det blir spännande

Men jag måste ju bara tillägga det här att du var ju ganska ung då du flyttade upp hit till härliga Norrbotten och Luleå Men du pratar ju inte det här trevliga lulemålet, dialekten

Nej, alltså det där är roligt för att det beror liksom på vem man frågar Typ ibland då är det folk som säger, ja här kommer en norrlänning liksom Det är oftast om man träffar folk söderifrån Men sen Träffar man folk här uppe Då kan det vara att de säger Vars är du ifrån Det hörs att det är någonting Som inte är härifrån Vadå Får man säga att man är född i Skåne Det är därför man rullar på argen

Gott och blandat Med andra ord Ja men [00:05:00] precis Men vi har ju en annan sak gemensamt också förutom det här med fotbollen och bollsparkandet.

Det här med högkänslighet. Min podd heter ju Högkänsligt. Jag har ju kämpat och på senare tid avnjutit det här med min högkänslighet. Och jag vet ju att det är någonting som har dykt upp i ditt liv på sistone. Och jag kommer att fråga lite mer om det här senare. Men du kan väl bara lägga en kommentar kring det här med svenne och högkänslighet.

Ja det är helt klart en pusselbit som har fallit på plats. När man reflekterar över sitt liv eller sina beteenden och sådär Ja När jag började få lite mer insikt om vad högkänslighet är. [00:06:00] Då kändes det som att det var klockre egentligen. Det var så himla, det måste ju vara det här som jag har. Eller vad man då ska kalla det.

Det är så precis prickar in så många av mina beteenden som jag tidigare kanske har tänkt. Jag menar att man… Men varför är det så eller varför känner man så Och nu får man ju som ett kvitto på att Ja men det är ju klart att det är det Så ja, nej men det är superintressant

Jag håller med Och jag vill bara lägga till att Grattis För din högkänslighet är ju en fantastisk gåva Enligt mig i alla fall

Ja men det känner jag också För det blir lättare när man Jaha, men det är därför Tidigare kunde man ju Kanske känna att det var något som var fel Varför reagerar jag så starkt på det här Eller varför känner jag så mycket för det här Till exempel Medan nu är det mer såhär Jo [00:07:00] men det är ju att jag har hög känsla Det är ju nice Eller att man kan hantera det lättare Ja

Och du nämner det här att lite konstiga och man känner sig lite annorlunda och sådär och det är någonting jag har insett att jag har kämpat med sen jag var liten, det här att känna jag känner mig lite utanför utan att kunna sätta fingret på det riktigt är det här någonting du kan känna igen i din uppväxt din barndom eller är det något som har kommit på senare år

Jo, alltså Kanske inte så mycket När jag var riktigt ung Om man tänker lågstadieålder Eller sådär Även kanske delvis i början av mellanstadiet Jag har inte så mycket minnen Från den tiden, väldigt få Men högstadiet Och det är klart att Det är mycket annat Som händer då också [00:08:00] Men där Där Var jag nog ganska Eller jag kände mig ganska utanför Men jag var också väldigt Vad ska man säga Kanske osocial liksom På det sättet att det var inte som att jag Sökte Andra människor Eller sådär utan det var ju så Man var ju i skolan och sen Åkte man ju hem och sen var det ju

Träning liksom till exempel Men Sen absolut, jag umgicks ju med kompisar Det hände ju, det var inte som att jag aldrig Umgicks med några kompisar Men jag tror desto äldre jag blev Om man tänker som åtta nian Så blev det ju uppenbart Att Ja men man inte var Man kände kanske inte Att man passade in riktigt Eller att man inte kände att det där Var som inte så intressant Man drog sig mycket undan Och sådär

Oj, du sätter ju [00:09:00] Fingret på Mina känslor också Och jag drog mig oftast undan In i mina fantasier Ja men 80-talsfantasierna Och science fiction och fantasy Och horlogsfantasier Och allt vad det nu var drog du dig undan Vars flydde du?

Var det till fotbollsplanen? Eller hade det någon annan tillfällighet gjort?

absolut. Delvis fotbollen. Men också väldigt mycket jag skulle säga, tvn. Alltså den var väldigt, jag kan tänka tillbaka hur mycket tv man såg på när man var i den åldern. Det var inte så mycket för… Tv-spel Jag vet att i år ett tag höll jag på mycket Med mitt åtta bitars Och det var Super Mario Bros 3 Och sådär, man kunde sitta i flera timmar Och [00:10:00] spela Men Annars var det ganska mycket tv skulle jag säga Och sen är det klart att Alltså Ja men det var ju kanske saker med familjen Och sådana där grejer Mina föräldrar var ju skilda Så det var ju Ibland kanske man var hos Och då kunde det vara att vi åkte Någonstans ibland Både på slalom ibland Så det är inte som att man Inte har gjort andra saker Men det är de där sakerna Som jag kan komma ihåg Ganska starkt Just det här med Att man såg mycket på tv Och det var man säkert inte ensam om Det är ju många som gjorde det Det var ju MTV och det var ZTV Och det var de här klassiska serierna När man hann hem från skolan Och ser på Airwolf Eller något sånt där Den börjar kvart i tre [00:11:00]

Fantastisk serie

Ja men precis Jag fattar inte Jag vet inte Det känns inte som att det sänds Det finns ju säkert men vars vet jag inte Jag måste gå på Youtube Kanske för att hitta det

Serien har gått bättre förr Helt enkelt

Men jag har ju massor av frågor kopplat till det här med din högkänslighet. Men jag tänker att jag börjar med att du får berätta lite grann mer om. Jag kallar det en pilgrimsresa. För att som sagt att det har ju hänt Jag vet ju att det har hänt mycket hos dig. Och det blev ju som att det landade i en längre resa.

Och den här resan gör ju som en avdelning att. Ditt tidigare liv som var innan resan och början på ditt nya liv som har startat nu mer eller mindre. [00:12:00] Men berätta lite mer om den här resan och hur du kom fram till att du ville göra den.

Det är lite intressant när man tänker på det. Först skulle man ju vilja säga att…

50 januari åkte jag till Costa Rica Ja okej men det är ju inte riktigt så Utan det börjar ju Lite tidigare Där man på något sätt Nej men När man känner så här Nu måste jag Göra någonting eller jag vill förändra någonting Och man blir mer liksom Mer beslutsam Det är lätt att man Jag tror inte så här Jag känner inte typ att Det här borde jag gjort för 15 år sedan Så känner jag inte För att Mycket av det är okej Man kan ju tänka på att du har jobbat som Elektriker över 20 år Du har spelat fotboll Över 25 år [00:13:00] Då kan man känna att du kanske borde ha förändrat tidigare Ja kanske Men jag försöker se på det Mer som att Man Det är precis så det ska vara som det är nu.

För några år sedan så började jag känna att det inte funkar riktigt det här med mig Jag mår inte så bra som jag vill. Och man börjar inse att det finns mycket fler Det finns möjligheter. Jag måste inte fortsätta exakt så här. Jag har och jag kan förändra om jag vill. Det fanns inte något som höll mig.

Vad ska man säga? Tvungen att fortsätta jobba där jag jobbade Eller göra det jag gör Och det har det väl ens aldrig gjort Men Jag tror att Det var först då det började falla ner Att ja just det Och då började jag Bara tänka Vad vill jag göra Jag vill ju lära mig mer om träning [00:14:00] Och hälsa och sånt där Och Så parallellt med att jag jobbade Så pluggade jag upp två kurser Bara gymnasiekurser Men det var en ganska stor grej för mig För det var Jag har inte pluggat någonting på det sättet På jättelänge Så det tror jag var en stor del i resan Främst matten Det första som jag gjorde Det var Det var liksom tuffare än vad jag trodde Men belöningen på något sätt Inte med att man fick sitt betyg Men just själva resan Att man började och var så här Det här är ingen aning Nu ska jag plugga Sen tittar man och jobbar med det där Kollar på Youtube, försöker förstå Och håller på Och sen löser man det Det är en skön belöning När man gör någonting Det är en helt annan sak Till exempel att någon skulle säga Sven nu har vi det här jobbet Och det är jättebesvärligt Ja men okej Men jag har gjort det så många gånger Så det blir [00:15:00] ju som en En grej som jag klarar av Jag vet ju redan innan hur jag ska göra Men det här var ju någonting som jag inte visste någonting om Det är ju som i de där Vad ska man säga När man utmanar sig I nya banor eller nya sätt Då blir det liksom en En annan typ av utveckling Än vad du har Om du är i samma banor hela tiden Så det var en häftig grej Och sen Jag Gjorde jag en till kurs Och sen så började jag Tänka att jag kanske Ska vara ledig ett tag För att känna efter Hur det känns Vad jag vill Så då bestämde jag det Jag pratade med mina arbetsgivare Och sa att jag tänkte vara borta här Jag ska kanske börja läsa Det var inga bekymmer För dem Men Jag jobbade de sista dagarna i Luleå förra [00:16:00] julen, alltså 2023, så det började vara mer än ett halvår sedan Och sen åkte jag 50 januari till Costa Rica

Spenderade inte tre månader men nästan tre månader, jag tror det var typ tolv veckor eller någonting Mestadels i Costa Rica, vi var väl kanske en vecka eller någonting var jag i Nicaragua också. Så ja, det kan jag rekommendera.

Och vad hände där? Fysiskt och psykiskt? Jag tänker mest kanske det här med tankar känslor insikter kring dig själv och ditt liv.

Framtid och dåtid.

Ja Nej men jag tror I början var det lite som semester Framförallt första tiden För då var jag surfcamp Och det var mycket andra Svenskar där Och liksom sådär Så det var [00:17:00] väldigt enkelt Och det var väldigt liksom sådär Sen så Blev jag ju sjuk också efter en ganska kort period Jag fick ju dengefeber Jag mådde ju jättedåligt men det var inte på något sätt något livshotande.

Men det var också en liten upplevelse i lite tankekraft eller vad man ska säga. Det var lite tufft.

Men sen efter den här första initiala perioden på 3-4 veckor. Då lämnade jag Det här stället som jag var på Som heter Santa Teresa Och då blev det lite Tuffare för då Började man känna liksom att Det var väldigt ovant Det var väldigt annorlunda Det bröt alla rutiner som man är van vid på något sätt Jag har ju varit på semester förut Så det är inget konstigt med det Men oftast tar [00:18:00] den ju slut Efter kanske 3-4 veckor Då återgår man ju till sina Vanliga rutiner Men nu gjorde jag inte det

Det tog ett tag också På något sätt Inse hur mycket man Vad ska man säga Att har sitt Att bygga sin kanske både Identitet och trygghet Och rutiner Och sitt liv Och det man gör hemma Och sen när man bryter det Då blir det såhär Oh shit Vem är jag Eller det känns inte riktigt bra Eller det känns tog ett tag att liksom komma in I det och liksom komma vidare Från det men sen Sen var det Lugnt alltså Sen är det klart att man kunde längta hem och sådana grejer Men Men Inte mer än så liksom Utan det var häftigt att uppleva Det var ett [00:19:00] fint land men jag skulle säga att det roligast ändå att träffa alla olika människor.

Du nämner det här med identitet. Jag håller med dig med att träffa olika människor för att då är det ju bara Sven eller Kristoffer. De har ju ingen bakgrund till vem du är. Så att det här med gamla invanda identiteter som man både själv Tror att man är och kanske vill försöka förmedla till andra, de finns ju inte vid möten av nya människor på det här sättet som då du åker iväg så här.

Det är som att börja på noll. Och just det här identitet är ju jättespännande. Men Jag vill bara säga att om du ser något som flyger omkring er och täcker kameran ibland, då är det lite flugor här. Det är sånt man får räkna med när man bor på en hästgård mitt i skogen. Ja,

precis.

Jag misstänkte att det var något sånt. Jag tänkte att det var [00:20:00] kortvarigt.

De kryper på mig så att man kettlar sig ibland. Så du vet vad det är. Men det här med identitet är jättespännande för att Jag har ju ensättat under en stor del av mitt liv och mitt tidigare liv som jag kallar det. Innan alla förändringar jag gjorde så har jag ju levt med falska identiteter.

Att jag såg mig och ville få andra att se mig som fotbollsspelaren Kristoffer, civilingenjören Kristoffer, produktchefen Kristoffer. Det var det som jag… Såg mig själv som och det var den bilden jag ville ge åt andra men det här förändras ju totalt då livet kraschade för mig och livslugnen gick upp, då rasade ju alla de här gamla identiteterna så jag fick ju hitta mig själv igen,

klisché

artat, men vem jag är innerst inne, men [00:21:00] berätta gärna lite mer om Det här med identitet för dig och hur den här resan du har varit på de senaste åren, hur den har förändrat din identitet?

Ja jag tror att en stor del är väl att precis som du säger så har ju min identitet i vissa kretsar är det liksom elektrikerns vän eller liksom Han som jobbar där, han har ju lärt känna massvis Med folk till där igenom såklart Alla projekt och alla jobb Alla man träffar på olika jobb Och vissa har man kanske jobbat ihop Från andra yrkesgrupper Så det kan ju vara ett år, två år ibland Man träffar dem varje dag Flera timmar Så det blir ju väldigt Att man lär känna dem, men de känner en ju bara Som den där elektriken På samma sätt som det kan vara I fotbollen då Man har en massa lagkamrater och så Som man Träffar de bara på fotbollen Även om i fotbollen är det lite speciellt För man blir ofta tajtare [00:22:00] Även om man inte umgås utanför Man känner ju varandra mer Än bara genom arbetet

Men det är en stor skillnad För nu Är jag ju på något sätt inget av de där två Jag är ju inte elektrikens vän Eller fotbollsspelarens vän Men

Och jag tror att det känns bättre än vad jag trodde faktiskt.

Alltså på något sätt, i vissa gånger så kan det kännas lite som en, på ett konstigt sätt som en lättnad nästan. Alltså jag saknar ju det är ju mest fotbollen såklart Men jag kan ju sakna allt som har med jobbet att göra också Väldigt mycket Det är ju en otrolig gemenskap och liksom allt sånt där kring hur man jobbar och så

Men ja, just det där att man Ja [00:23:00] men nu är jag bara Sven på något sätt Så ibland det kan kännas rätt som en lättnad Stundtals faktiskt Inte för att jag har någonsin känt att På något sätt att jag måste leva upp till Identiteten som fotbollsspelare Men bara att Ja Det är som spännande på något sätt Att känna vad som kommer skall Liksom

Och du säger att nu är du bara Sven Men det är ju inte bara Nej, nej absolut inte Du är ju en fantastisk människa Tack Och det här med identitet är ju Tycker jag är ett jätte Viktigt ämne Och område Och speciellt Vi högtjänstliga Vi har ju så lätt att Att anpassa [00:24:00] oss till andra människor och andra situationer.

Och det är så lätt att ta på sig en mask eller spela en roll för att passa in. Och någonstans hitta vem man är för att få den här känslan att passa in. Och då är det så lätt i alla fall i mitt fall, att jag kände mig Att jag passade in i de miljöer som jag presterade i. Och då var det just det här i skolbänken eller på fotbollsplanen.

Och då kände jag mig inte lika annorlunda utanför. Och då blev det ju min identitet ganska starkt kopplad. Men sen en annan bit som jag har insett som också har påverkats otroligt starkt av min högkänslighet är det här med självbild. Självbild för mig är en kombination av självförtroende, självkänsla och [00:25:00] självkärlek.

Hur skulle du säga att din självbild har varit och hur har den här resan börjat förändra den?

Intressant. Jag tror aldrig jag har… Tänkt i banan just det här som du beskrev Som självbild En kombination av De här sakerna Jag har ofta Väldigt ofta skilt på Självkänsla och självförtroende

Både på senare år När man blivit mer medveten Men också hur jag har levt Eller vad man ska säga För att Som elektrikens vän har jag haft bra självförtroende som fotbollsspelare i och för sig också ganska bra men också extremt kritisk att man är som aldrig nöjd och man kan bättre och det kan man ju såklart också men [00:26:00] och jag tror att det är väl det som alltså på något sätt självbilden har ju varit väldigt dålig och Har ju märkt liksom att Det är den som har gjort att man Vad ska man säga Också har fått så bra självförtroende Främst kanske i jobbet skulle jag säga För där är det ju Jag vet inte hur man ska beskriva det Det är kanske enklare att prestera bättre I fotbollen Det gör du ju som alltid det bästa du kan Och det gör man ju på jobbet också Men Det kräver ju andra saker på jobbet Det kräver kanske engagemang Jättemycket engagemang Om du engagerar jättemycket Och lägger manken till Jätte jättemycket Då får du ju jättebra resultat Det kan du ju få i fotbollen också Men det är ändå en viss skillnad där Så det kan jag ju känna många gånger I jobbet där man liksom [00:27:00] När man har gett alldeles för mycket För att man har Haft så låg självbild liksom så att det har inte funnits någon tanke på att jag ger för mycket av mig själv till jobbet utan det är ju klart att man ska göra det och så har man bara kört på ännu mer och då har ju också självförtroendet ökat men självbilden är ju fortfarande inte så bra för många gånger när man Har lyckats med någonting Eller jobbat i elva på kvällen Så är man ju oftast inte så nöjd Oftast mår man ju bara En gång till Fick jag slita ärslet av mig Så det är en sån där grej Som jag har tänkt på många gånger

Och då du har jobbat Så här länge och så här hårt Om du exempelvis till elva en kväll Har drivkraften då varit Att de säger att jag är bra Bra gjort Sven, bra jobbat Eller var det mer att [00:28:00] Du var rädd för att de skulle komma Med klagomål på det jobb du gjorde

Så det varierar ju såklart Från gång till gång men oftast tror jag Att det är det att man har Varit väldigt Rädd för Ja konflikt Kanske eller rädd för Kritik Eller Så därför har man ju bara sett till att Lösa varenda problem som möjligtvis Kan dyka upp liksom och det är ju bra för det Då kommer ju alla vara svinöjda Mm Och då finns det ju ingenting att klaga på heller.

Och just det där med att vara rädd för konflikter och tycka det är otroligt jobbigt med kritik. Det är ju ett vanligt kännetecken bland högkänsliga. Så är det någonting du har känt i livet även utanför jobbet?

Ja, absolut. Alltså… Det är supertydligt nu när man inser [00:29:00] Att jag har, okej Man har verkligen gjort det mesta För att undvika Kritik Helt klart Och även konflikter Och sen ibland kan det ju vara Ja Allt kan ju bli så himla fel Så att man tänker att jag kanske måste göra så här Eller jag måste bete mig så här För annars kanske de tycker Eller blir sur liksom, så gör man det och sen visar det sig att det var ju ingen som tänkte som jag.

Alltså det var ju bara en själv som liksom oroade sig för någonting som inte ens var ett problem. Det har man ju gjort många gånger.

Och det där är ju ännu en klassisk utmaning som högtjänst i det här överanalyserandet, övertänkandet, ältandet.

Och är det också Som känns som en pusselbit du har fått också Att det är någonting som Som du har gjort Eller påverkat dig tidigare i ditt liv

Jo men Det tycker [00:30:00] jag Alltså När man inser varför man gör De här sakerna blir det som lättare Då kan man se på det På ett lite mera Nyktert sätt Eller om man ska säga Att man Kan tänka lite så här man känner ju kanske någon till exempel en kompis eller något då vet man ju att inte kommer han att tycka att det här är någon grej det är bara jag som tycker det eller att jag oroar mig för att det skulle kunna vara någonting

och det är ju enligt mig första och kanske största steget till att göra en positiv förändring att man får insikten till att Man agerar så här, att man tänker så här och att det påverkar en negativt.

För att just den här insikten är ju så kraftfull. Då man börjar inse de här sakerna om sig själv eller pusselbitarna som dyker upp som du har pratat om. Det är först då man har insikten som man kan börja [00:31:00] jobba med de här utmaningarna.

Jo, det blir mycket lättare när man Ja men lära känna sig själv Eller förstå sig själv mer Då blir det ju Lättare att förändra Tankebanor, beteenden och så vidare Sen behövs det ju Skulle jag vilja säga Väldigt mycket mer än att bara Inse det Man måste också sen jobba bort det där Eller vad man ska säga För det känner jag Där har jag en ganska lång väg Jag tror aldrig man blir färdig egentligen Med det Åh

Jag brukar säga så här att det skulle vara rätt trist i alla fall för mig att vakna upp imorgon och bara känna att jag har ingenting jag vill utveckla, utmana mig med.

Man bara vaknar upp och bara är. Att visst det skulle vara skönt en dag eller några dagar kanske. skulle det nog bli lite långtråkigt. Jag vet inte, men [00:32:00] jag har ju börjat se mina utmaningar och mina sämre dagar som en möjlighet att växa som mest då.

Så jag har försökt vända dem till någonting positivt Jag skulle ju sakna dem om de bara försvann.

Men visst är det så. Det är klart att det finns en stor del där för jag menar

När man var yngre då kanske man tänkte Då tänkte man ju ofta så här Jag vill bara må bra, jag vill bara vara lycklig Som att man tänkte att allt bara skulle I en knapptryckning Så skulle allt förändras Men det är ju inte riktigt så Det är ju liksom hela resan Och hela vägen Som är själva grejen på något sätt

Jag håller helt med. Och det är ju en resa i just vad det är.

Och en helt fantastisk resa för det [00:33:00] mesta. För mig handlar ju här resan mycket om kontraster. Har man en tuffare dag. Då behövs det inte så mycket nästa dag för att den ska kännas jäkligt bra.

Nej, så är det ju. Just det här livets berg-och-dal-bana men jag tänkte det här att vi har pratat en del olika utmaningar som du har fått insikt kring och kopplade till din högkänslighet har du några andra större rädslor eller utmaningar som du känner har koppling till högkänsligheten

skulle jag säga Den är svår hur mycket den är kopplad till högkänsligheten Men jag har alltid haft problem med Till exempel att uttrycka mina känslor Eller Till och med kanske att veta vad det är jag känner. Det har väl varit speciellt tydligt i [00:34:00] kärleksrelationer. Att vad är det här som jag känner?

Jag kan som inte riktigt tolka exakt mina känslor.

Och det kan säkert delvis ha med högkänslighet att göra, men säkert andra saker också. En annan utmaning som definitivt det är ganska specifikt det är ju till exempel, jag har ju också varit ganska mycket engagerad eller till och med väldigt mycket säkert enligt vissa fackligt engagerad När jag jobbat som elektriker på mitt företag Och sådär och inom facket Där kan det ju ofta bli Ganska speciella situationer Där det är lite dålig stämning Kan man säga Och den har ju varit riktigt jobbig Och det förstår jag ju nu också Alltså varför man [00:35:00] liksom tog åt sig Eller mådde så Dåligt Hände nog att man mådde dåligt ibland Om vi hade haft någon förhandling Eller någonting som var sådär Ja Det var en riktigt dålig stämning Och då kunde man ju Nu förstår man ju varför Men då var det som såhär shit Oj det här var ju jobbigt Så nu kan jag ju hantera Mycket bättre, nu är det ju mer såhär Okej de tycker inte Som vi, det är ju Så är det ju i det här fallet Men det är ju ingenting som jag personligen Ska behöva må dåligt över

Det där är ju också en jättefin insikt Och Och det blir för mig lite enklare då jag insåg att det inte är jag som mår dåligt.

Utan det är ju på grund av den här stämningen eller att någon annan mår dåligt. Och att jag tar upp det. Då blir det ju lite lättare för mig att hantera det här med den insikten. Är det något du känner igen också?

Ja [00:36:00] absolut. Man blir extremt påverkad av andra människors mående. Också väldigt mycket…

Också av

Kanske andra människors Ilska också Det kan också påverka Märker jag På mig i alla fall i vissa situationer Och då behöver jag inte vara Arg på mig specifikt Men är de det så blir det ju såklart Ännu värre Så ja Nej men det är Det är väldigt tydligt det där

Jag brukar säga så här att Om jag går in i ett rum där någon Nyligen har bråkat Jag kan inte vara kvar där Alltså det är någonting som bara Äter upp mig inifrån Stöter bort mig därifrån Jag måste bara därifrån ut Nej

det kan vara riktigt Jobbigt Att [00:37:00] känna av den där Dåliga stämningen Helt klart.

Men du nämnde det här med kommunikation och speciellt i relationer eller kärleksrelationer. Och det där tycker jag också är otroligt intressant och någonting jag har funderat mycket med. En av mina sämre överlevnadsåtgärder då jag som liten högtjänstlig grabb hemma i Lycksele försökte ta mig igenom livet.

Det var ju att bygga upp en skyddsmur runt mig så att jag inte skulle… Bli så stressad av alla stimuli och alla intryck. Men det gjorde ju också att den här muren stängde in alla de känslor jag hade. Och du säger ju det här att du har inte riktigt kunnat tolka dina känslor. Och sådär det känner jag också igen.

Både det här att jag inte riktigt kunde tolka det jag väl kände något. Men oftast så kände jag ju ingenting. För att det bara tryckte sig ner här. Alla typer av känslor, både bra och mindre bra känslor. [00:38:00] Men det har ju ändrats otroligt mycket sen jag har gjort min förändring i livet. I samband med min krasch så rasade ju också den här skyddsmuren.

Så då välde ju bara ut alla gömda, undantryckta känslor. De jobbigaste först, men efter det så kom ju alla de här härliga känslorna som jag har insett att jag egentligen aldrig kunnat känna eller uppleva tidigare i mitt liv. Hur känner du där nu då du Har gjort och är inne i en Förändringsresa Kopplat till det här med känslor och kommunikation

Nej men just det där Med att Undertrycka känslor Det har jag också gjort extremt Mycket Ibland tror jag att man Eller en stor del av gången har man gjort Utan att ens veta om vad man har gjort Alltså man har ju bara Håll tillbaka det liksom.

Mycket ilska också. [00:39:00] Har jag absolut undertryckt. Och det blir ju mer bitterhet. Och sen så blir det liksom.

Påverkar din självbild väldigt mycket negativt Har jag märkt. Och det blir bitter. Och sen så blir du. Besviken på dig själv att varför gjorde jag inte det eller varför sa jag inte ifrån eller varför agerade jag inte här så det är som en ond spiral det där med att undertrycka känslor helt klart

känslor de är ju till för att upplevas och uttryckas det är ju en anledning att de finns där Och att bara trycka ner dem till slut. Det äter ju upp en inifrån Till slut så exploderar det.

Och då är det ju inget roligt. Man vill ju uppleva känslorna när de [00:40:00] dyker upp. Och kunna uppleva och bearbeta dem då. Sen låta dem gå vidare.

Ja, definitivt är det så.

Ja men vad häftigt att höra och det är ju så roligt att vi har så mycket gemensamma beröringspunkter du och jag och som sagt vi har ju skola ganska länge men det var ju egentligen fotbollen och lagfesterna som vi hade som gemensam nämnare tidigare i vårt liv och du var ju oftast den nyktra chaffisen och jag var väl den som var innan kvällen var slut som var fullast.

Under några år, men det är rätt häftigt att vi har mötts här igen i våra resor här, 20 år senare.

Ja, det är väldigt speciellt faktiskt. Man tänker på livsresorna, de är liksom väldigt olika men [00:41:00] ändå så har vi sprungit på varandra igen liksom.

Och i din resa här, både den fysiska och som du har gjort, men inte minst den inre resan Vad är de största och de finaste insikterna den har gett dig hittills?

stor insikt för mig är på något sätt att man inser att den viktigaste relationen du har är den med dig själv. Relationen till dina tankar och dina beteenden och allt det där. Det är det viktigaste Det känns dumt att säga att det är det enda man kan påverka För det är inte riktigt så Självklart kan du påverka din relation [00:42:00] till massvis av alla andra människor Låt oss säga till exempel att du inte kan bestämma över andra människor Vad de ska göra eller om de vill umgås med dig eller inte Men Du kommer ju alltid vara fast med dig själv Liksom Så då är det ju som att Då gäller det att se till Att göra det bästa du någonsin kan I din relation till dig själv Dock skulle jag vilja lägga in en passus Som jag också har insett Som jag känner Är väldigt sann Vill du Verkligen liksom utvecklas Och förbättra Din relation till dig själv Så behöver du Relationer till andra människor Det går För mig i alla fall Känner jag att det funkar inte Att liksom Sitta hemma bara fundera [00:43:00] Eller liksom Göra saker man gillar Vara i naturen eller resa Träna eller liksom sådär Läsa en massa böcker Eller försöka Lyssna på poddar Utveckla sig själv De största insikterna Om mig själv tycker jag det får man När man är I relation till andra människor Det kan ju vara kompisar eller föräldrar Syskon eller kärleksrelationer Det är Någonting som jag hoppas Kunna bli bättre på För jag har varit väldigt Alltså jag har ju haft massa relationer Till människor, jag har ju massa kompisar Men liksom Att utveckla dem mer Att försöka vara Mer Ibland kanske man vill säga Mer social Men det är också en utmaning för att I många Sociala sammanhang så känner man ju Hur jobbigt det kan [00:44:00] vara att vara där Att man blir så himla Ja det tar väldigt mycket energi på något sätt Men Och det är också en grej som jag tidigare inte har förstått Jag tyckte, men varför blir man så här Av att vara hos lite kompisar Eller vara på en fest Det känns så jobbigt och så tungt Och man är så trött efteråt Men det förstår man ju mer nu När man börjar förstå att man är högkänslig

Jag kan bara hålla med Att det här med relationer Till andra är ju jätteviktigt Att kunna känna sig trygg i det Och våga vara sig själv Men inte minst i relationen till Sig själv För att jag är ju den viktigaste Människan i mitt liv Och du är ju den viktigaste människan i ditt liv Enligt mig i alla fall Det är så jag ser på det Men jag tänker innan vi avslutar här att du har ju avslutat din, ganska nyligen kommit hem från dina [00:45:00] fysiska resor utomlands här.

Och nu kommer ju nästa utmaning här efter sommaren. Så du kan väl bara berätta lite kort, vad händer till hösten?

Ja men precis. Det känns väldigt kul. Till hösten så ska jag börja av. Plugga på Bosön i Stockholm på Lidingö idrottsfolkhögskola på någonting som heter tränarutbildningen så det känner jag mig väldigt peppad inför och också väldigt ödmjuk inför att det kommer ju bli ett helt nytt kapitel med dels en flytt till Ny stad och nya miljöer Men också jättemycket nya människor Och också att jag ska gå i skolan Istället för att jobba Det blir liksom andra saker Men [00:46:00] jag ser väldigt mycket fram emot det Både att nu ska jag få lära mig allting Som den här skolan har att erbjuda Men också hur Hör liksom Hur det kommer påverka mig Och hur jag kommer reagera Jag kommer få lära mig väldigt mycket mer Om mig själv eftersom att jag kommer Sätta mig i helt nya situationer Och nya miljöer Det känns Väldigt inspirerande faktiskt

Wow, vilken resa Du är inne i Och jag är ju så glad och tacksam Att jag får vara en del av din resa Får följa med och Och se vad som händer med dig.

Och jag måste ju också bara passa på att fråga. Efter du har kommit hem från den här resan Så har du i sommar fått prova på ditt gamla liv. Lite grann igen. Berätta lite [00:47:00] mer om

det. Jajamän. Det kostar pengar att resa. Jag insåg att jag behöver nog jobba lite grann här i sommar För att få ihop allting Så.

Jag jobbar nu Jag har jobbat 3-4 veckor Jag har väl 3-4 veckor kvar Ungefär 8 veckor 7,5 eller vad det blir Hela juli, en vecka i juni Och en vecka in i augusti Och ja Det har väl egentligen Gett mig Bara ett kvitto på Det känns som att jag är på rätt väg Att Att Jag känner mig trygg Jag misstrivs inte på mitt jobb Men jag känner att Det känns väldigt rätt Att lämna den här världen på något sätt Sen kanske man får äta upp det här Man kanske kommer [00:48:00] tillbaka och jobbar ett tag igen Det vet man aldrig Det har jag sagt hela tiden Vad som ska hända nu Det vet jag inte Jag vet att jag ska läsa ett år Och sen Men det sen får man ju vara helt öppen för att se.

Men helt klart så känner jag att det är helt klart dags för att prova någonting annat.

Och för att förtydliga så i sommar så jobbar du som elektriker.

Jajamän. I

Skellefteå. Och då, vi har ju pratat om det här med identitet och hur den har förändrats under din resa. Och det här är ju ett ganska tydligt tecken på.

Hur du tidigare kände dig och såg dig själv som Och andra såg dig som Elektrikens vän Och nu när du hoppar in i den rollen I sommar här så Känns det inte rätt Länge

Ja, nämen det Det känns bra Det är lite [00:49:00] speciellt också Just det här jobbet För det är väldigt Ganska olikt mycket av det jag har gjort Eller inte olikt men Det är alla som är på det här stället har jag aldrig träffat förut.

Alla mina arbetskamrater och alla andra som jobbar i det här projektet som jag är på. Ingen av dem har jag träffat så allting är helt nya miljöer. Ändå så är det ju mönstren och miljöerna är ändå så liknande Det är liksom ett projekt som ska bedrivas och det är olika yrkesgrupper och det är stress och det är krav och det är problem som ska lösas och det är liksom sådär.

Så det är ju ett liknande arbetssätt liksom och liknande miljöer även fast allting är nytt och att det är nya människor så det [00:50:00] har väl…

Det har väl gjort på något sätt Jag vet inte vad man ska säga Det har både varit Lättare och svårare Det hade ju varit mycket Enklare för mig att komma tillbaka Till Luleå Till exempel att vara på samma ställe där jag var När jag åkte på mina resor Och jobbade där, för där har jag ju varit så länge Så då vet jag ju allt om det liksom Medan nu blir det ju att komma hit istället till Skellefteå Och vara på något ställe där jag aldrig har varit Med massa människor Så det blir ju en annan typ av utmaning Som jag absolut uppskattar Men

Ändå så Känner man att På något sätt nästan som att man känner Det här är inte den jag är Någon mer Typ så så känns det Att [00:51:00] jag klarar av det här Jag kan göra det Fast det här är ändå inte rätt På något sätt Det

måste ju vara en jättehärlig känsla Att känna att Jo

Jo men det känns väldigt bra Särskilt när jag vet också Att jag ska ju plugga Och sen Försöker jag vara väldigt ödmjuk Och öppen för att Det är inte säkert att jag kommer att tycka att det här plugget är det roligaste eller bästa jag någonsin har gjort.

Det vet jag inte.

På samma sätt som jag inte visste någonting om det här när jag tackade ja till att åka hit. Så är det ju med allt i livet på något sätt.

Men om jag frågar så här. Om du känner in, försöker känna ditt hjärta Och din intuition. Vad säger den om hösten? [00:52:00] Den

intuition och allting känner jag att det är helt rätt.

Att jag är på helt rätt väg Så är det ju absolut.

Och då är det nog mest roligt på rätt väg.

Ja, det tror jag också.

Så Sven, tack för att du delar med dig av din visdom. Din häftiga resa som sagt jag ser fram emot att få fortsätta följa den. Men innan vi avslutar så brukar jag bara passa på att fråga att det här med levnadsglädje det är ju världens bästa känsla för mig.

Det är ju den som är min stora drivkraft i livet, både under bra och mindre bra dagar. Men vad är levnadsglädje för dig och när känner du levnadsglädje?

Ja, men det är nog, tror jag, när jag känner att jag har [00:53:00] makt över mitt eget liv. Det tror jag är en väldigt stor del i levnadsglädje. För det har jag känt väldigt mycket det senaste halvåret när jag liksom Ja men har haft det Alltså jag har ju inte behövt ta hänsyn till nästan någonting annat än mig själv Och det kan man ju ibland tänka Ja men oj shit vad egoistiskt Eller sådär liksom Ja det är en väldigt stor skillnad Eller det är en väldigt stor grej att inse också att Man har makt över sitt eget liv För ibland kan man ju tro att man inte har det Att man Måste göra det man gör På grund av någon anledning Eller så Men Det är nog någonting som Betyder mycket för mig

 Det är levnadsgläder När jag känner att Jag styr över mitt liv Jag väljer det här Och det [00:54:00] gör man ju många gånger Alltid men ibland så Fastnar man Och Och känner att det är någon annan som styr.

Då är det lätt att tappa bort sig själv. Och då har man sällan i alla fall inte jag, någon ledarsk färg.

Jag kan bara hålla mig. Och jag tycker det där blir en fantastisk avslutning på vårat samtal här. Så jag tänkte bara passa på att önska dig lycka till med din resa Och speciellt med det som kommer av Hända i höst med flytt och studier och nya insikter.

Tack! Tack detsamma. Det ska bli spännande att följa in och fortsätta resa också.

[00:55:00]